The summer of love, typ.

Regnet tafsar på rutan för fjärde natten i följd och jag spelar "Love is just a four letter word" med Joan Baez och det funkar.
Men varför är jag vaken?
Inte bara för att underhålla A på msn, eller för att få tillfälle att titta till fridfullt sovande söner.
Äh, det är rätt okej att sitta här på en stol i köket.
Lapen ligger på mormors bord och jag dricker gammalt kaffe med lite mjölk i.
Tid för reflektion, som det står i vårt avtal.
Och nu är det verkligen det.
Annars kallar jag gärna ältande för analyser och så där.
Har man ett rikt språk så har man alla möjligheter att ljuga för sig själv.
Det här är min första sommar utan kärlek sedan jag första gången blev förälskad.
Sånt skulle jag också uppleva, visade det sig.
Men så värst mindful är jag inte.
Tankarna poppar hit och dit, från det intimaste till det globala, men jag tycker ändå det hänger ihop. Det finns en tråd, den kan se skör och genomskinlig ut, men vid närmare anblick är det grön eller regnbågsfärgad.
Den finns där.
Ja, jävlar, du.