Och hennes sagor har varit med i ens liv så länge man kan minnas och hon var alltid gammal, på gränsen till döende. Har nästan aldrig hört ett nyanserat omdöme om hennes författarskap.
Hon var ett geni som skulle ha nobelpriset, hävdar en stor grupp, medan hon från visst vänsterhåll var allt för "borgeligt-individualistisk" och somliga till höger tyckte typ tvärtom.
Jag tycker att hon tog barnens parti, även om det är ett vanskligt sätt att uttrycka sig och det så mycket att jag kan glömma att hon starkt bidrog till att borgarna vann valet 1976.
Nobelpriset?
Tja, kunde Pinter och Martinson få det (och Churchill), så hade väl Astrid kunnat.
Eller inte.
Big deal.
Min favorit är och förblir Jonatan Lejonhjärta.
Såklart.
Storebrorsan alla ville ha, och, ja, jag var som Skorpan, liten och ämlig, men tuffare och tuffare efterhand.
1 kommentar:
jag har aldrig förstått det där med Astrid. kanske kommer jag att bli hudflängd av den allmänna opinionen, men så jävla speciell var hon väl inte? ja, jag vet ronja o sådär, men äsch, jag vet inte. hon var väl inte den enda mys-tanten som funnits liksom.
Skicka en kommentar