28 februari 2006

Inget krig

Märker att jag eldar upp mig lite, när jag går och plockar med varorna på Netto. När någon i min närhet oförtjänt utsätts för tråkigheter känner jag mig som Don Vito Corleone och vill ge igen utav helvete. Känner mig lite skyldig också, vill jag medge. Är det jag som drar olycka över folk, frågar jag mig. Men, nej, jag har inte ansvar för nån annans beteende än mitt eget. Och att ge igen är meningslöst. "Krig löser ingenting, därför fortsätter dom", skrev Henrik Tikkanen och här blir inget krig.
Men empati är inget man föds med, påminner jag mig om. Det är också nåt man kan tappa bort på vägen om man fokuserar på jag, jag, jag


Musik: "Army of me" - Björk

En sång

If today was not an endless highway,
If tonight was not a crooked trail,
If tomorrow wasn't such a long time,
Then lonesome would mean nothing to you at all.

Yes, and only if my own true love was waitin',
Yes, and if I could hear her heart a-softly poundin',
Only if she was lyin' by me,
Then I'd lie in my bed once again.

I can't see my reflection in the waters,
I can't speak the sounds that show no pain
Ican't hear the echo of my footsteps,
Or can't remember the sound of my own name.

Yes, and only if my own true love was waitin',
Yes, and if I could hear her heart a-softly poundin',
Only if she was lyin' by me,
Then I'd lie in my bed once again.

There's beauty in the silver, singin' river,
There's beauty in the sunrise in the sky,
But none of these and nothing else can touch the beauty
That I remember in my true love's eyes.

Yes, and only if my own true love was waitin',
Yes, and if I could hear her heart a-softly poundin',
Only if she was lyin' by me,
Then I'd lie in my bed once again.

Musik: "Tomorrow i s a long time" med Rod Stewart (av Bob Dylan)

27 februari 2006

Palme dog i Málaga

Stefan och jag hade sovit ute på stranden vid Benalmadena Costa några nätter och dar. Vi sov utomhus i varma sovsäckar och stjärnorna lyste på oss och Medelhavets vågor svepte in och vaggade oss till sömn. Vi kokade kaffe på trangiaköket och drack billigt sött starkvin som kostade 100 pesetas litern. Those were the days. Men regnet kom och vi tog bussen tillbaka in till stan. På en bullrig bar nere vid stationen såg vi helt plötsligt den svenske statsministerns ansikte i den påslagna TV:n
Ljudet var lågt och trängde inte genom barens stoj. Vi höjde våra glas och skålade med Palme. Vi skrattade.
Först dagen efter såg vi tidningarnas svarta rubriker.
Folk vi träffade snackade inte om annat.
"Där?" "En Suécia!" "Går inte att fatta, alltså."

Vi var långt hemifrån.


Musik: Quien maneja mí barca med Remedeos Amaya

Uffe på Caroli.

Plötsligt stod han framför mig inne på BR leksaker. Uffe. The man.
Jag tänkte på allt han betydde för mig. Några av hans sångtexter är fortfarande något av det bästa som skrivits på svenska.
Men framför allt var det min ingång i litteraturen. När jag var tretton-fjorton läste jag "Jack" och sen var det igång. Kerouac, Hemingway, Strindberg och vidare. Deckare som Sjöwall-Wahlöö och Ed McBain.
Und zu weiter.

Nu är han en helt vanlig man som handlar leksaker på BR. Läser inte hans böcker längre, köper inte hans skivor, tycker att han blivit tråkig. Eller så är det jag som ändrat min smak. Spelar kanske ingen roll heller.

Musik: "Laglös" - Ulf Lundell

Politikerförakt stinker värre än bajs.

Inte så särskilt många människor arbetar politiskt .
Ibland när jag presenterar mig som politiker blir människor uppriktigt förvånade över att jag inte har en jättehög lön eller tjänstebli eller så.
Och att jag har ett vanligt jobb..
Och från tid till annan silas alla ens ord och handlingar genom ett politikerfilter byggt av förakt. När nån vill hacka på mig, drar man upp att jag är politiker och att jag kan formulera mig väl.

Yeah, right.

Hur kan det vara dåligt att jag är engagerad och hur kan det vara fel att kunna formulera tankar i ord?

Politikerförakt är inte bara korkat. Det stinker värre än bajs.

