27 februari 2007

Fina Frölunda och mesiga mif.

Frölunda Hockey har nu gjort 16 mål på två matcher och kommer att klara sig kvar i Elitserien även denna gång. Moralisk resning när det gäller och mest av alla, den skicklige och snygge Steven Kariya. Mot det kan man sätta pinsamma Malmö IF, vars spelare går ut och krökar dan före match och sen misslyckas ännu en gång. Att man dessutom inte minns hur mycket man drack på sunkstället Etage bär syn för sägen. Hockey är en machosport med mycket våld. Det är nog därför jag gillar fotboll bättre. Ett skäl i varje fall. Homofobin rular fett bland hockyfansen och fåniga bimbos ställer gärna upp om sällskap. En tjej på min förra arbetsplats hängde runt hockeyspelare när det begav sig och mif vara hetare än hetast. Samma tjej spred ut ett rykte på arbetsplatsen om att jag var bög (var vid tillfället gift och hade två barn) eftersom jag sagt att en viss man var snygg. Dock ingen hockeyspelare och i synnerhet inte Kariya, eftersom han antagligen gick i grundskolan på den tiden.

Musik: "Hockeyfrilla" - De lyckliga kompisarna.

25 februari 2007

Fan, varför utsätter jag mig för detta.
Jag börjar darra, ögonen tåras och det snurrar i huvudet.
Hon var min älskade, hon var ju det.
Men kärleken är död och borta, det är inte saken.
Sa till en gemensam (fd?) vän: ja, nu dröjer det ju inte länge förrän hon kontaktar J.
Vännen lugnade mig, just det behövde jag inte oroa mig.
Det tog mindre än en vecka.
Och P1 spelar "Löftena kunna ej svikas".
Inte?

24 februari 2007

Off.

Bygger peppishus med sexåringen. Det kommer att sprängas lagom till efterrättsdags. Åldstesonen kränger aftonbladet och det är soft.
Men jag känner mig lite off, liksom.
Ingen lust att göra nåt alls.
Så jag skiter i att göra nåt, plain and simple.
Diskat har jag, laga mat ska jag och sen har jag tvättid mellen 19-22.
Luther får sitt.

Finns det nåt pågående krig där Carl Bildt inte har ekonomiska intressen?

Och där åkte pepparkakshuset i golvet.

23 februari 2007

Vi får gratis tårta från igår på Humanitetens hus.
Mellanbror ville gå dit och kolla på en vit buss, ett tält som använts i krig och en utställning om vatten.
Vi dricker rättvisemärkt té.
På aff läser jag att folk inte har tid att engagera sig för något.
Det känns som ett hån när tvåsamhetspar med god ekonomi säger så.
Har jag tid, så har dom.
Dom har inte lust, det är hela saken.
Ställ lite krav på folk!
Engagera er i lite mer än det egna, för fan!

Så går vi hemåt i snödrivorna och pratar om ditt och datt.
Går in på Netto och köper snask och på bolaget och köper vin.

Jävla Mikael Wiehe, det här med Kuba var bara för mycket.
Det är inte ett jävla dugg vänster eller radikalt att stödja diktaturer.

Serverar fläskfilé och potatisgratäng.
Laga mat kan jag.

Har tänkt hela dagen på att det bara är korkade vulgärkristna som inte vill ha en könsneutral äktenskapslagstiftning. Den kampen är vunnen. Annat var det under mina första valrörelser, då hatades bögar som fan ute på skolorna. Och när jag själv gick i skolan rev rektorn ner RFSLs information från anslagstavlan. Fast nu kom jag på att informatörer jagats bort från Rosengårdsskolan. okej, vulgärkristna OCH somliga andra.

22 februari 2007

Ringer ghostbusters

Pulkåkning botar till en del, men annars är det så att spöket som med varierande kraft stört mig under snart ett år är på plats igen. Skulle säga att det ställer till och rör till. Får ringa ghostbusters, so to speak. Bandet spelar musik från mars, påsk, juni och oktober.
Det är mollstämt och det skär i öronen.
Å, det blir rörigt med pojkarna, med relationer till vänner, ex, ja, fanfanfan.
Men ghostbusters i form av vara här och nu och barnen, en och annan bra film kan bota.
Och att inte fråga varför, inte ta till sig den fulla innebörden i sveket.

Vinter i paradiset.

Snökaos i Malmö är humor.
Inte värre än en normal dag i oktober i Kiruna.
Men tågen, bussarna, rubbet stannade och det kostar miljarder i intäktsbortfall.
Igår pulsade jag och äldste sonen hem i stormen från puben och matchen.
Knappt någon ute alls.
På puben var det varmt och fullt.
Fyra matcher i storbild och hela den brittiska kolonin verkade vara på plats i svindyra matchtröjor som spände över ölmagarna. Den vanliga kombin av experter och "experter".
Jag älskar det.
Fotbollen och dess inramning. Och folk som är glada.
Hjälper mer än mina efexor.

