Centrifugalkraft och gravitation

Såsom i en spegel.
Dom där ögonen som är exakt som mina.
Lär henne att göra en enkel köttfärssås och lite basic hushållsekonomi.
För övrigt får hon väl be om råd, tänker jag.
Uppfostran är avslutad, men hon är min lilla unge, alltid, alltid.
Hon är gift och jag snurrar runt i relationsrymden som en månlandare som aldrig hittar Stillhetens hav, utan bara fortsätter sin bana, gäckad av gravitation och centrufigalkraft.
Omvända världen, kan det tyckas, men mina föräldrars lyckade äktenskap är inte längre alltings mått. Jag valde fel och valde fel igen. Det är kanske dags att sluta välja och bara flyta med strömmen. Vänner är nåt bra.
Men varför längtar jag så överjävligt efter det som ska komma och frälsa mig, när jag vet att den enda frälsning som finns är att jag ger mig själv förlåtelse och ro?
Och när jag står på dotterns balkong och tittar ut och pratar med en vän i mobil vinglar en berusad fram över asfalten, precis så som jag gjort så jävla ofta.
Skam, skam, men jag har faktiskt gjort nåt åt det.
Och idag tycks det vara varmt igen.
Tänker gå en stund här i Asplunds vackra bibliotek och bara vara närvarande.
Lyssna på sorlet och känna doften av människor och böcker.
It´s a kind of magic, som Queen sjunger.