30 september 2006

Näru, inget jag väljer!

Och rubriken i förra inlägget var ju första raden i musikvalet....jag tror nog inte att hela världen glömt mig.
Nu med vin och choklad är ensamheten rent av acceptabel, men något förstahandsval blir det aldrig.
Jag kan hitta på saker.
Gå på bibblan, spana in prideparaden, dricka kaffe och coca-cola på stan..
Det är inte det, det är bara det att det är sånt jävla slöseri med tiden att inte vara med någon när man hade kunnat.
Aldrig ett förstahandsval.
Så stängs en möjlighet och öppnas en ny.
Det är märkligt men alltid så.
Som klichén säger: livet går vidare.
Och nu har åskan kommit hit.

Musik: "No more tears" - Barbra Streisand & Donna Summer

Allein...die Welt hat mich vergessen...

För en vecka sen var jag på väg till Berlin, lekte med hennes ungar på båten.
Det är alltså redan en vecka sen, tiden går så fort och jag hänger inte riktigt med.
Idag sov jag länge, vävde in märkliga drömmar i morgontankarna, samtidigt som ljuden från gården var lugna och fina; en cykel som låstes upp, några fåglar, dörrar och portar som slogs igen. Vissa saker stannar i skallen, en jävla massa varför, som jag värjer mig mot, mer eller mindre framgångsrikt.
Jag önskar att jag hade ett barns ständiga närvaro i nuet, eller grodans okomplicerade sätt att lägga saker bakom sig. Men jag känner mig övergiven och jag har det tråkigt. Det är fakta. grubblar och ältar för mig själv. Känner att jag misslyckats i jobbet, som marathonlöpare, som, ja, det mesta. Nu är ingen tid för mig att fatta viktiga beslut eller så, nu måste jag vila och försöka få den här helgen att gå.
Tiden går ju så jävla snabbt, som sagt.

Musik: "TV-glotzer" - Nina Hagen

29 september 2006

Sluta mesa!

Jag har alltid tänkt att jag nog får ge mer än jag tar, utan att begära tacksamhet för det.
Både här och där, faktiskt.
Jag tror att det är att vara en godare människa än annars.
Men nån gång är måttet rågat.
Det kommer en dag då jag faktiskt måste få igen ungefär lika mycket som jag ger eller offrar.
Bekräftelse på att jag är värd att offra något för.
Jag vägrar att vara en mes som andra kan köra med som dom önskar.
Mig ska man inte bara slå av och på efter humör.
Ingen, ingenstans.
Jag får ta dom risker det innebär.

Musik: "Fire" - Pointer Sisters

28 september 2006

Ur fas...

Så kom då dippen. Påhejad av flera yttre faktorer. Jag visste att det förr eller senare går neråt en smula igen, men det gjorde mig verkligen rädd. Och idag har jag ältat, men plockat fram mina redskap från terapin och dom har funkat. Jag somnade alldeles för sent igår, visste att dt skulle bli en skitdag även idag i viss mån, men jobbade och gjorde det jag skulle i alla fall. Nu ikväll var jag till och med så ödmjuk att jag ringde exet och bad henne om något, det ni!
Allt fattar jag inte, allt reder jag inte ut. Också det måste jag acceptera.

Det kommer i fas igen; det gör det.

27 september 2006

Klagovisa 2

Men inte fan blev det bättre. Tilliten som alltid hos mig är det sköraste av skört, fick sig en favorit i repris-knäck. Tycker om att ha framförhållning, tycker om att kunna göra planer att vara spontan utifrån. Sån är jag. Jag kan vara så lättsam och spontan, men behöver känna mig någorlunda trygg och säker på vad som är.
Tänker inte spekulera i varför, det bara är så.
Folk som vill ha med mig att göra får veta det och sen dra sina egna slutsatser.
Jag å min sida får lära mig att ta motgångar, för det är jag jävligt kass på

Musik: "Wake me up when September ends" - Green day (jo, jag vet att det inte var längesen sist)

Klagovisa

Och ändå började det bra idag.
Klockan ringde, jag kom upp, fixade mig, tog upp ungarna, frukost och sen iväg.
Men jävlar vad det tog emot sen.
Trött, grinig, ledsen, sur...allt möjligt.
Och ja, jag tyckte synd om mig
Och ingen cykel och upp på långsamma bussen.
Det tog emot och strax före Triangeln fattade jag att det var lika bra att pallra sig hem igen.
Samtidigt blev jag rädd att det var oktober -05 i repris,
men nu här hemma räcker det att tänka ett par minuter,
så fattar jag skillnaden.
Minns då, ser hur det är nu.
Och det som körde ihop sig så förbannat reder jag ut.
Får skriva listor och så.
Får se till att kommunikationen funkar.
Stannar hemma idag, går på terapin.
I morgon är en annan dag.