Alternativet till att politiker som man valt bestämmer är att byråkrater, generaler eller nån diktator bestämmer. Eller att var och en får fixa tillvaron själv, efter bästa förmåga.
Knappast så smart, va.

Somligas relation till politiker är också som pubertetsbarnets till sin förälder; å ena sidan ska man vara närmast omnipotent och fixa allt, å andra sidan duger man inget till....

Okej, vänta här...

Inte så begåvat, det heller.

Vad gör du själv för att ändra det du tycker är fel, förresten?



Musik: "Left outside alone" - Anastacia

Språkfel och musik.

Vill på förekommen anledning meddela att jag också denna morgon rättat språkfel i bloggen.
Nej, jag har inte hittat alla.

Sen har jag tänkt att ha musikreferenser i bloggen framöver. En låt per post.
Börjar redan nu.
Posten Måndag morgon får "Så skimrande var aldrig havet" i Marie Fredrikssons version.
Partiledardebatten får "Herrarna" med Ulf Lundell,
Tack, Milda M.. får "ABC" med Jackson five.
Människa i andras ögon får "Youre never walk alone" med Gerry & the Pacemakers.
Hon föll igen får "Vad är frihet?" med Di Leva.
Vårkänsla har redan en musikreferens.
Sån jag aldrig skulle bli illustreras med "Don´t look back in anger" med Oasis.
Dom som inte vill mig väl - "Största skvallret i stan med Eldkvarn
Bevara Christiania "Dejlig er Jorden" med Gasolin.
Ändrade planer: "Teach your Children well" med Crosby, Stills, Nash & Young.
Den politiker...Beethovens nionde symfoni, första satsen.
Vad ska du bli? Ebba Grön, förstås...

Så.

26 februari 2006

Vad ska du bli?

Frågar sönerna i tur och ordning vad dom ska bli.

-Femåringen ska bli uppfinnare. Han har redan börjat. Han uppfinner nya saker, genom att plocka sönder gamla, exempelvis den gamla datorn som snart är helt demonterad. Han hittar också en massa saker på väg hem från dagis, pinnar, kedjor, märkliga metallföremål som alla används i hans intressanta konstruktioner.

-Åttaåringen ska bli fotbollsspelare i FC Barcelona. Det är ingen önskedröm, utan en plan. Först Malmö FF, sen Barca. Skulle inte förvåna mig om han lyckas. Han är en tävlingsmännniska av Gunde-format. Och en tuff och elak försvarsspelare som inte precis älskar när motståndarna gör mål.

-fjortisen vill bli bilförsäljare och sälja Ford Mustang. Dock ska han praoa på dagis, så vi får väl se vad som händer sen. Kul.

Alla tre har seriösa planer och är glada och optimistiska inför framtiden. Att man kan välja sitt liv är självklart för dom. Hoppas vid gud att jag kan få dom att behålla den optimismen. Då skulle jag ha gjort ett gott arbete i mitt föräldraskap. Då kan jag nöjd luta mig tillbaka.

Den politiker...

...som står för fri invandring, anslutning till den europeiska valutan, en radikal miljöpolitik och till vänster i sociala frågor lovar jag att kryssa i valet.
Annars blir det Karin Svensson-Smith.

Bra alternativ det också.

25 februari 2006

Ändrade planer.

Storebror satte igång med ett stort bilbaneprojekt med småbröderna. Okej, vi ändrar planerna; turen till Lund skjuts upp på obestämd tid och det blir bio idag istället. Pingvinresan. Storebror är fjorton och kan vara den underbaraste brorsan åt småbröderna. Men som många fjortisar pendlar han mellan större och mindre och ibland glömmer han att småbröderna är just små (Sju och fem). Under en period när jag var sjuk mäktade jag inte med att ha honom här. Det var det allra störta nederlaget.
Men jag fixade helt enkelt inte läxrutiner och det tjat och den fostran som skulle till. Fy fan, låt mig slippa det igen.
Att kunna ta hand om sina barn är ändå A och O i vuxenlivet.
Mycket av min kris har handlat om hur mina höga ideal krockat med min ofullkomlinghet.
Det är därför jag tjatar om att jag är rätt okej.
För att inte glömma det.
Rätt okej, men inte perfekt.
Sånt som inte är jag försöker jag lägga ner och jag tar inte på mig en massa uppgifter. Så fotbollsträningen är borta, föräldraföreningen på skolan får välja en ny ordförande och jag pausar från bokcirkeln.
När jag känner att jag vill engagera mig i BRIS hjälptelefon och i nattvandrarna måste jag säga nej till mig själv.
Nu ska jag ta hand om mig själv, ungarna, fungera på jobbet och njuta av min älskade groda.

