23 juni 2017

Ofta ledsen, aldrig bitter, stundom förlorare, aldrig offer

Det är årets ljusaste tid, men för mig och andra i min närhet har det varit ett mörker som regerat under några veckor.
I skolan fick vi lära oss om katalysatorer, om ämnen som släpptes ner och som fick annat att bubbla, reagera och sen förändras totalt. På det mellanmänskliga planet kan det vara oförutsedda händelser eller människor man möter, som tvingar upp en på banan.
Man tvingas ta ställning till saker, man tillåter sig att bli ledsen och i nuet. Jag är inte rädd för några känslor och skäms varken för tårar eller skratt, för det som måste värka ut, måste värka ut och glädje kan få lov att finnas här och nu, oaktat klimatkris och stängda gränser. Alternativet är att jag samlar taggar i mitt hjärta och hänger upp mig på oförrätter och på att människor inte motsvarar mina outtalade förväntningar. Livet är härligt, men ganska svekfullt, det är bara att leva med. Andra människor är tyvärr inte bättre än vad du är. Om man bär offerkofta och söker medlidande, så möts man bara av förakt. Ta förlusten, men var ingen loser, var ledsen, men bli inte bitter.

22 juni 2017

Vattenmelonen #kryssatörnblad

Jag är en känslomänniska. Mina övertygelser är inte uträknade, inte upptäckta i mikroskop eller stjärnkikare, utan något som sitter i hjärtat, bland kamrar, förmak och trådarna till pacemakern. Mitt hjärta säger mig att somligt är rätt och annat fel. Vi ska lämna över jorden i gott skick till våra barn och cirkulera och återvinna istället för att gå från gruvor till soptippar med våra resurser. Du är fri att leva ditt liv nära nog som du vill, med vem du vill, men du ska avstå resurser för andras skull och när du själv faller, så tar vi emot dig. Som vit och man ska jag vara ödmjuk och solidarisk. Om gränser ska finnas, så är det i så fall ett nödvändigt ont, för bra kan det aldrig vara att stänga ute. Mina privilegier ser jag knappast själv, det är för såna som mig lite som en naturlag.
Ungefär så ser mina övertygelser ut.
För det har jag kallats vattenmelon, en som är grön på utsidan, men röd invändigt. Det gör mig inget. Hundra år av arbetarkamp har varit för mig, för jag vet var jag kommer ifrån. Lägg till en rosa feministisk nyans, eller varför inte hela regnbågen. Där har ni mig. Självklart ställer jag upp och kandiderar även inför 2018. Kan jag bidra med något, så ska jag.

17 juni 2017

Malmö är motstånd

När snubben snett bakom till vänster tänder en spliff, så ryter jag till att jag inte vill ha sån skit i min närhet. Under en kort sekund undrar jag om jag ska få en smäll, men istället släpper han ner den olagliga ciggen till marken och dödar den med sin sko. Motstånd lönar sig. Man ska vara ödmjuk, men inte feg. Rakt framför oss, uppe på scenen står, går och hoppar Kapten Röd. Han är från Göteborg som jag, men han lovprisar Malmö, denna stad och statement som så många älskar att ha åsikter om, de ena dummare än de andra. Här i kvarteren finns hjärta och själ och motstånd mot de makter som vill likrikta och trycka in alla i normen.
Malmö har sina utmaningar, sina problem, sina skjutningar och gäng, men duger bra som nöjesfält och arbetsplats för hela området. Vi sköter också hela regionens flyktingmottagande. Vi håller våra huvuden högt och det får väl vara så att våra barngrupper och skattesatser är lite större än grannarnas, om det behövs.
Solidaritet kostar mer än cynism i det korta perspektivet, men lönar sig i längden. 
"Håll hårt i din goda väg, för där ute finns det gott om ormar, gå med dom som vill dig väl, även om dina fickor är tomma."
Så sjunger han där uppe på scenen och jag minns hur de orden for i mina öron, när ledningen på jobbet nedvärderande mig och inte förstod vad jag gjorde. De kunde inte komma åt mig för jag hade de som ville mig väl. Motståndet. Det som Malmö är.

16 juni 2017

Materialism v/s idealism

En gång var jag djupt förälskad i en kvinna som var min like, som var som en tvillingsjäl, trots skillnader i ålder och ursprung. Hennes ögon var lika bruna som mina och hennes hår mörkt som rostade kastanjer i Central Park en kall vinterdag. Jag konkurrerade om henne med en man som ägde en gård med utsikt över Västgötaslätten. Vi träffades och promenerade genom Malmö och Stockholm och vi låg i sängen och drack vin. Jag läste kärleksdikter för henne och hon lyssnade och man kunde emellanåt se en tår glittra mot hennes bruna irisar.
Men det slutade inte bra. Hon valde den andre. Det är ju ändå så att det materiella i stort sett alltid vinner. Jag skrev en sång till henne, men det spelade ingen roll, mannen renoverade köket och det betydde mer. Våra djupa samtal om livet konkurrerades ut av saker. Mammon och materialismen är jävlar som nästan alltid vinner alla kamper. Det syns överallt.
Du säljer så lätt ut det riktigt viktiga i livet för standard och status, vi kan alla hamna där. Ändå är lyckan för enkel för att du ska förstå den. En kram, en fågel som sjunger, ett barns skratt och ett samtal bland syrendoften. Försök att köpa det.