Musik: "I morgon är en annan dag" - Christer Björkman

25 september 2006

Blogg från Berlin

Hemkommen därifrån, alltså.

Fyra saker skulle jag kunna blogga om då, typ:

1. Marathonlopp. Om en spya, två toabesök, en kass tid, men att jag likförbannat sprang genom Brandenburger Tor.

2. Politik. Stod och väntade på starten under en grön valaffisch som blivit kvar, men tvingades springa förbi massor av nasseaffischer.

3. Historia. Berlin ÄR historia. Grodans, ormarnas och Onkels släktsaga, personliga lidanden och mirakulös utväg ur eländet, men också det stora vart man står och går...där låg bunkern...där gick muren...minns du k-piskarna...och nu...

4. Relationer. Vi, dom, du, jag, hur funkar det, vad ska man jobba på, vad måste man respektera, finna sig i...och så där.

Musik: "Keep on running" - Spencer Davis Group

22 september 2006

Min idol blev en gnällspik!

Nej, jag menar inte Lundell.
Jag har haft fler idoler.
Den störste av mina politiska idoler (pre-Joschka!) hette Birger Schlaug och var språkrör när jag satt i PS under den vedervärdiga tiden när partiet stod utanför riksdagen.
Och när vi tog oss tillbaka, så var det tack vare honom.
Tuff och cool i debatter, den bäste, den som lärde mig alla fula trick jag kan....
En smart kille med engagemang som aldrig sinade.
Nu hör jag att han lämnat partiet och är nån slags fri skribent som skriver böcker om Elvis och sådär.
Det får han gärna göra, även om nog inte är nån läsning för mig, precis.
Däremot läser jag noga när han hackar sönder sitt gamla parti på DN-debatt.
En gnällspik, som tycker att det var bättre förr och som inte ens verkar fatta att det går bättre för partiet än nånsinn. Vi har fått mer gjort, vi har samarbetat med den trötte Persson....och ändå växer vi.
En del konstigheter finns det för all del i partiet (inte minst EU-politiken!) - men 'äntligen säger vi rakt ut att vi vill regera; att vi vill ha makt.

Det är synd att min idol blev en gnällspik.
Men det går att leva med, särskilt som mp är starkt och välorganiserat som fan.
Och snart är det 2010!
Då ska vi in i regeringen Wallström...
Gärna med en ny europapolitik!


Musik: "Don´t be cruel" - Elvis Presley

googlande, skrivande son

"Hur skriver man ssssccchhh, pappa?", hörs det från femåringen, när jag står i köket och diskar. jag kommer in och ser att han tänkt googla på John English, det står: jåningli...och det som saknas är alltså detta mystiska sje-ljud.
Han kan, killen.
Häromdan ritade och skrev han en egen tidning med Fredrik Reinfeldt på framsidan och storebror fick minsann en home-made bok i present. När hans googlar på jemsbånd, frågar google om det möjligen kan vara James Bond som avses.
Och det är det ju.
Ungar kan om man låter dom, vet ni.
Ge dom tid, ge dom redskap.
På jobbet har vi skippat stress och tidspassning för att låta allting ta sin tid och det TAR tid att dra på sig kläderna när man är liten...

För mig är det glasklart en politisk handling att låta barn pröva sina vingar och bli självständiga. Grön, liberal, anarkistisk tro på människans förmåga. Ungar som får pröva, som ser att vi tror på dom växer upp till trygga demokratiska människor.
Såna skyller inte på utlänningar eller EU.

Musik: "free as a bird" - Beatles
Nu är den över och passerad, sonens femtonårsdag.
Han fick ett spel till PS2-an som inte funkade och GAIS-halsduk och d:o-mössa av sin farmor och en bok som femåringen författat alldeles själv.
Han får säkert mer hos mor i morgon.
Minns när han föddes den där ljumma septembernatten.
Läste i aftonbladet häromsistens om pappor som inte pallade med, eller hade nån lust att vara med på förlossningar.
Vilka mesar, va.
Såna ska kanske vänta med att skaffa barn tills dom blivit män, eller?