Och grodan är mogen, klok och tycker om mig som den jag är. Hon vet att jag har varit sjuk och att jag inte är riktigt framme än. Hon skäller på mig när jag skriver korkade inlägg i debatter och jag bara älskar henne.
För det och för så mycket annat.

Bevara Christiania!

Nästan mitt i Köpenhamn ligger en stor oas där människor som inte riktigt passar in på andra ställen eller som helt enkelt inte har lust att leva "som alla andra" fått en fristad.
Visst låter det underbart?
Den tredje största turistattraktrakionen efter Tivoli och Legoland är Christiania. Och vi besökare är välkomna. Man ler när man går in genom huvudingången och läser att man nu lämnar EU och inträder i fristaden. Det är svårt att inte bli imponerad av det som CA-folket har skapat. Svårt att inte känna sympati och önska att det funnes nåt liknande i Sverige och på andra håll. Människor bor i allt från "skurvogne" till fantasifulla stora hus nere vid sjön. Men nåt paradis är det inte. Visst finns haschet och visst är det många som inte mår så bra. Men jag tror nog att allt det där vore värre om inte Christiania fanns. Men det sticker ändå i ögonen på många.
För femtielfte gången hotas Christiania av tråkiga konservativa och skenliberala politiker. Danmark är ett delat land. Å ena sidan finns det frihetliga, easy-going Danmark som vi älskar att besöka och njuta av.
Å andra sidan finns ett småaktigt hel- eller halvrasistiskt land av sura snåljåpar. Det är den senare typen som regerar för tillfället, är jag rädd.
Och dom vill stänga fristaden, stycka upp och sälja svindyra tomter och borätter. Ni fattar mönstret.
Men motståndet är också starkt många kändisar, kulturfolk, arkitekter, socialarbetare ställer upp på fristaden, därför att den funkar.
Nästan coolast av alla som nu ställer upp för Christiania är Helena Christensen, supermodellen. Hm. Visst utmanar det våra fördomar?
Hoppas allt går vägen. Fristäder behövs. Frihet mår man bra av.

Dom som inte vill mig väl.

Det finns åtminstone två personer därute som inte vill mig väl. Det kan jag med lätthet leva med. Jämfört med att ha en sjuk dotter, jämfört med glädjen i att ha mött grodan, står det sig slätt.

Sorry, ni rubbar mig inte. Vad ni än hittar på. Särskilt som det som läggs mig till last oftast är illa formulerade antydningar och märkliga kommentarer. Att jag kan tyckas kontroversiell i någras ögon är inget nytt. Så har det varit hela mitt vuxna liv. Hellre hatad av någon, än älskad av ingen. Men jag har inget att dölja, jag har varit tydlig och ärlig både i min sjukdomsprocess och när det gäller privata saker. Nu kommer jag på fötter igen och det är härligt. Nu älskar jag igen och det är härligt.

Njut av våren nu, alla lyckliga, alla som snart kommer att bli det, alla ni som strävar, alla ni som nått fram.

Alla ni därute.


23 februari 2006

Sån jag aldrig skulle bli.

Skulle ju aldrig göra så. Så fort hon träffade någon skulle jag ju bara glädjas och bejaka. Och vilka synpunkter jag än må ha på henne, så vet jag att hon inte lättvindigt släpper in nya män i ungarnas liv.
Jag skulle vara så där klok, för jag är ju inte som alla andra.
Men när jag fick reda att nån Johan hade lämnat sonen i skolan, så blev jag som förbytt. jag blev arg, ledsen, ilsk. jag skickade mail, mess och ringde. Ingen annan man ska lämna mina barn på dagis eller i skolan. Jag är mannen i mina barns liv ingen annan!
Sån blev jag. Jag som inte är sån (ni vet).
Tack och lov hann jag upp mig själv i tid. Insåg att det var förfärligt korkat och att exets nya Johan förefaller vara en osedvanligt hygglig prick som gör henne lycklig och att det därmed höjer den samlade lyckan i världen och därmed även för mina barn.
Och jag har ju träffat min älskade groda helt nyligen och vi tar del i varandras liv och det inkluderar förstås våra barn.
Såklart.
Kröp till korset och bad om ursäkt och relationen till exet har aldrig varit bättre (inte som ex i alla fall).

