18 augusti 2017

Just kids

På lördag är det dags att se Patti Smith. Henne har jag gillat ända sedan jag hörde hennes version av Bruce Springsteens Because the night och ännu mer sen jag hörde hennes egna texter och ytterligare mer efter att ha läst henne. En ikon, minst sagt. Platsen är lite originell: en folkpark i Ystad. Det är en anakronism, lite som när Beatles spelade på Liseberg.
Patti Smith står för något bra, en grundläggande anständighet i en vulgariserad tid, särskilt i hennes hemland. Håll linjen även om det kostar.

Man måste stå för något och inte sälja ut eller följa med strömmen. Men det är fan lätt att bli som man umgås och hamna i dåligt sällskap utan att riktigt fatta det. Två som jag ändå gillat fast de alltid varit störiga är Ann Heberlein och Katerina Janusch. Nu har de tydligen sökt sig till althögern, till flabbarna på twitter och glömt att människor som kommer hit är just människor, några snälla och några dumma, lite som du och jag.

Själv sörjer jag mer än jag hatar när människor sviker och blir knäppa i huvudet. Det är en brist, jag vet. Livet är lättare om man ser allt i svart och vitt och hatar. Och hur mycket du än tycker det är klokt och bra att skicka ut folk med flyg till det säkra Afghanistan, så glöm inte att det handlar om människor av kött och blod. Just kids, som Patti Smith skulle säga.

17 augusti 2017

Fjortisen

Fjortisen har börjat i en ny skola i Limhamn. "Alla andra tjejer är blonda och har märkeskläder och IPhone7", säger hon. Så kan den etniska och klassmässiga uppdelningen i Malmö sammanfattas. Det finns saker kvar att jobba med politiskt. Hon sminkar sig och förbereder noga varje steg utanför lägenheten. Inte mycket lämnas åt slumpen. Men det är ändå med en självklar insikt om att hon är lika mycket värd som någonsin en snubbe.

Och så går hon på festivalen.

Jag läser att det varje kväll anmäls nya sexuella övergrepp på Malmöfestivalen. Det fyller mig med stort hopp att 90- och 00-talisterna kanske ändå inte tar lika mycket skit som tidigare generationer. Jag som varit på festivaler i många år kan försäkra att detta med sexuella ofredanden inte är något nytt.

Om bara några veckor bor fjortisen och jag på olika ställen i stan. Hon flyttar med sin mamma och jag kommer så klart att sakna henne. Men livet går vidare, det gör ju det.

13 augusti 2017

En varg söker sin flock

Hösten kändes i min näsa när jag sprang idag, det var första gången för i år, men det kommer att bli mer, det vet jag. Mer och mer tills alla löv ligger på marken och kylan får dem att se ut som frosties.
I nästa vecka startar allt; möten, inskolningar och planeringar. Men ingenting blir som det var. Om tre veckor flyttar Sara och vår lägenhet står visningsklar och redo att säljas. Det är sorgligt och nödvändigt. På jobbet slutar några av mina best buddies. Det är trist som fan.

Sen drar nomineringsprocessen igång och någon gång i början av nästa år vet jag om jag ska fortsätta med politiken.
Möjligen något tidigare. Allt förändras denna höst. Jag hänger inte riktigt med.

Alla gemenskaper jag någonsin ingått i har fallit och försvunnit. I grunden är jag en ganska ensam människa. Det är svårt att alltid längta efter trygghet, men aldrig föräras den. Jag har lätt att lära känna folk, men det blir nästan alltid som lustgas, flyktigt, hastigt uppflammande, men försvinnande. Jag fattar inte varför och Sara är såklart ett av få undantag.

Men min kropp vill inte riktigt finna sig i att allt tycks vara dömt att förändras denna höst 2017.
Idag när vi sprungit ut tillsammans, så var jag centimeter från att pussa Sara, när vi skulle skiljas åt vid parken som vi brukar, när vi satt och drack kaffe nu i eftermiddags smög sig gamla mönster av konflikt och skuld in, innan vi hann lägga ner det. Sara säger att vi är som Bonusfamiljen på TV, fast utan humor.

I politiken kan jag inte helt fatta att vi planerar vi för vår sista budget inom samarbetet och på jobbet kommer jag på mig med att prata metoder och strategier med folk som bestämt sig för att lämna.

Det är för mycket. Det är fan allt. Vart ska jag ta vägen och hur ska det gå till?

Jag vet. Det löser sig. Och en dag, inte långt från nu kommer jag igen att känna den där känslan av sammanhang och gemenskap, utan vilken man går under.
Eller?