Jag var förstås där då, precis som dom andra gångerna.
Visst ville jag stödja och hjälpa min kvinna, men mest var jag ju själv nyfiken på hur den där ungen såg ut. Och maskinerna funkade och personalen var ljuvlig. Vi var trygga på ett stort universitetssjukhus, bra det. Föda hemma är lika korkat som att operera hemma, finns möjligheten till säkerhet och trygghet, så ska man ta den.
Så det så.

Musik: ""Born to be alive" - Patrick Hernandez

19 september 2006

Tröjor jag aldrig slänger.

En tröja jag inte vill skiljas från är en snart genomsinlig T-shirt från Jerusalem.
På bilden ser man den klassiska vyn med klippdomen och andra highlights från old city.
Det står Jerusalem på hebreiska, engelska och arabiska. Jag hade massor av tröjor med mig hem från den resan, men detta är den sista kvarvarande.
Nån har dottern stulit; den med texten "Palestine" och ett grönskande träd.
Hmmm...undrar om hon fortfarande har den på sig ibland.

Min allra äldsta ännu fungerande tröja är från -78 eller nåt. Farsan var i USA och köpte ett joggingset i nån obestämbar färg. En sweatshirt med dito byxor till, sånt som man kan se amerikaner jogga i i gamla serier. I verkligheten springer man bara i sweatshirt om man är självplågare. Och brallorna är borta sen länge; hade nog aldrig på mig dom nån endaste gång. Från samma resa härstammar en Van Halen-skiva, som jag nog aldrig spelat. Gillade aldrig Van Halen, men det kunde ju inte farsan veta.



"Summer of 69" - Bryan Adams

18 september 2006

Sonen vann.

Och i lördags på Gamla Ullvi fick jag telefon från åttaåringen:

"Jag har gjort ett partitest i tidningen och ÄR moderat!".

Tur att nån i familjen är på vinnarsidan i valet.

Musik "The winner takes it all" - Abba
På Gamla Ullevi i lördags hade jag min "GAIS ALLSVENSKAN 2006"-tröja på mig.
Lite stolt över den är jag.
Köpte den på plats i Landskrona förra hösten, direkt efter att domaren blåst av matchen och GAIS var tillbaka.
Alla Landskronabor gick ut från IP med hängande huvud. Stackars dom.
Landskrona har jag varit sammanlagt tre gånger i.
En gång för att provåka trådbussen, en gång var jag på muséet och så då i höstas när vi slog ut dom ur allsvenskan. Stan verkade bestå av invandrargäng, sossepampar och whitetrash.
Sossepamparna heter Karlsson i efternamn och är far, son och kusin, eller hur det nu var. Nordkorea?
En riktig loserstad med nedlagt varv, kasst fotbollslag och behov av syndabockar.
Så jag blev bara så där förvånad över att Sverigedemokraterna tog 22 procent i valet.

På gamla i lördags var det en aktion med rasismen inom idrotten.
Och visst såg jag några rakade skallar i klacken.
Idioter finns överallt.

Men på vissa håll är dom fler än på andra.
Säkert utlänningarnas fel att BoIS åkte ut också.
Mitt förslag är: låt SD regera i Landskrona!
Låt dom göra bort sig en gång för alla.
SD-puckona som aldrig lyckas få fullt manskap när det är fullmäktige och som har sammanlagt EN åsikt. Vad fan skulle dom göra om dom tvingades göra budgetar och prioritera.
Skulle bli en rätt kul syn!



Musik: "White man in Hammersmith palais" - Clash

17 september 2006

Valdag i skogen

Mina valdagar har vanligtvis börjat med en tidig stadig frukost och sen ut stan till vallokalerna som jag varit satt att bevaka med kassar fulla med valsedlar. Det har varit pirrigt och kul. Och valförrättare och andra partiers representanter har varit trevliga och glada. Kaffet har flödat.
Men idag klafsade jag genom underbar och kuperad terräng med min groda i handen. Grodan och hennes kassa rygg. Upp och ner för backar, som på lidingöloppet, fast bara fem kilometer. Att ta hand om sin hälsa är också ett slags politik, antar jag. Både grodan och jag har redan röstat. Verkligen inte på samma partier, men av med den respekt för varandras åsikter som vi har. Politik är dock inte det vi ägnar oss åt tillsammans.
Men promenader har en stor plats i våra dagar tillsammans.
Sen drabbades av nåt som liknade ångest när tidpunkten för avresan kröp närmare. Det smärtar att avståndet är långt, men jag försöker räkna det vi har och inte det vi saknar.
Ska lyssna på valvakan i lurarna på tåget.
Det känns i magen som om borgarna vinner.
Men min mage har haft fel förr.
Hoppas det är så nu med.