Jag reagerade mer primitivt än jag trodde, men jag kunde vända och vara cool och vuxen i slutändan.

Och tack, GRODAN, tack för att du finns.
Jag vet att vi inte känt varandra så länge och jag borde väl inte säga så, men allt känns bara helt underbart med dig. Du är redan en oerhört stor del av mitt liv och jag hoppas att vi får många sköna dagar, nätter och stunder tillsammans. Du är min och jag är din, så länge vi har lust.
Vi är två av samma sort.

Vårkänsla

"Ingen snö på gården, vilken vårkänsla", säger sjuåringen och tittar ner på gården. Och visst har han rätt. Inte ens sporadiska rester av drivor med smutsig snö finns kvar. Våren är verkligen här och även om det kan komma en backlash så är det på riktigt nu. Och dotterns röster tystnar och hon kommer upp till oss andra igen. Skönt, men det gäller att inte slappna av och ta det för givet. Man får hålla kollen. Spelar en låt med Rod Stewart "Tomorrow is a long time" och det är det ju. Tillräckligt lång för att vi ska hinna med det som vi vill hinna med.
Dom kan inte röra oss. Vi står starka.

22 februari 2006

Hon föll igen....

...och det finns inget jag kan göra. Bara stå och se på. Dom röster hon hör är starka och tydliga och det är ingen vacker sång.
Det är snart nitton år sen jag symboliskt klippte hennes navelsträng, och ganska precis arton år sedan jag var föräldraledig och drog vagnen genom snömodden till affären för att köpa havregryn och mjölk.
Man vill tro att det har betydelse, men framför allt vill man gå in och agera här och nu som föräldrar ska. Om jag kunde donera höger arm, halsen, hjärnan, vad som helst....så tro mig, då skulle jag göra det.
Nu.
Men jag kan bara vänta och se.
Älskade unge, jag finns till hands.
Dag och natt året om, var än du är, var än jag är.
Livet ut.

21 februari 2006

Människa i andras ögon.

Jag minns mitt första mordhot.
Mitt i natten, jag hade cyklat hem från en kräftskiva och på svararen var dödshotet. Klockan var fyra på morgonen, det var otäckt, men man vänjer sig.
Dom håller på så där, rassarna, små rädda pojkar i grupp.
Dom vill förstöra ens ens liv, krossa ens relationer och illusioner och få en att känna sig liten och rädd.
I deras ögon är man landsförrädare eller rasförrädare och såna ska bara väck.
Vart det kan leda vet vi från historien; det kan leda hur långt som helst....
Men det börjar aldrig så. Det börjar alltid med att man behöver nån vars fel det är att man har det som man har det. Hade judarna inte haft så krokiga näsor, hade inte mamma lämnat mig, hade inte den där kvinnan eller vännen svikit mig...så hade jag haft det så mycket bättre.
Man vill så gärna slippa ansvaret för sitt eget liv och öde.
Som om det man själv gör inte spelar någon roll för hur man har det.
Som om någon annan styrde.
Det är bekvämt med en yttre fiende.
Och tillsammans blir vi starka, på gott och ont.
Det krävs att man orkar se hela sig med brister och förtjänster för att man ska kunna se andra med brister och förtjänster.
Sig själv. Ensam, utan vännerna, gruppen, gänget.
Ser andra människor; varje människa. Inte det jävla exet, svartskallen eller ungjäveln.
Om du varje dag går upp och ser en människa i spegeln;
en människa som duger som den är, så lär du se andra på samma sätt.
Den som tar ansvar för sitt eget liv blir inte bitter, rasist eller förgrämd. Den växer och blir vuxen.
Alternativet är förödande.

Tack, Milda M...