Snart är det dags att hämta och pulka mina barn.
Finns en liten backe borta i parken.
Skånska barn är inte kräsna på det viset.
Hela huset skakar.
Är det bygget av Stadens entré eller är det jag?
You tell me.

Musik: Johnny Winter

20 februari 2007

Kalla händer

Åh, ser konspirationer överallt när jag sprnger min runda. Jag, ältaren, analytikern. Fryser om mina händer när jag springer ut mot Västra hamnen, rundar udden och drar hem igen. Téet värmer mig och sonen väljer Desperate houseviwes framför ManU-Lille. Tankarna bubblar i skallen. Men innerst inne är det ju vår.

Kan inte hindra våren.

Ingen kan hindra våren från att komma.
Gick på jobbet i min gröna fleecetröja och njöt, fast det egentligen var lite för kallt.
Hängde den grönsvara halsduken som en trofé på vårt lilla pepparkakshus.
Motgångarna drabbar mig, men jag är inte mina motgångar.
Och det blir vår i vilket fall som helst.

Musik: "Våren närmar sig city" - Ulf Lundell.

18 februari 2007

Mando igen.

Där satt jag ofta med hans mamma och åt när vi var unga och nya som älskande och föräldrar. Ofta med vänner. Nu går jag dit med honom. Det är långt över vår budget att gå ut och äta, men det behövs frisk luft och nya intryck. Och jag vill göra något med honom. Livet med honom kan vara oerhört enkelt. Han har behållt sin barnsliga nyfikenhet och sitt självklara patos. Han talar om fotboll, musik och om livet. Har man barn så vet man att man är älskad, det tål att upprepas.

Johanna är död

Mikael sköt sig i huvudet med geväret han fått av sin morfar. Han var min klasskamrat och vi gick i åttonde klass. Mitt i välfärden, mitt i det sena sjuttiotalets oskyldiga verklighet. Det var som om världen kom till stan. På klassfotot står han allvarsam, kortklippt och med sina glasögon. Ingen sade sig veta varför och när vi mötte familjen nere i centrum så vsste vi inte vadvi skulle säga. Var vi skyldiga eller hade vi del i att han åtminstone fick leva i femton långa år.
När Mats skar sig i armarna och knöt snaran om sin hals vid 25 års ålder frågade jag mig samma sak. Vad kunde jag gjort, bär jag en skuld eller bidrog jag till att han i alla fall levde den tid han gjorde.
. En god vän som glidit bort i alla bemärkelser och till och med befann sig på en annan kontinent.
Ingen ska dö övergiven.
ingen ska föredra döden.
Nu, medelålders och med en hel del kassa upplevelser med mig förstår jag bättre. Men för mig är dödsångesten alltid större än viljan att göra slut på allt. För mig finns det dessutom fyra omedelbara skäl att leva. Men det är jobbigt, det är nära. Därför skämtade jag bort Johanna Sällströms död. Orkar inte se hennes vackra ögon på löpsedlarna.

15 februari 2007

Nån som inte vill mig väl tycks göra livet surt både för mig och andra. Förmodligen får jag aldrig reda på varför.

14 februari 2007

I hate Valentine´s day

Skulle vilja ha en sån där tröja där det står "I hate Valentine´s day".
Detta är en konstig dag.
Alla vi singlar tänker på att vi är singlar, medan de flesta par skiter i den totalt.
Själv dejtade jag två av världens roligaste mäniskor idag, de yngsta sönerna.
Dejtade för all del mina kompisar i tekniska nämnden också.
Och dagisbarnen före det.
Men egna ungar; det är att alltid veta att man är älskad.
Räcker ett tag, det.

13 februari 2007

Politiken kallar.

Idag lyckades jag storma in på ett möte som jag definitivt inte hade tillträde till och blev snällt men tydligt utledd av trevliga Karolina. För första gången på länge var jag nämligen i väldigt god tid. haha, uppe bland kontorsmänniskorna på sjunde våningen känner jag mig som mannen som kom in från kylan. Och politiska motståndare blir uppriktigt glada att se mig. Jag har satt några spår. min politiska hjärna tar in och lär sig om tomträttsavgälder och annat väsentligt.
Fastighetsfrågorna är viktiga, men trafikfrågorna är min stora kärlek.
Två saker är intressanta att notera.
1. Det är mycket trevligare och roligare än man skulle kunna tro
2. Mycket mindre än man tror går att påverka.

