27 december 2011

Mannen från la mancha

Slrivkrampen slår till som en decemberstorm och får mig att gräva ner mig i böcker och fly ut på nätet istället. Alla faktauppgifter jag vill veta kan sitta på min näthinna inom tio sekunder. Allt viktigt på riktigt får man däremot räkna ut själv eller fråga sina nära om. Alla åsikter får man tänka ut ensam och det är svårt. Jag har ingen aning om Malmö är Sveriges mest amerikanska stad, som Per Svensson skriver i sin bok. Det låter fräckt när man springer i blåsten ute på Bulltofta och Springsteen sjunger om hur han körde runt med en avsågad 4/10 i knät. Det är också ett slag mot höger och vänster självbild, som talar om vilken katastrof/succe stan är. Malmö är inte stan som omges av nyanser, det är alltid ett statement av något slag. En smula tröttande för oss som lever här, kanske. Om Malmö har jag bloggat mycket i år, om Malmö och om Israel och om skolan och politiken. Ibland far min självbild iväg mot det grandiosa och jag tror att jag är utsedd att säga sanningen som ingen vill höra. Cervantes visste allt om det där och skapade riddaren av den sorgliga skepnaden som ett svar på alla riktiga hjältesagor.
Likafullt lovar jag er att jag också nästa år kommer att hacka på korkade medlöpare till hamas och på en skola som inte klarar abc rent bokstavligt. Jag kommer också att skriva om emissioner och om livet på Möllan och i Rosengård och om allas rätt till sitt liv och sin väg. Mer av samma och liknande alltså. Väderkvarnarna dyker ständigt upp, likt kor på ett fånigt cowboyspel i iphonen.

23 december 2011

Vit jul

Regnet slår mot rutan i köket och när jag ska gå så drar jag en mössa över huvudet och tar en varm jacka och kängor, fast jag egentligen skulle behövt galon och stövlar. Man gör inte alltid det man borde. Vintern är som vintern brukar i Malmö och Sveriges tuffaste och svenskaste stad vilar och väntar på tomten. Inte en bil, inte en människa är ute klockan sex den 23 december. Bara en gul buss och så jag, i övrigt ligger Bergsgatan öde.
Möllan är frihetens kvarter, tycker vi som bor här. Men friheten är en bräcklig pjäs här i festkvarteren runt torget. Friheten att ta sig ett järn och vara som en människa inkräktar på andras frihet att leva och utvecklas. Sirentjuten på helgerna är påfallande ofta alkoholrelaterade, som det heter. Nån som är full är tyken och får på käften, nån som är full spöar sin brud för att hon tittar på en annan snubbe eller drar sin unge i håret när han inte vill gå in på kvällen eller hålla käften så farsan kan få vila en stund.
Nu säger alla världens mattias svensson-liberaler att det fan inte behövs några jävla kampanjer för nykterhet. Nu pekas det finger och nu väcks dåliga samveten till liv. "Jag förstår att de med problem behöver stöd", säger man som om alkis var något man bara blir sådär av en händelse eller riskdrickande bara drabbar en utan egen förskyllan och som om alkohol bara skadar människor i härbärgen och på parkbänkar.
Det blir ingen snö här i stan i morgon, men om det i övrigt blir en vit jul bestämmer du själv. Om du till varje pris söker hitta argument för att dricka på barnens stora högtid bör du nog ta dig en funderare på vad som är viktigt i livet. Om du tycker att det jag skriver är moralism och skitsnack har du med all sannolikhet goda skäl att besöka den här sidan.

20 december 2011

Kajsa, kom ut ikväll

Kanske tänker Kajsa Bergqvist att hon genom att berätta om sin nya partner kan vara en förebild för alla unga som förälskar sig i någon med samma sorts genitalier. Eller så är det bara för att snacket redan går om saken på nätet. Det är en ynklig värld när det blir en nyhet att en före detta höjdhoppare träffat en kvinna. Patrik Sjöberg lever också med en kvinna. När slås det upp medialt? Det stör mig verkligen.
Och i twitterflödet skrivs också sånt som jag brukar säga om att jag väl skiter i vem du ligger med och att sexuell läggning verkligen är överreklamerat. Så där som vi säger på Möllan och i Midsommarkransen och på andra fina ställen. Men så minns jag att jag så sent som igår fick väga orden på guldvåg i den pedagogiska gruppen när jag skulle förklara hur min kollega inför föräldrarna och under protester berättat om likabehandlingsplanen och därvid nämnt detta förfärliga haram som handlar om sexuell läggning. Så det är bra, fast lite löjligt ändå att Kajsa kommer ut, som det så märkligt kallas. Och alla berättelser om lycklig kärlek är ju hur som helst sköna strömmar av lycka mitt i allt gnäll. För övrigt är hon bisexuell i en tidning och lesbisk i en annan.