A is for age: 42
B is for booze of choice: Mörkt öl, rödtjut, whisky
C is for career: Hade en politisk karriär som jag la ner i förtid. Nu, ingen.
D is for your dad's name: Jerker
E is for essential items to bring to a party: Bib, choklad
F is for favourite song at the moment: vem a Bahia (Vi drar till Malmö)
G is for favourite game: Fotboll
H is for home town: Göteborg, Malmö (Inte Nora, verkligen inte!)
I is for instruments you play: Gitarr.
J is for jam or jelly you like: Engelsk apelsinmarmelad, lemon curd
K is for kids: J,J,S,T
L is for living arrangements: 73 kvadrat mitt i stan
M is for mother's name: Zenta (Fia, för allt vad folk vet)
N is for name of your crush: Grodan...
O is for overnight hospital stays: Å, massor i min barndom,
P is for phobias: Inga, som väl är.
Q is for quotes you like: älska som om var dag vore den sista, arbeta som om du hade evigt liv, dansa som om ingen såg dig..
R is for relationship that lasted the longest: 10 bast
S is for sartorial style: Ingen särskild
T is for time you wake up: sju, typ.
U is for underwear: Boxers
V is for vegetables you love: Soltorkade tomater.
W is for weekend plans: Konsthallen och bio med barnen.
X is for x-rays you've had: Tandläkaren.
Y is for yummy food you make: Grytor av olika slag. Rotfrukter i ugn.
Z is for zodiac sign: skytt
Å är för åt dem som du vill skicka listan vidare till: Vem som, typ.
Ä är för älsklingstrend: Kärlek.
Ö är för en önskan just nu: Att alla människor på jorden fick äta sig mätta varje dag (å, det lilla)

20 februari 2006

Partiledardebatten.

Okej, direkt får jag medge att jag inte satt klistrad framför TV:n. Hade lite msn-kontakt med henne samtidigt och slog över i förtid för att se six feet under. Och debatten var dessutom väldigt tråkig. Det blev inte ett dugg roligare av alla skratt heller. Tvärtom.
Saknade Gudrun Schyman också. Om Fi verkligen vore ett alternativ, så skulle jag kunna rösta på dem. Gudruns förmåga att sätta problem på sin spets och utmana behövs. Naturligtvis vill jag inte se henne som statsminister, det hade ju aldrig gått. Men frågorna som fi kunde ställt på dagordningen lyser med sin frånvaro.
Okej, men dom som var där, då?

- Peter E: alltid svårt att rescencera nån man känner. Tycker förstår att Peter säger kloka saker. Bra att han tog avstånd från subventionerade pigor och för timplanelös skola. Sämre om miljöjobben. Svårt att fatta vad han menade. Såg sliten ut.
-Göran P: halvt mot min vilja gillar jag honom. Han är cool och säger som det är; vi ska inte straffa arbetslösa och sjuka för att sänka skatter. Enkelt och klart. Faktiskt.
- Maud: Låter verkligen bonnig, men det måste man kanske i centern. Gnäller och pratar om småföretagares villkor, fast alla fattar att hon menar bönder. Kul när hon pratar om Rosengård, Frågan är om hon ens sett det på bild.
- Fredrik: Ser grymt gubbig ut, fast han är YNGRE än jag. Och vad tycker m egentligen? Allt låter så mysigt, men jag blir förvirrad. Kommer vanligt folk att få mer i plånboken om han blir statsminister, utan att nånting blir sämre? Det går inte att tro på.
- Ohly: Går heller inte att tro på. Vill alltid att alla ska få mer av allt, utom dom rika då. Men har vi inga rika, så, tja, vem ska då driva företag? Politiker, eller? Ser dock väldigt snäll ut.
-Leijonborg. Så jävla gnällig om allting. Allt är bara fel, fel, fel i Sverige och mer straff och hårdare pekpinnar och så där. Förr hade jag ändå lite respekt för fp. men inte nu.
-Göran H: höll jag på at glömma. Ingen tillfällighet. Han är nog snäll och en god kristen, men sa han nåt man kommer ihåg? Och framför allt har jag en känsla av att kd döljer en del åsikter som dom förstår att väldigt få utanför Småland och Knutby gillar.

Hur jag kommer att rösta? De gröna, förstås. Långt ifrån perfekta och med en korkad europapolitik och en del andra konstigheter. Men ändå. Som god tvåa: sossarna. Önskar att kd åker ut ur riksdagen.

19 februari 2006

Måndag morgon


Långt efter att hennes bil startat och kört iväg hör jag hennes röst. Samma sak när jag kommer hem hem till lägenheten; hennes anda lever kvar här inne på något sätt.. Klart jag saknar, men det är ingen sorg, bara glädje och förhoppningsvis ses vi igen om två veckor. Vi får hålla kontakt per telefon och via msn. Ser inget problem egentligen. Klart det skulle vara roligare om hon bodde i huset bredvid, men nu gör hon inte det och det är ju hon eller ingen. Det ha varit en härlig helg och nu när det är måndag morgon och ljummet kaffe följer med mig in i dagsljuset, så känner jag att den energin som tankats i helgen räcker ända till nästa fredag. Livet kan vara väldigt bra.

