Ja, det blev sommar igen.
Vännen C och jag pratade, pratade, pratade och promenerade in till stan.
Drog till Stockholm sen och gick sakta en sväng i stan i väntan på att dottern skulle vara tillgänglig. Det är nåt med mig och städer, en kärlek till livet, larmet, parker, kaféer och antikvariat. Människor är intressantare än träd, så enkelt är det.
Däremot gullar jag inte med felbyggda, fulbyggda områden och trött på gringoromantiserandet.
Kalla fakta är att ytterst få frivilligt bor en halvtimme från centrum bland knarkande grannar och skrikande ouppfostrade ungar, om alternativ finnes.
Gettokramande är missriktad solidaritet.
Men städer, mmm.
Mångfald, möten...Malmö...
2 kommentarer:
Mmmm. Men träd är ofta vänligare än människor. Och tystare.
Jag trivs här ute på "landet", bland pågatåg och koskit. Och en och annan traktor.
Men längre från stan än såhär vill jag inte bo, för som du säger; människor är mer intressanta än träd. Du t.ex.
Du med, mitt kära liberala korrektiv.
Skicka en kommentar