18 december 2011

Beröringsskräck inför människors tro

Om skolavslutningar i religiösa lokaler har jag skrivit här. Egentligen finns det inte så mycket stt tillägga i sak. Som jag ser det tar vi inte människors tro på allvar om vi ägnar oss åt religiösa riter bara för att det är gammalt och fint eller för att jag i alla fall inte tagit skada av det, som folk brukar säga om saken i aftonbladet. I år får vi som anser att skolan ska vara religiöst neutral moteld. Skolan är inte neutral i andra frågor, så varför är inte kristen propaganda tillåtet, gnälls det. Nej, skolan ska lära barnen att demokrati är bättre än diktatur och skolan ska fostra bort från stereotypa könsroller. Så har riksdagen i enighet beslutat. Det innebär inte att det är förbjudet att leva traditionellt och det är inte heller förbjudet att vilja avskaffa demokratin eller att motarbeta tankarna om människors lika värde. Men i skolan ska det möta motstånd från katederhåll. Och i förskolan säger jag emot.

Men bilden av en skola/förskola som är ängslig och inte vågar hålla fast vid traditioner stämmer inte alls med det jag ser. Ängsligheten och beröringsskräcken rör snarare människors tro och det som kallas kulturella skillnader. Lucia och skolavslutningar är samma slentrainmässiga Ute är mörkt och kallt och blomstertid som alltid. Däremot passar man ner på allt som har med gud att göra på riktigt. Barnen som inte får äta annat än halalslaktat kött kallas vegetarianer och när jag tar med nyfikna rosengårdsungar in i såväl katolska kyrkan, som Västra Skrävlinge på andra sidan motorvägen, så är det ytterst kontroversiellt. Men min uppgift som pedagog är bland annat att ge ungarna redskap att själva navigera i livet och då måste man få möjlighet att konfrontera sina tankar med andras. Diskussion och tankar är bara farliga för dem som vill begränsa människors frihet. För oss andra är det bara en tillgång.

17 december 2011

89 dagar

Jag tittade på mitt kommande lopp på youtube. Ofta kam man ju det nuförtiden. Nån kör hela sträckan med bil och påslagen kamera. Det regnade visst den dagen. Och det var backe upp och backe ner och Jaffa gate till höger och där flög visst Oljeberget förbi och till sist gick man i mål i närheten av Knesset. Här regnar det också och jag sitter i köket stinn av marängsviss ned min mellanson mittemot mig. Han spelar the Who för mig. Vi diskuterar om låten vi hör kommer från Tommy eller Quadrophenia. Ingen av oss vet. Jag vet att man måste genom vintern om man vill se våren igen, men just nu känns det långt både till marathonformen, Jerusalem och våren. Det finns ett just nu som hackar som em hackspett genom min bark av framtidstro och inte låter sig stoppas så lätt. Tråkiga rutiner och dagspolitik som döljer drömmar och planer.

13 december 2011

December månads undantagstillstånd.

Det är nåt slags undantagstillstånd när det vankas lucia och jul. Helt plötsligt blir normalfungerande människor stockkonservativa firare som betraktar minsta reflektion över firandet som ett angrepp på allt gammalt och fint. "Anders hatar alla traditioner", kan det heta om jag vill planera och reflektera det allra minsta över det hysteriska lussandet och presentandet. I mitt nuvarande jobbsammanhang blir det än mer märkligt eftersom ingen av ungarna jag jobbar med har någon anknytning till lussande och klappar. Skulle vi strunta i vintertraditionerna så skulle det inte märkas. Och det svävas på målet och ingen tillstymmelse till förklaring ges till detta decemberstressande. Är det jesus eller tomten? Ingen vet riktigt. Men läroplanen föreskriver att man ska uppmärksamma traditioner, så det ställer jag såklart upp på. Men kommers och slentrianfirande finns goda skäl att ifrågasätta.