Musik: "No surrender" - Bruce Springsteen

16 september 2006

Sitter på andra våningen i grodans hus och skriver. Men det var min själ på håret att jag kom hit. Tåget var inte fem, utan femtio minuter försenat vid avgång från Malmö, vilket innebar att tågföraren fick köra som om han hade stulit tåget för att komma fram så lite som dryga kvarten försenad till Gbg C. Biljetterna kollades inte alls, konduktören sa med en suck att han inte hann med det. SJ -kvalitet, yeah right. Det var dessutom billigare - eller mindre dyrt ska jag säga - att åka första klass jämfört med andra klass. Jag har sagt det förr, lägg ner SJ ochandla upp trafiken av någon som är intresserad av att köra tåg billigt och i tid.
Swebus finns, så varför inte swetåg?

Peter var utmärkt i slutdebatten.
Bäst, verkligen
Såg trevlig ut, också.
Men coolt hade ändå varit om han hade haft en armanikostym, precis som allas vår fördetta Bundesaussenminister Joschka Fischer.
Klimatfrågan hade tjänat på det.

Musik: "Slow train coming" - Bob Dylan

14 september 2006

Laganda funkar

Så Materazzis tal om att han hellre ville ha Zidanes syster än hans tröja renderade honom en nedskallning. Men Materazzi kan le och kolla in guldmedaljen som hänger där på väggen...
Divorna skriver sina egna regler, ja och i Zidane-fallet så kostade det kanske hela Frankrike ett VM-guld.
Wow, vilken laganda.
När jag satt i solskenet i går kväll och såg sonens fotbollsträning tänkte jag just på detta. Kenneth hojtade och dirigerade och att ingen är störe än laget är en självklarhet.
Så måste ett lag funka.
Och även om man inte alltid vinner så står man tillsammans.
Egot får vika, förutom det självklara att man inte skadar någon annan. så när min egen lille Materazzi smäller på i närkamperna blir han stundom tillsagt.
Hårt, men inte fult.
Allt för laget betyder inte: till varje pris.
I våras hade jag efter ett långt och jobbigt sammanträde i nämnden för kollektivtrafik varit med och hittat en kompromiss som kunde hålla och tillgodose olika behov i en knepig fråga.
Dagen efter dissades jag offentligt i ett pressmeddelande som var författat av Bo Thunell, men underskrivet av Anders Lindeberg.
I våra samarbetspartners och motståndares ögon sågs de gröna som löjdar som kackar i eget bo.
En laganda helt i Zidanes anda (men långt ifrån Rörsjöstadens IF!)
Själv sa jag inte ett ord om detta utåt, men tro mig, internt var jag tuff mot dom mesiga..
Undrar förresten om Zidane såg sin tränare i ögonen på kvällen den 10 juli?
Har svårt att tro det.

Musik: "Wake me up when september ends" - Green day

Laganda funkar för att det är rätt.

12 september 2006

Radera!

På min jobbmail raderas meddelanden efter två månader.
Det betyder att gammal skit rensas bort efterhand och det som är bra kan jag spara nån annanstans.
Önskar ibland att det funkade så överlag i mitt liv.
Kassa saker som hänt mig eller rena hjärnspöken stannar ofta kvar och skuggar sånt som är viktigt, bra och kul. Det hindrar mig från att vara cool, njuta av livet och må så bra som jag egentligen mår.

Men den här sommaren som kallas höst är njutbar, åh!

Och min träning funkar bra.

Och grodan.

Och ungarna.


Musik: "Here comes the sun" - Beatles

11 september 2006

Från jobbet och hem.

Stairway to heaven räcker hela vägen från jobbet och hem i det gassande solskenet. Trappuppgång till himlen, ja.
Hur många trappsteg det var från gatan och hela vägen upp i World Trade Center har jag ingen aning om, för vi åkte hiss .
Utsikten var nästan för bra.
Nu är tornen borta; Usama visade långfingret och bevisade att "Jag kan ta er, mitt i erat hjärta". Och hämnden blev en formlig vendetta och Bush blev omvald.
Var Usama är vet jag inte, men en jävla massa människor är döda, så mycket är klart.