Återkommer med kommentarer om partiledardebatten.

Klart att "Vi drar till Malmö (vem pro Bahia) med Simone Moren & Timbuktu är en mycket bra låt.

Och tack till prinsessan för att du tipsade om Sigge Eklund-boken. Den var verkligen bra.

Nu kan jag gå iväg till jobbet.



16 februari 2006

Philosophical Drunk
What Kind of Drunk Are You?
Brought to you by Rum and Monkey

Vilken Astrid Lindgren-figur är du?

Här skulle det varit en bild på Ronja Rövardotter. Bara så ni vet!

Förresten heter språkröret Peter Erikssons yngsta dotter Ronja. Ett tecken, eller? Minns när jag och Peter E satt på Burger king efter en pubkväll (längesen, nu). Jag insåg det politiskt inkorrekta i att äta sånt och hasplade väl ur mig nån ursäkt. Då tittade Peter på mig, skakade på axlarna och sa, "nä, jag tycker det är gott, jag". Och det tycker jag ju med, Nu som då. Jag kommer aldrig att lägga mig till med det jag tror är korrekta åsikter. Jag får stå för den jag är.

Vad det nu har med Ronja att göra.

15 februari 2006

jobb, jobb, jobb.


Snålblåst, fan. Och is överallt i parken så ungarna halkar och slår sig. I värsta fall är det ett lager vatten ovanpå isen så att ungarna blir både blåslagna och blöta. Men tuffa blir dom och kreativa. Utomhus är vi, minst 75, men snarare uppåt 90% av tiden. Och varje dag är förvisso inte rolig, men meningsfullt är det alltid. Det känns bra att vara en kugge i systemet, att vara med och skjuta skiten framåt. Att göra nytta och rätt för sig. Samhället funkar inte annars. Och jobbar man är man med och delaktig. Är man delaktig tar man ansvar och bryr sig. Därför kan vi inte nöja oss med att en fjärdedel av alla arbetsföra står utanför och tittar på, trots att vi faktiskt har råd med det. Bättre i så fall att ge alla lite mer ledighet om det nu går att organisera. För min egen del är det i vilket fall som helst skönt att vara med igen. Skönt och rätt.

14 februari 2006

Snack

Dom som inte snackar är det synd om. Tänker på det när jag drar ungarna genom snömodden på väg till dagis och skola.Såg en familj sitta alldeles tysta inne på McDonalds. hade dom inget att säga varandra, eller? Så fattigt och fel, men framför allt, så tråkigt. Säg nåt för helvete. Utvecklas tillsammans.
Jo, visst kan man vara tyst nångång; men utan samtal dör vi inombords. Mellanbror föreläser.
Om varför biogasmotorer är bättre än bensin och diesel.
Ibland ser han nån intressant text på nån skylt vars innebörd han vill ha förklarad.
Lillebror och jag blir ovänner därför att gräsänderna i kanalen är just det och inga ANKOR.
Utepedagogen sover aldrig helt...
Våra samtal för oss samman och utvecklar oss.
Långa, långa dialoger på msn och i telefon får kärlek och relationer att mogna.
Jag har sagt det förr:
Ett ord säger mer än tusen bilder.
Så snacka på.

12 februari 2006

I denna stan

Okej, det kan vara förjävligt. När man är ute och springer i snömodden och skorna blir genomblöta och man måste stå trekvart i duschen för att nå upp till normaltemperatur igen, då. Och när alla färger man kan skönja är fyra nyanser av grått, då. Ibland tröttnar jag också på falafelvagnar, ungdomsgäng, alla bilar, rasism och idiothöga lägenhetspriser, dialekten och alla lokala komplex...

Men sen slår bokarna ut. Man springer sin runda genom parkerna och hela vägen ner till Ribban. Folk är ute och promenerar, skatar, springer, softar, grillar, har picknickar med rödvin och ost. Man hör salsamusik från dansbanan och ser sundet därute och bron som sträcker ut sig vackert och Danmarks vindkraftverk och torn på andra sidan.
Då är detta världen centrum och den coolaste platsen att bo på i hela världen. Då bestämmer man sig för att bo kvar ett tag till.

11 februari 2006

Feminist, så klart.

