16 juli 2018

Från Tynnered till Majorna

Det är de platser jag senast bodde på i Göteborg, så luften kunde vara full av nostalgins väldoftande mimosa, när jag börjar dagen med en lång promenad i Majorna och ägnar en god del av kvällen åt en promenad i Tynnered. Men det blir inte så. Varje mindfullnessterapeut värd sin titel skulle småle och nicka instämmande, för här och nu är perspektivet, inte återblickar. Jag har mitt sällskap att tacka för det, tonåringarna på dagen, min Tynneredsvän på kvällen, människor i samtiden, inga gamla utslitna playlists med gyllene hits från 1900-talet. Det är vad jag behöver bekräftas i, för jag är trots allt en optimist. Saker blir bättre redan i nuet om en har en framtidstro. Skulle jag någonsin flytta hit igen, så skulle det vara för att spendera min framtid här inte för att komma hem igen. Det har jag inget intresse av. Min väg har kantats av hem, de har varit olika till sin karaktär och fyllt sin funktion. Från Tynnered till Majorna gnisslar en sliten spårvagn på räls som snart ska bytas. Jag byter vid Marklandsgatan som så många gånger förr och i mörker. Det är natt till måndag, livets första dag.

07 juli 2018

Nazisterna är inte problemet

Det är naturligtvis inte nazisterna i Almedalen, som är problemet, inte ens de främsta symptomen på problemet med rasism i Sverige. De är så få att tusen starka människor hade kunnat lyfta bort dem för gott och skrämt dem så att aldrig vågade sig tillbaka. Problemet är att mainstreamen i vårt land har börjat ge rasisterna rätt och det är det sluttande plan som kan leda oss in i en framtid av taggtrådar och missunnsamhet, även om ingen säger sig önska det. Symptomen är ökat väljarstöd åt de nyss lika nazistiska Sverigedemokraterna och skärpt migrationspolitik och fler krav på människor med rötter i andra länder, vilka klumpas ihop som fundamentalistiska bidragstjuvar och gruppvåldtäktsmän.

Jag efterlyser starka opinionsbildare som håller emot och fortsätter prata om internationell solidaritet och öppna gränser. Som andas lugnt och pratar engagerat för det som är rätt. Att hindra människor från att röra sig kan bara vara en nödlösning och aldrig det tillstånd vi drömmer om.
Men istället för att hålla emot och formulera visioner för framtiden, så viftas det med mångfaldsflaggor med ena handen och skärps lagar och stängs gränser med den andra av dem som borde vara våra stigfinnare in i den vackra djungel av mångfald som är vår framtid, bara vi vill det.