På vägen hem från badet pratar L och jag om att det är för lätt att kalla sig feminist.
Som om det bara är en teoretisk åsikt om att alla människor är lika mycket värda och att man behandlas olika på grund av biologiskt kön.
Vi enas om att det krävs handling bakom orden.
Stort eller smått, men handling.
Idag på amfiteatern leker ungarna fritt.
En flicka ger mig ett hopknycklat hjärta, medan pojkarna springer och stimmar.
Att bryta mönster och ändra strukturer kräver alltid handling.
Fienden sover aldrig, att inte göra något är att vara antifeminist i praktiken.
2 kommentarer:
jag förstår så väl vad du menar, men jag menar att det borde inte _krävas_ handling bakom orden. det bör vara självklart ändå. för mig är det det. jag kan inte ta ansvar för alla andra. på det viset är du mycket mer ... solidarisk, antar jag, än mig. men ju äldre dottern blir, desto mer tänker jag på det, det ska erkännas. och ju mer ifrågasätter jag mig själv och mitt sätt att se på det.
Det jag menar är att det är lätt att säga de korrekta sakerna när man inte behöver leverera.
Skicka en kommentar