Hon frågade om jag var feminist och jag svarade "såklart jag är".
Hon hade nog helt andra erfarenheter, för det landade väldigt väl.
För mig är det ingen större grej.
Det är det du har innanför pannbenet som räknas, inte vad du här i dina byxor. I alla sammanhang, utom de sexuella, men fan vet om det inte är det viktigaste även där (säger jag, så straight,jag är).

Nu har det dykt upp ett fenomen som kallas pappabloggande, ser jag. Män som jobbat, jobbat, jobbat och på senare tid (30+, till att börja med!) träffat någon och skaffat barn upptäcker till sin förvåning att det är trevligt att vara farsa. Och så ska man visa att man inte är som vanliga farsor, utan istället gör man en vansinnigt stor grej över sina ynka månaders föräldraledighet.
Det är svårt för mig att inte raljera över det. Jag har varit förälder hela mitt vuxna liv och att man delar på föräldraskapets förmåner och bördor är liksom gjutet. Inget att skriva hem om, direkt.
Det är nog tyvärr så att det visar könsmaktsordningen i all sin prakt, detta att man kan plocka så oerhört stora poäng på att vara närvarande far.
Förlåt, men för mig ska det mer till innan kiosken välter.
Feminist?
Klart.
Sa ju det.

10 februari 2006

Frisk!

Frisk. Jag får nypa mig i armen eller banka mig i huvudet för att fatta. Sen; jublande glad. Sms går iväg, jag ringer chefen och berättar att jag kommer på måndag. Parkens ljus är tillbaka bland bokarna i parken. Jag gnuggar mina ögon. Den som vill får gratulera, för detta har jag gjort bra.

08 februari 2006

Depressionens ansikte

Kjell-Magne Bondevik är fd statsminister i Norge. Igår satt han i TV och berättade om sin sjukdom - vår sjukdom, hur han fick den och vad han gjorde för att bli kvitt den och vetskapen om att han bär det där i sig som gör att sjukdomen kan komma tillbaka och att man måste lära sig att se det komma i god tid. Så ödmjuk, så...vanlig. Det känns viktigt att depression - som en behandlingsbar sjukdom som vi är många som får - får ett ansikte. Tack till Bondevik för det (och tänk att jag skulle säga så om en kristdemokrat)!

Ikväll drar jag iväg på studieresa med den parlamentariska kommittén för översyn av kommunens organisation. Uppsala, Örebro, Linköping - på två dagar. Snabba ryck och en bit ifrån vanliga människors vardag.
Återkommer i ärendet.

07 februari 2006

Fråga inte varför.

Nä, jag frågar inte varför, för vad ska man svara på det?
Är det ödet, slumpen, Gud fader, gudfadern, kassa gener, dålig miljö eller mammas och pappas fel?

Istället får jag fråga mig om det är något jag tycker om och vill behålla, eller nåt jag känner att jag behöver bli av med. Vad som är delar av min personlighet och vad är beteenden jag kan ändra på. Sånt kan man ju ägna tiden åt istället. Varför är en enegitjuv.

En annan sak som snor tid är det ständiga prognostiserandet. Hur ska det gå, frågar man sig, med kärleken, i valet och allt möjligt annat. Jag försöker snarast fråga vad jag kan göra för att det ska bli som jag vill. Hur jag kan påverka framtiden, vårda kärleken och ta hand om det som växer.

Sen finns det ändå rätt mycket som bara blir som det blir. Då kan man bara stå där och se regnet falla eller vinden gripa tag i lövverket. Det får man också leva med.

06 februari 2006

Politricks

En av våra riksdagsledamöter skriver till mig i en intern debatt att jag inte skall delta i "civilisationernas krig", genom att säga att angreppen på Danmark och Sverige är ett angrepp på yttrandefriheten.
Jag skall snällt visa förståelse, kanske.
No way, säger jag.
I arabiska tidningar kan man varje dag se kroknäsekarikatyrer och läser man Hamas program så blir man direkt mörkrädd. Det är inte kul, men jag är inte så korkad att jag vänder det mot araber i allmänhet.
Var och en få stå för det den gör.
Samma sak i frågan om teckningarna i den danska tidningen, det är förstås den ansvarige utgivaren och tecknaren som får ta diskusionen om det behövs.
Att "visa förståelse" för reaktionerna efter karikatyrteckningarna är för mig att behandla araber som mindre vetande, att klappa dom på huvudet och ursäkta.
Det kommer aldrig jag att göra.
Jag tror att araber är ungefär lika smarta och dumma som folk i Sverige och Danmark .
Inga politricks, här inte, jag är en enkel människa.