Hemma har jag fått ett brev från folkpartiet med handskriven namn och adress på kuvertet, ovanligt. Det handlar om skolan och om lärares befogenheter och somligt håller jag med om och somligt inte, men engagemanget är inte att ta fel på. Lite förvånande hur detaljerade man är - om man litar på lärarna så borde man väl överlåta detaljerna dit, kan man tycka.
Och att förebygga är ju heller inte fel, eller?
Starka lärare som förmår och har koll, mindre klasser, roligare pedagogik...

Hur man förebygger nya terrordåd, är svårare att komma på.

Musik: "Starway to heaven" - Led Zeppelin

10 september 2006

sprang i dunkel

Sprang, först i dunkel och sen i mörker.
Lyssnade på din gata och sen på debatten mellan Persson och Reinfeldt.
Persson vann, tycker jag, men det är kanske för att jag ville det som jag tycker så.
En som gillar Reinfeldt, däremot, är åttaåringen.
Han är moderat och skällde på sossarna hela tiden när vi var ute i Gyllins trädgårdar och åt äpplen och plockade gräslök.
En del av Gyllins gamla område skall bli bostadsområde.
Detta var enligt sonen sossarnas fel och det skall allliansen ta itu med när dom vinner nästa söndag, så att vi även nästa höst kan plocka dom goda äpplena.
Själva tog vi itu med kojbyggen och studier av gråsuggor.
Softade också en god stund.
Låg på rygg på filten och tittade på den blå himlen genom trädens kronor.
Nice som fan.

Musik: "Ingen vinner" - Mauro Scocco

09 september 2006

hår och prylar

Ser ut som en överårig Johnny Rotten, med håret rakt ut från skallen..
Försökte skicka ett MMS, men min nya telefon ville inte veta av det.
Lika bra det kanske.
Solen skiner, brittsommaren kom ändå och mellisen skulle på kalas.
Valde själv ut present, slog in den och skrev.
Jag fick "bara" betala.
En klasskamrat var i affären samtidigt.
Morsan valde ut, slog in, skrev på kortet.
Varför?
Ungar kan!

Blev lite förälskad i min telefon.
jag skulle nog ha miljoner prylar om det bara fanns para till det.
En pc till fjortisen, en bärbar till moi, iPod, alles, tutti..

Så inkorrekt, jag vet.

Men lugn alla grönfundisar....mina pengar går till mat och resor.
have no fear.

musik: "Pretty vacant" - Sex pistols

Fredagen den 8 september

Ja, precis.
även om jag får ett sting av dåligt samvete för att jag sitter vid sidan av i två timmar, så är samtalen ovärdeliga.
Min bästa vän.
Förutom allt det andra, då.
Sen satt jag med fjortisen och surfade och garvade åt ringsignaler.
Innan vi gick och la oss sa han att det hade varit en jätterolig kväll.
Okej, om du säger det, så!


Musik: "Friday" - JJ Cale

08 september 2006

Ut i gryningen

Uppfostran av teenagern kräver det bästa av mig.
Det sliter, men slutar alltid lyckligt.
Man kan fan inte ge upp, eller ge efter.
Men jag förstår att många gör det.
Idag fick han huvudstupa ge sig ut i gryningen för att hämta engelskaboken hos mor, ty den hade varit där hela (pappa)veckan.
Ingen pardon och det fattade han.
Men dt slutade inte med det.
Hemma skrek han och gormade om det ena och andra, blev inkörd på rummet och skulle därefter åka till mor för att aldrig mer komma hit.
Men, det slutade lyckligt, det med.
Långa samtal visar att det finns tankar och funderingar därinne, som inte alltid märks i dom dagliga rutinerna. Det sitter en bit in. han är ju kille, gubevars.

Musik: "Teenage kicks" - Undertones

Tjuvlyssnat på jobbet

Pojke ett och pojke två bär inte bara nästintill identiska namn, dom är dessutom bästisar.

Men inte alltid:

Pojke ett: "Å, pojke två vill leka med mig måndag, tisdag, lördag, söndag, måndag, alltid, alltid, det är jobbigt!"

Pedagog: "Jaha, vem vill du leka med, då?"

Pojke ett: "Pojke två!"

