04 mars 2016

Bilpartiet de bruna

Så är det. Det finns ingen anledning att göra sig själv till en lam anka och förgå sig i medberoende kommentarer om att den uppenbara rasismen skulle vara något annat och förlåtligt. Att de som tycker vita män är bättre än allt annat dessutom tycker att själva symbolen för vita mäns makt, den ohämmade bilismen, är viktig att försvara, visar tyvärr vilka kvarglömda och frånåkta stackare de är. 
Det finns en sorg över att den sista bastionen: detta att hur eländigt allt ändå känns så är man åtminstone en vit man med körkort inte längre ger en de privilegier som pappa lovade att man skulle få.
Man håller sig krampaktigt fast i något som känns vant och tryggt och hatar en köns- och rasförrädare som mig med den intensitet som gör att fem rasister på rad begär replik efter mitt milda fina inlägg om framtidens trafik, på gårdagens kommunfullmäktige. Näst efter invandrare är det miljöpartister och feministkärringar som ska ställas upp mot muren. Ni är välkomna att försöka. Vi får väl se vem som vinner.