Cyklade med L fram och tillbaka till hennes skola i Arlöv.
20 min enkel väg och det är ändå en annan kommun.
Bilpendlande är 99 gånger av hundra helt onödigt, det är min bestämda åsikt.
Jag är fortfarande sur över att några tycker sig ha rätten att köra ner NO2 i halsen på mina ungar. Har ungarna gjort något särskilt dumt för att förtjäna det?
Och, nej, jag kan inte flytta ut på landet jag med.
Det är ingen lösning om jag blir likadan, eller hur?
På vägen hem hoppade hennes kedja av.
Jag lyckades inte få på den, blev bara oljig.
Hon skrattade och frågade varför jag trodde att det var MIN uppgift att få på hennes kedja.
Kanske vill jag innerst inne vara en sån man som alla tycks föredra framför mig?
En sån som får på cykelkedjor.
Ångesten härjar och det blir inte bättre av att jag går igenom gamla mail och kastar.
Två kvinnor på två år har haft obegränsad tillgång till mitt hjärta och bägge har dragit sin väg.
Åh, jag blev en idiot som målade upp framtidsbilder. Skrev till min nätvän på den där ön om min älskades ögon och att vi snart skulle komma och hälsa på.
Jag drömde och planerade.
Jag släppte in er lät er krossa mig.
Jag lägger aldrig mer hela mig i någons famn. Orkar inte lita så på nån, orkar inte fler sparkar mot skallen. Vill ha fred och försoning.
Passar mig jävligt noga nu.
Jag har lärt.
Det blåser en ljum vind in genom fönstret och den snurrar runt i mitt stökiga vardagsrum.
Äldstesonen laddar ner film och bäddsoffan tappar sina ribbor.
Vännen C läser sin tjocka bok i en härlig fotölj
Kaffebönan monterar sin kamera
Och L ska lämna in sin cykel på hörnan på måndag.
From small things, big things come.
Hate to say I told you so.
5 kommentarer:
kaffebönan vill inte bli kallad för kaffeböna. bara så att du vet. om hon blir kallad för kaffeböna är det lätt att hon lägger sig ner i kvarnen och börjar mala sig till en tunn espresso. vill du vara ansvarig för det, va? kaffeböna kan du vara själv. eller för den delen ... kaffeSUMP!
*s*
Får väl kalla dig dryckesliberal, dårå. Eller Helena, det är ju också ett alternativ.
helena går utmärkt. miffo också. *s*
skör poesi....vemodigt vackert skrivet.Passar min sinnesstämning nu.
Jag har liksom du blivit ordentligt bränd ett par gånger. Kan inte tala för om man bränns olika när man är 20 eller 40, vet inte om man kan mäta brännskador på insidan i grader heller... Har trots detta vägrat bli rädd. Två kloka råd bär jag med mig, ett från en vän som en gång sa "Rädsla är motsatsen till kärlek", det andra från min mor, från en mkt vacker låt som jag aldrig hittat någon annanstans än på hennes raspiga LP-singel: "Om du vill leva, leva ditt liv, så gå med ansiktet mot vinden och ta stora kliv. Fall inte på knä, nej, fall aldrig på knä".
Tror att man istället för rädsla, istället för avstånd ska säga "Jag är värdefull och låter inte någon trampa på mig". Gud, vilken kliché. Men jag har lyckats ta av mig dedär rosaglittriga glasögonen som kunde göra vilken man som helst till mitt livs kärlek, oavsett hur han behandlade mig. Älskar lika djupt men med en annan verklighetsförankring.
Det jag försöker säga med detta som tycks bli en roman är att man kan älska och släppa människor nära inpå en utan att bli sårad och skadad. Det handlar mer om sig själv, än om den andre. Att känna sitt eget värde.
Allt dethär som du säkert vet. Ibland behöver man höra även självklarheter. Iallafall när man är 20 :)
Skicka en kommentar