09 december 2011

48 crash

Jag sprang i motvind på grusade trottoarer i kvarter som inte är mina. Därhemma väntade mat, en varm dusch och även lite glass som jag visste fanns längst ner i frysen. På söndag fyller jag 48 och blodsockret sjönk längs den evighetslånga Geijersgatan och det högg till av svarta tankar. Vi som inte är så säkra på livet efter detta fruktar dödsögonblicket. Och på söndag går jag alltså över linjen till fyra och åtta, vilket var min fars sista siffror. För vi åkte ju aldrig till Irland, som vi skulle och han blev ju aldrig den där äldre mysgubben som kom att göra roliga saker med sina sonsöner. Han träffade dom inte ens. Och det är nu man ska säga att man fångar dagen och gör allt det där man planerar, men riktigt så präktig är jag inte. Förhoppningsvis blir mitt eget liv långsamt och segt som mina löpsteg, men ingen vet och det finns ingen plan. Bara en värld att förändra, böcker att läsa och skriva och människor att älska.

06 december 2011

Social och konservativ

Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti. Fixeringen vid de onda invandrarna är total; svaret på varje fråga stavas minskad invandring, vägen till lyckan går för dem via stängda gränser. Malmö är fullt, sa en av deras representanter i kf i tordags. Fullt, alltså, som om Malmö är så stor som en stad kan bli. Det är närmast obegripligt; för nästan alla andra är vägen till välstånd kantad av handel och internationellt samarbete. Grundläggande genetik vet också att berätta att det är bättre att skaffa barn med en främling än med sin kusin. Stammen (om uttrycket tillåts) blir starkare då och de genetiska felen färre. En social och konservativ politik vore nog att inte trixa för mycket, utan att handla, samarbeta och blanda upp kulturer och etniciteter. SD-experiment vore tragiskt och fel ur alla synvinklar.

Ändå kallar sig bonnrasisterna sen förra helgen just "socialkonservativa". Bilden man försöker mana fram är väl den av den snälle äldre kristna tanten som skänker pengar varje månad, men som inte vill ha konstig utländsk mat och nymodigheter. Fast oftast är dom nog sim den där tjejen jag lärde känna för rätt länge sen nu, rädda, besvikna och i behov att skylla på andra för att mäkta med vardagen. Jag minns det med fasa, aldrig i mitt liv har jag hamnat så fel som den gången. Snöigt var det också och jag flydde redan efter ett par dagar hem till mångkulturen igen. Men vad ska dom göra? Rasist kan man ju inte medge att man är och inte heller att man är ledsen och bitter över hur livet har blivit. Men man måste ju inte gilla kebab för att finna sig att människor migrerar hit och dit. Man måste ju inte själv ingå samkönade relationer för att låta andra göra det. Man måste överhuvudtaget inte bry sig om någon annans livsval så länge det inte inkräktar på ens egna. Det kan väl vara socialt och konservativt det med. Och man måste inte vara så lyckad. Det räcker att vara snäll.

03 december 2011

När jag skriver mitt mästerverk

Ibland känner jag verkligen att jag inte är med där saker händer. Det är väl det där utanförskapet alla snackar om. Ändå bor jag ju mitt i stan och jobbar och har tre politiska uppdrag. Och det är inte alla dagar som Bergsgatan här nedanför ser ut som en målning av Monet, för det mesta är det skarpt som om megapixarna aldrig kan ta slut. Nu ligger jag här och tänker på vad min roman ska handla om och när den egentligen ska skriva sig. Kanske ska den handla om förlåtelse. Hämnd ligger väl annars närmre tangentfingrarna, om man säger så, men förlåtelse är en större utmaning. Det skulle Jubolt tänkt på innan han satte sig i Skavlans soffa för att reparera skadan han dragit på sig själv och sossarna genom lögner och närighet. Så Linn Ullmam klappade till honom och såret revs upp igen. Förlåtelse får man när man vet att man gjort fel och erkäner det. Någon form av botgöring måste också ingå även om det känns lite tungt. Nu tycker ni kanske att jag ställer höga krav, men Håkan vill bli min statsminister och då ska han vara lite mognare och lite medvetnare än vi andra.
Så där, ja. En bok där förlåtelse ingår. Och politik. Och kärlek, som i en sång av Lisa Ekdahl: öppna ditt fönster eller Thöström: flicka med guld och fan fan fan.Nu är det bara att köra.