Bara man vet det kan man göra en ordentlig insats.
Men det ÄR svårt att kombinera detta enda uppdrag med att lyckas bra på jobbet.
Även om man har framförhållning (fast det har jag inte alltid) så gnisslar det lite. men det måste gå. Om inte folk som jag kan få ihop det, så lämnar vi all makt till proffspolitiker.
Och det vore förfärligt.

Musik: "Factory" - Bruce Springsteen.

12 februari 2007

Tillbaka på banan.

Idag var det ett sånt väder som får den mest passionerade vännen av utepedagogik att tveka. Det var minus och det blåste. Ingen snö precis, men likafullt drog vi ungar över grus, gräs och asfalt bort till en backe. Minst 45 graders lutning krävs för att man ska kunna åka på hårdgjord jord med enstaka vita fläckar. Sådan är vintern i Skåne. Två av dom allra minsta kom in i en skrikfas då ingenting hjälpte, inte vagnen, inte bära inte...någonting.
Robusta blir dom. Men det tar sin lilla stund.

Okej, lärarinnan från Munkedal var både lik en jag känner och hela historien är som ur en film. Men låten var inte bra för det. Kläderna inte vackra. The Ark vann. Malmö!

Ingen ångest, ingen dep, inget sånt. Allt är lugnt och stilla. Det blåste iväg.

Och jag har fått ner hela sista omgången av "West wing". Jippie...

11 februari 2007

Surreal, but not so nice.

Jag har gjort bort mig på ett sätt som jag inte ens fattar själv.
Men min mamma, min dotter, eventuellt mina systrar och andra i min närhet läser bloggen, så jag kan inte gå in på mer detaljer.
Min vilja att bli sedd och älskad, som jag berättade om i den numera borttagna posten om Skagen har vridit mig ur led och fört mig vilse, mer vilse än jag varit någonsin.
Ändå känner jag ett lugn.
Jag förväntar mig inte att lyckas.
Ligger nog något sorgligt i det med.
Surrealisism...att livet liksom är som en film...har ni varit med om det?
I morgon vaknar jag med ångest. Gott åt mig.

10 februari 2007

Förlåtelse och sådär.

Tror inte precis på gud, som ni vet. Inte heller att saker är ödesbestämda eller att what goes around comes around eller nåt sånt. Man völjer och bestämmer själv. Vet man vad som är rätt har man förstås inget val, då bara gör man det man måste.
Kristendomen är för mig en helt förvirrad religion där man äter och dricker sin gud, denna gud som till en tredjedel är en människa som lät sig hängas.
Men en sak gillar jag, förlåtelsen.
Alla verkar inte fatta vad den går ut på.
Det handlar att om man gör bot och bättring, så blir man förlåten.
Från hjärtat och utåt.
Att bara säga det räcker inte.
Då riskerar samma sak att hända igen.
Det är samma sak som i kbt, man måste aktivt ändra beteendemönster.
Så vissa förlåt godtar jag inte, med mindre än vederbörande visar vad den tänker leverera.
Det gäller både vuxna och barn.

08 februari 2007

Dagissnuten.

Nu vill Fk att vi ska sköta deras jobb genom att rapportera om föräldrar vabbar fast dom är hemma. Kunde inte intressera mig mindre för något. Det är flera saker som inte stämmer med det där. Samma borgeliga regering som sänker skatten och drar undan resurser från oss, ska ha oss till poliser, som kollar istället för att göra det som vi är anställda för. Skulle vilja att vi bojkottade skiten. Men så kommer det inte att bli. kollegor runt om i landet kommer tvärtom att njuta av att få nita bidragsfuskare, precis som man gärna ältar med föräldrarna om vistelsetider och scheman. Motbjudande.

Har hört skämt om att "snart vill väl Björklund ha betyg på dagis". Kan berätta om att det redan är här. Vissa IUP-system ser ut som betyg. Skriftligt. med tre betygssteg. Kan inte se att betyg på små barn gör någon nytta. I första klass är de flesta barn glada, förväntansfulla och tror på sig själv. Om man då gör allt man förmår, men åndå inte för det betyg man förväntade sig, eller något betyg alls, kan man nog knäckas för gott. Betyg styr också undervisningen mot strikta ämnesgränser och mot kunskap som går att mäta. Fetfel på alla sätt. Tycker skolministern ska bli militär igen. Bye, bye Björklund.

07 februari 2007

Oskyddat sex - en bekännelse!