13 juni 2017

Se dagen vakna

Att vara vaken på natten är sin sak, men morgnarna med sitt ljusa lugn är något helt annat. De sista nattsuddarna skyndar hemåt, måsarna hörs med sina höga skrik och bryter tystnaden, en bil sliter däcken mot asfalten och morgonens första buss passerar med två-tre gäspade människor i. Och man sitter i sin soffa och är med. Det yttre lugnet och den inre röran. Hur ska det bli med allting, vad händer?
Livets brytpunkter ser man inte komma, det bara exploderar i ansiktet på oss och vi blir smutsiga och tårögda. Det är då man måste visa att man är chef över sitt liv och inte bara väntar på att dagen ska vakna.

09 juni 2017

Karma is a bitch (2)

Linda från FI (har inget med saken att göra sån sett) skriver och frågar om vad jag borde ha gjort istället för att hitta på fejkade identiteter för att kolla upp den där kvinnan som jag trodde var otrogen. Svar: jag borde trott henne när hon svarade nej. Det är nästan alltid bättre att bli lurad en gång, framför att bli misstänksam hundra gånger. Inget av det är kul, men när misstankar och svartsjuka får tag i en, så skadas själen. Och kontrollerande och misstänksamhet föder bara fler misstankar och allt desperatare kontroller. Sen var hon inte intresserad på riktigt av mig, jag var en sidekick, en tillfällig fling som man kunde ha kul med i väntan på han som ville flytta in i villaförorten, och är man inte det, så är det bara att känna kaffedoften och lämna innan man skadar eller skadas. Jag borde ha sett det. Hon borde ha sagt det. Man borde så mycket, men man är människa och ofullkomlig och skyddar sig själv och andra också när det inte är det bästa att göra. Vet inte om det var ett fullständigt eller bra svar, Linda. Men tydlighet, så klart. Till sist ska man inte vara rädd för smärta. Det är i ångest och smärta som allt viktigt i livet skapas, smärtan är passionens närmsta granne, ja närmast en siamesisk tvilling.

08 juni 2017

Karma is a bitch.

Mitt i natten. Jag kan helt enkelt inte sova, saker trycker och drar i mig. Jag älskar livet, men emellanåt är det en olycklig kärlek. Peter LeMarc är med mig här i natten:
"Det finns två sorters människor här i världen 
Dom som får stjärnhimlen när dom begär den 
Och som med självklarhet tar för sig var dag
Så finns det dom som får slåss får varje andetag"

Ja, jag vet, Peter. Men man kan faktiskt pendla mellan rollerna. Det är sällan svart eller vitt. Få får allt de ber om. Få behöver ständigt slåss. Man ska inte överdriva.

Jag hänger på nätet, medan bilarna kör i vattenpölarna på gatan här nedanför, bilarna som alltid tar och får plats, trots allt snack om motsatsen. På nätet har jag varit mycket under årens lopp, där lärde jag känna Sara och andra mer eller mindre lyckosamma kontakter. Det har inte alltid varit helt lyckat. Jag är heller ingen större hacker. En tjej dumpade mig tre gånger, men jag bara: nej, låt oss försöka igen och hon: ja, men okej . Men till sist tog det verkligen slut och då med dunder och brak.
Jag misstänkte att hon träffade andra eller i alla sybersexade lite så där käckt, så jag skapade några påhittade nätidentiteter för att kolla den saken. Inte höjden av tillit, kanske. Ganska ruttet faktiskt. Och jag skrev och lallade runt med henne, men ingen otrohet upptäcktes, hon bara pratade snällt.
Nån gång skrev hon att det som skrevs lät som hennes av och på Anders. Ett sånt märkligt sammanträffande, svarade hemlige herrn.
Det hela slutade inte så bra. Det sista som hände var att "han" skulle skicka över en bild och då bar det sig inte bättre än att, ja, den skickades i mitt namn från min användare. Där fick jag. Sällan har jag blivit så grundligt dumpad och sällan har min mage slitits så i bitar av dåligt samvete.
Det var slutet på den historien.
Tjejen jag dejtade gifte sig med nästa hon hittade och han flyttade snällt in i hennes blåa hus i pendlarförorten. Det där var ju heller aldrig jag, riktigt. Han har aldrig gjort skandal eller använt kassa metaforer, när han var i Aftonbladet, så var det för att han vunnit en grilltävling.
Av det lär vi oss att karma stundtals är en bitch, men att allt ändå för det mesta löser sig.