Åh, den första juli.

Åh, det var en sommarkväll, så ljuvlig som den kan vara här i Malmö.
Vi satt på en kulle och åt kycklingspett och drack vin.
Hennes ljusa hår fladdrade i den ljumma vinden och hennes blå ögon glittrade.
Hon var min första dejt efter separationen och det var ett sånt tillfälle då det känns som om allt är möjligt här i livet.
Ja, jävlar.

Idag, två år senare, sprang jag en runda i den växlande molnigheten och konstaterade att jag nog ska få ner magen och upp kondisen. Snyggare och mer välmående. Kärleken kommer och går och det blir nog bra till sist. Två ungar sitter och kollar på Pip-Larsson och jag äter filmjölk och pratar med vännen A på msn. Det funkar idag.