Det är jävligt lätt att tycka att alla andra ska vara perfekta, men inte ställa samma krav på sig själv. I bibeln beskrivs det som att man har lätt att se grandet i sin nästas öga, men inte bjälken i sitt eget. Därför ska jag berätta en historia som balanserar min offerroll i det förra inlägget. Och det handlar inte om att jag olovandes läst andras epost, vanlig post och msn-loggar trots att jag även har gjort det i mitt liv. Det var i huvudsak innan jag levde efter principen att man inte mår dåligt av det man inte vet.
Såhär.
Vid ett tillfälle bad jag en tjej jag träffat att gå och testa sig för sexuellt överförbara sjukdomar innan vi hade sex.
Detta gjorde jag trots att jag själv haft oskydat sex och inte haft en endaste liten tanke på att testa mig. Allt mitt fokus låg på min nyfunna partner och hennes erfarenheter.
Att jag senare gick och testade mig negativt för både HIV och klamydia, förändrar ingenting.
Jag såg bara grandet i min nästas öga och inte bjälken i mitt eget.
Det låter otroligt men jag valde att inte komma ihåg det jag själv gjort (respektive inte gjort).
Den skammen får jag leva med.
För övrigt är jag chockad över hur hur lättvindigt folk ser på sexuellt överförbara sjukdomar. Men det är en annan historia.

Musik: "Take a chance on me" - Abba

06 februari 2007

Tänkte

Och så tänkte jag i mitt stilla sinne; hur bra vore det inte om jag var en riktig man som blev förbannad och slog sönder saker, istället för att gråta och långsamt promenera längs kanalen, just där vi gick några gånger?

Och innan ni skriker: självömkan, så vill jag bara känna att just idag får jag lov att bara känna. Just idag låter jag sveket smärta.

05 februari 2007

Förälskad i min egen åsikt

Får i alla fall akta mig så det inte ser så ut.
Jag som både på jobbet och i partiet är en gammal räv, måste ta det lugnt, vara mer ödmjuk i min framtoning.
Detta samtidigt som jag tycker att jag misslyckas med allt jag företar mig.
Alltså, självkänslan i botten samtidigt som jag ska vara ödmjuk och lyhörd.
Det är svårt, svårt.
Mötet idag handlade om partiets inriktning i opposition under denna oppositionsperiod.
Spännande diskussioner, tuffa tankar och en entusiasm som inte är att ta fel på.
Otvivelaktigt går livet vidare.

Solen skiner igen.

Men jag vet inte var jag befinner mig eller vart jag är på väg. Solskenet hjälper inte mycket där. Leende ungar är en friskfaktor men inte mycket.
Och Lundell sjunger Lycklig, lycklig.
Tror han på det själv, eller?

01 februari 2007

Ett tyket inlägg till.

Ungefär samtidigt som borgarna kickar på den liggande Lars Danielsson för att bättra på sina opinionssiffror, så får jag ett mail från fritidsresor om resor till Thailand och Kambodja. Det ligger nog lite i det som Nataliia Kazmierska skrev om fritidsresor som Sveriges största producent av sexturism. Ändå fick deras informationschef Lottie Knutsson en gloria av sällan skådat slag under tiden efter katastrofen.
Åkte hon själv dit och letade efter döda kroppar, eller?
Lars D orsakade inte tsunamin, alla som reste till Thailand var inte sexturister, men ett vanligt resonemang bland folk som turistar i fattiga länder är att det är skönt att slippa de svenska priserna och statens kontroll av det ena och andra.
Sen när nånting hemskt händer ska Sveriges regering släppa allt de har för händer och komma rusande för att bistå.
Det håller bara sådär.
Dessutom är det historia.

ibland säger andra det bättre.

Det här.

Tyket inlägg från de grönas interna debatt.

Lite basic feministisk skolning till att börja med.
Redan nu har min dotter som är ung och nygift svårare att ta sig in på arbetsmarknaden än jämnåriga män, av den enkla anledningen att arbetsgivarna på goda grunder kan förvänta sig att hon snart skaffar barn och sannolikt tar ut minst 80 % av föräldraledigheten.
Med hemmafrubidraget har arbetsgivarna ännu större anledning att välja manliga sökande.
Förstår du så här långt?
Bra, då fortsätter vi!
För kd (och sd och delar av m och c) är detta inget problem, eftersom det är just ett sånt här samhälle de vill ha; pappa jobbar, mamma står vid spisen, alla är vita, kristna, medelklass och heterosexuella.
För queerpartiet de gröna borde det vara bekymmersamt.
Förskolan funkar. Visst är grupperna för stora, visst fattas det män och mycket annat, men ändå; här har ungarna chansen att vidga sina vyer och se att världen är större än Bråkmakargatan. Ingen offentlig verksamhet får så goda omdömen som förskolan, år efter år.
Förskolan finansieras (och här fettar jag) av de avgifter som föräldra betalar, de skatter och arbetsgivaravgifter de genererar och (förlåt att jag svär) den tillväxt deras arbete leder till. Dessutom bidrar förskolepersonalens anmälningsplikt och deras tränade ögon till att funktionshinder och missförhållanden tidigt upptäcks. Förutom mänskiliga vinster kan vinsterna räknas in i kronor och ören.
Nåt mer du undrade?
Anders