08 augusti 2017

Del 10. Men bara om min älskade väntar. (Tomorrow is a long time) #tiolåtar

Alla gånger jag sprungit rakt in i fel famn, därför att jag längtat så jävla mycket eller bara varit ensam. Jag kan inte räkna dem alla, tillfällena, kvinnorna och de varma känslorna som lika snabbt blivit till kyla och rutin. Så får det aldrig bli igen. Mer genomtänkt är bra, mer långsam start. Men mest behöver jag nog vänta.
Hon har helt rätt när hon säger det.
Landa i sig själv, i den nya lägenheten, i det nya livet utan vigselring, livet med inglasad balkong och en annan cykelväg till jobbet. Imorgon är en lång tid.

06 augusti 2017

Del 9. Goliat. #tiolåtar

Satt och pratade med en kollega i fredags i personalrummet. Så länge att jag fick en verbal reprimand av en annan kollega, trots att det var få barn på plats och allt rullade på. Vi pratade om detta med att lyssna på barns berättelser, samtala och därifrån ta allt vidare, att starta förändringen där i varje liten människa. Även om jag idag ska gå i pridetåget och det är bra och måste finnas, så är det inte se bombastiska uttrycken som förändrar. Världen behöver färre paradgator och fler stigar där man kan gå sin egen väg.
Det är inte de stora projekten och skryt på väggarna som är kvalité i förskolan, det är mångfalden som får vara mångfald, det lilla barnet som för första gången skördar tomater eller brer en macka, som hävdar sin åsikt inför hela gruppen, killen som för första gången vågar ha sin snygga rosa klänning och så ser det ut i hela samhället. Kvinnan som lyckas lämna sitt destruktiva förhållande, de älskande som vågar gå hand i hand tvärs igenom Rosengård Centrum, trots att de stämplas som syndiga, min äldste son när han bjuder en liten unge på godis i affären, när hans pengar inte räckte, du som står upp mot homlfoberna på läktaren och förstör släktmiddagen genom att säga emot din kusin när han använder n-ordet.
De små stegen, den växande självkänslan, möten, samtal.
Godhetsapostlar, PK-troll, batikhäxor, Sverigefiender och lösaktiga, kom och gör er grej.
Så besegrar vi Goliat.

03 augusti 2017

Del 8. Keep on rocking in the free world. #tiolåtar

Förr eller senare får man ta sig ur navelskådandet och titta ut över världen. Det är inte synd om dig, särskilt inte om man jämför med andra. Du har tak över huvudet, mat på bordet och ett meningsfullt jobb. Bitch, please, vad har du att gnälla över. Du har möjlighet att välja bort prylar, välja bort bilen, minska din köttkonsumtion och downshifta ditt boende. Att ha råd att avstå för att världen ska bli en bättre är ett privilegium. Ta vara på det.

Om du beklagar dig över tiggare, om du tycker att Sverige är fullt, om du tycker att andra kan nöja sig med enkla jobb, om du, just, du behöver kunna parkera kloss intill din bostad, så tycker jag synd om dig. Då har du inte förstått någonting.

Solidaritet. Ska det vara så svårt?

01 augusti 2017

Del 7. Little Willie John #tiolåtar

Vi som haft det tveksamma nöjet att bo på en liten plats under delar av vårt liv vet vad som menas. Normen skaver, lindrigt talat och alla vet vem man är och vilka roller var en är satt att spela. Men det kan säkert även vara likadant i delar av Malmö. Alla man känner lever som man ska leva och drömmer om köksöar och nya altaner. Tjejen som spelade den låten för mig var en sån där tam fågel som drömmer och fascineras av andras brott mot normen. Men senast jag kollade så bodde hon i en villa utanför en liten stad här i Skåne. Hon har en akademisk utbildning och hennes man har ett eget företag. De har det materiellt bra. Troligen ett fint kök från Poggenpohl. Vet inte om det var det hon önskade av livet. En gång tågluffade hon och jag lånade hennes lägenhet och passade hennes katt. Det är längesen. Jag brukar säga: dröm inte, planera. Frihet får man inte, den tar man. Att gud finns och ibland visar tecken betyder inte heller att man ska hoppa på första bästa tåg som råkar stanna vid stationen. Det är att låta andra bestämma. Jag vill förändra världen och ha kul under tiden. Det räcker bra. Och jag gör det och låter andra göra samma sak. Därför omformulerar jag och Sara vår relation till vänskap eller vad det kan bli och därför står vi inte i vägen för varandras frihet och lycka. Du äger din tanke och tid. Låt ingen ta den ifrån dig.
Var inte så jävla rädd för att utmana dig och världen, tvinga inte in dig i tvåsamhetens fängelse eller villamattornas tristess. Se dig omkring i världen.