Ibland är det ombytta roller:

Pojke två: "Pojke ett har slagit mig varenda dag i hela mela mitt liv!"

Varpå leken fortsätter.


Musik: "Stock och stensången" -

07 september 2006

BK rvisited

Jag undrar fortfarande om tjejen på Burger King är släkt med den berömde fotbollsspelaren som bär samma efternamn som hon.
Kusin eller lillasyster.
Nej, inte Larsson!
Tänk Malmö, tänk..dribblingar!
Fjortisen blir överförtjust när jag bjuder honom på BK efter min terapi.
Nä jag orkar inte slamra ute i köket med start halv åtta.
Inte en vanlig vardag.
Så fettdrypande junkfood blir det.
Oj, så onyttigt det är
Gott dock.
På BK är det alltid många unga män med keps, har jag lagt märke till
Undrar varför?
Unga män kanske alltid har keps, vad vet jag?
Känner inte så många, om man inte räknar fjortisen, men...eh...man, nej.

Musik: "Hamburgaren" - Ensamma Hjärtan

05 september 2006

Hjälplös

När nån av mina kära har det taskigt vill jag göra något och inte bara stå där som ett fån och titta på. Kanske flytta ett hus från ena sidan gatan till den andra....eller ett berg, vadhelst som kan hjälpa, lindra eller bota.
Men för det mesta stannar det vid att jag uttrycker viljan.
Och det räcker fan inte.
Det som Stig Dagerman skrev om att göra en annan människa väl är inte alltid så lätt. Han borde skrivit "för det mesta kan du inte göra ett skit, Anders, bara säga att du skulle vilja". Alldeles för ofta är man hjälplös.
Så jag gör som hon, tänker positivt.
Ser til det som funkar istället för det som brister.
Nu strax ger jag mig ut i dagen.
21 ungar ska ha omsorg, lärande och fostran och en snart femtonårig härlig unge, ska upp ur sin säng. En liten åttaåring ska till doktorn klockan elva för sin förkylningsastma (igen).
Och kanske ringer jag henne på väg till jobbet.



Musik: "Helpless" - k.d. lang

03 september 2006

Vargar äter inte barn

Men varför bekräftar folket i Mora och Orsa och var det nu är mina fördomar?
Nu ska dom folkomrösta om rätten att skjuta varg därför att dom är så rädda för att vargar ska komma och äta upp deras barn. Och den dumme Reinfeldt (förlåt) jamsar med.

Två saker bara:

1. Vargar äter inte barn.

2. Det är inte i Orsa kommun lagar stiftas utan i riksdagen.


Musik: "Hungry like a wolf" - Duran Duran

Önskar.

Önskar jag hade hennes lättsamma sätt.
Men med det jävla ex som hon tvingas förhandla med, så lär man väl sig att välja väl bland krigen, I suppose.
Jag kan oroa mig, älta och grubbla i evigheter över saker som hon kan släppa rätt ner i avloppet. Trots att hon är dom där åren yngre, så beundrar jag henne oerhörtoch ser upp till henne.
Hon är klok, min groda.
Och, jodå, mer självömkan än att jag ser att jag också har mina ljuspunkter är det inte heller.

Musik: "Ronka" - Perverts

02 september 2006

Hon hade aldrig ätit falafel.

Röstade.
Vi gick på stan och kollade i affärer och på folk.
Hon hade aldrig ätit falafel, tänk er det, Malmöbor!
Så mitt i köpcentrat kunde man rösta och det gjorde jag.
Kryssade mig själv i regionvalet, Karin till riksdagen och någon i kommunvalet med.
Krysset på mig själv var för formens skull, det är Åkesson som tar platsen och skall vara så.
Får jag syssla med mina trafikfrågor är jag nöjd.
Det enda som bekymrar mig är om alternativmedicinare får för stort inflytande i partiet.
Kan återkomma till det vid annat tillfälle.
Demokratin är härlig.
Före mig i valkön stod en man som frågade var Sverigedemokraternas valsedlar fanns.
Han såg inte ut som nån rasist, utan pratade dalmål.
Konstigt, va?
Så träffar vi Allan vid Gustav, som alltid trevlig och social, trots att våra åsikter är så olika.
Men det stora med dagen är att gå med henne på stan.
Att vara med henne, andas och känna hennes närvaro är stort och rätt.

Musik. "How can I keep from singing" -Eva Cassidy