Jag försökte vara socialist, verkligen.
I mina unga dagar även kommunist i VPK:s ungdomsförbund, bland Leninporträtt och tråk.
Men det funkade liksom inte.
Jag passar inte inte in i det där.
För mycket hippie och för kär i ytor och takhöjd.
Jag störs inte av att folk tjänar pengar, men jag störs av andefattig materialism och av att det gnälls så jävligt bland folk med stålar.
För mig är det helt okej att ägarna av det privata företag som gav mig skitbra terapi och omsorg när jag var som kassast tjänar pengar.
Eller en smart eko-bonde eller till och med Kamprad.
Bara det finns solidaritet, så.
Bara samhället är starkt och vi tar hand om varandra.
Betalar vår skatt och bryr oss.
Behandlar folk likvärdigt oavsett biokön, ursprung, knullpreferenser, ålder och sånt
Jag är inte socialist.
Jag är grön och individ.
Tillsammans med andra.
3 kommentarer:
olika människor har olika referensramar. det gnälls nog minst lika mycket bland folk som varken bor i höllviken eller har ett fett riskkapital undanstoppat. mycket vill ha mer. men lite vill också ha mer.
i grund och botten är vi bortskämda, tror att de flesta människor kan se det, om man bara tittar ut i periferin nån gång då och då.
jag gillar din mening "jag är grön och individ, tillsammans med andra". true.
jag försöker bli grönare, tänka mer ekologiskt. och mer ödmjuk.
Gnälls precis lika mycket, fattig som rik, och var man än bor!
Lite fördomsfullt av dig!
Cec
Ja, ni har alldeles rätt, det gnälls både här och där. Fel av mig.
Skicka en kommentar