Och eftersom jag personligen varit hotad av rasister och från tid till annan hängts ut på rassehemsidor, vet ni att jag inte går några skumma ärenden. Och själv har jag inga gudar eller profeter, bara så ni vet.

Märker ni att mina språkfel blir färre och att jag inte tappar så många bokstäver längre. Kan ni fatta hur underbart det känns?

03 februari 2006

Världen väntar

Dom springer fram och slänger sig om halsen på mig. Några har jag skolat in och jobbat mycket med och det ger ju en egokick som heter duga att få ett kvitto på det. Andra känner jag knappt, men det förefaller som om jag gjort avtryck ändå. Jag är välkommen tillbaka och det jag kan behövs i verksamheten. Det jag är och står för, hänger så ihop med det jag jobbar med. Kreativitet, robusthet och ekologisk medvetenhet var mina slagord när jag skrev stock & stens styrdokument. Ungarna ska skapa själva, dom ska stå pall för lite regn och vind och veta att rötter är trädets fötter och varför. Det har jag varit med och skapat. Och det handlar inte om nån längtan ut på landet eller bort från modern teknik. Självklart dokumenterar vi med digitalkamera, självklart ska vi bygga en snygg hemsida och kommunicera elektroniskt.
Och vi bor mitt i stan.
Allt detta gillar jag och parkens underbara ljus i lövsprickningen
och när höstlöven förvandlar parken till en sal av guld.
Men det känns ändå rätt att se mig om och vandra vidare under våren, sommaren eller så. Kanske med handikappade barn, kanske nåt helt annat. Jag är en som bryter upp och drar vidare, jag är mer äventyr än trygghet. Min impulsivitet var lett mig både rätt och vilse under åren, men den behöver tämjas något. Fast inte helt.

Världen väntar på mig, så passa er!

02 februari 2006

Hair...

Gillar inte filmen speciellt mycket. "Det som Hollywood trodde att sextiotalet handlade om", skrev en bitsk rescencent och så är det nog. Däremot gillar jag hår. hår som går att ta på, dra fingrarna genom, snufsa i och ruska på. Både mitt eget och andras. De flesta män har extremt enformiga och tråkiga frisyrer. Vi som har fall, ska njuta av det och låta vårt hår falla. Våga vara den man kunde vara.
För andra är mitt hår mer av en rebellsymbol än det är för mig.
Jag är för gammal för den sortens symboler.
Behöver inte det.
Rebellen finns möjligen i hjärta och hjärta, men det är ju inget självändamål det heller.
Har helt enkelt det hår jag tycker är snyggt.
Bra så.

Nu ringer chefen, härliga Susanne som brytt sig hela vägen, och vi kommer överens om hur och när.
Gallilei hade rätt.
Jorden rör sig..

01 februari 2006

ojdå!

Råkade visst publicera en post som inte var annat än arbetsmaterial, om man säger så. Som det kan bli. Glöm det.
You Are an Emo Rocker!
Expressive and deep, lyrics are really your thing.That doesn't mean you don't rock out...You just rock out with meaning.For you, rock is more about connecting than grandstanding.
What Kind of Rocker Are You?
Jaja, men det är ju inte en bild på det viset! (?)

Ordet.

Här kommer ni aldrig att få se bilder. I min blogg regerar ordet. Om ni frågar mig, så säger ett ord mer än tusen bilder. Tror ni mig inte, så kan ni ju försöka fotografera av lycka eller kärlek. Jo, nåt litet segment av lyckan eller kärleken kan man fånga, men, ja, tusen bilder räcker inte.
Min förälskelse i ordet är för tillfället en olycklig kärlek, även om vår relation förbättrats något på sistone.
Min sjukdom gjorde att jag tappade formuleringar och bokstäver, men det tycks som om dom kommer tillbaka i takt med att resten av mig förbereder sig för att landa på jorden igen.
Om två veckor.
Då.
Just nu vet jag inte om jag kommer att återvända till parken
eller om jag kanske ska prova att arbeta i en särklass;
jag och chefen diskuterar och undersöker för fullt.
Det kanju bli nåt annat också.
Vi får se.
Livet är spännande igen.