30 juni 2007

Måtte jävulen ta alla hycklare.

Ungarna ser på speedway, så jag fortsätter väl mitt bloggande.
Sonen och jag har bakat sockerkaka och dom tackade märkligt nog nej till godis idag.
En najs dag blev det, tvätt, playdate och sen softish.
Nu politiksurfar jag lite och kollar in kd:s riksting och Göran Hägglunds tal.
Jag letar efter deras stora vallöfte från i höstas, sänkt bensinskatt.
Men ingenstans står det att finna.
Har dom glömt vad dom lovade eller ändrat sig?
Ingen vet, men man kan ana ett hyckleri av oanade mått.
Nu pratas det om klimatfrågan i alla medier och den som då snackar om sänkt bensinskatt är död politiskt. med all rätt, men det var fanemig lika rätt i september -06.
Men den som omger sig av en tillgjord aura av att vara lite finare lite mer "etisk" borde kanske tänka sig för eller skruva ner volymen en aning.

(paus för att minstebror kommer in i köket och vill diska. Ingen kd-kille han inte)

Det kd gärna vill tala om är stöd till fattigpensionärer.
Gråtmilt och fint prat.
dom kunde kanske nämna den deras älskade allians med deras medverkan säljer ut allmännytta till bostadsrätter och inför marknadshyror på de hyresrätter som blir kvar inne i stan.
Vilka fattigpensionärer kan flytta hit då.
eller bo kvar.

Och människovärdet är heligt och okrönkbart, yeah right..
För vita heterosexuella kristna människor.
Det bör hållas i minnet att kd känner flåset från sd och med stor sannolikhet kommer att skärpa sin flyktingpolitik (jo, alliansen kan sämre i den frågan, även om det är svårt att tro).
Sacredeus motionerade och i Ystad vill hela kd kicka blatte.
Och äktenskapet är för man och kvinna såklart.

Måtte jävulen ta alla hycklare.
Kicka kd ur riksdagen och störta alliansen 2010.

Såja, nu ska jag dricka lite kaffe. Kravat.

Ålder, klädsel och så där.

Det har blivit en affär i mikroformat av att en grön politiker i Eskilstuna haft keps på sig inomhus i politiska sammanhang.
Wallner vill göra ett generationskrig av saken, men det är att låta slipsnissarna komma undan för lätt.
Det handlar om viktigare saker än så.
Kanske.
När Joschka Fischer tar på sig Armanikostym så är det inte bara för att han tycker den är snygg, utan för att han tror att det underlättar för honom att göra Tyskland och världen grönare.
Men glöm generationsgrejen.
Den 20 år yngre moderaten i nämnden har alltid kostym.
Jag har det aldrig och vi vet båda varför.
Skillnaden är att jag KAN ha det om jag vill.
Jag är en fri själ som Joschka.
Grön.

29 juni 2007

Tre kärlekar.

Lars Molins härliga serie är tillbaka.
Ingvar Hirdvall, Mona Malm, Lena T Hanson, Samuel Fröler (pre-skärgårdsdoktorn) och Jessica Zandén. Kärleken, så underbar och överjävlig som den är.
Jag tänker njuta.
Njuta och känna igen mig.
På badet bet minstebror sig i tungan och jag badade och blåsten tog vår bullpåse.
Kärleken till och från ungarna klarar regn, blåst och ökenhetta.
Inte mycket annat som gör det.
Bokmärket i form av ett spelkort med Aragon på åkte i vattnet och mellanbror plockade upp det med möda och besvär.
Pratar med min brinnade vän och dricker kaffe.
Alldagliga människor kan jag inte se åt, även om det säkert vore bäst för mig.
Spank you very much,
men så är det.

Färskt bröd.

Börjar vänja mig vid att vakna orolig.
Längtar till nån slags normalitet, men det kommer väl.
Tills dess får jag vackert acceptera, som det heter.
Jag vill gärna tycka att jag är särskilt drabbad av otur och eländen.
Men sanningen är ju att man lär folk hur dom kan behandla en, som dr Phil säger.
Läser Sara Kadefors och den är bättre än jag trodde.
Solen skiner och det verkar varmt.
Mina barn ska få färskt bröd till frukost.

28 juni 2007

Var är gud?

Favvoexet och jag pratar skola, efterom hennes också ska in i systemet i augusti.
Hon ska försöka få bort skolavslutningen i kyrkan.
Ja, lycka till.
Är det svårt i Malmö, så är det säkert helt omöjligt i hennes vita medelklasskranskommun.
Men det är bra att hon vill.
Religion är en märklig företeelse.
När jag var på muséet läste jag att man på medeltiden trodde att odöpta barn som dog förvandlades till fladdermöss.
Och kan man tro att ett tunt kex och lite vin förvandlas till kropp och blod, så kan man väl tro det också.
Frågar ibland mig vad gud gör om han nu finns.
Inte fixar han det som är kasst ivärlden i alla fall.
Och var är han?
Överallt och ingenstans?
Nej, det funkar inte för mig, inte alls.
Minstebror skrattar när jag frågar om han tror på gud: "Nääähä, varför frågar du det?"
Allt det där kunde väl vara lite sorglustigt, om det inte vore för att ledare som George Bush och Göran Hägglund (hahaha) faktiskt tror att gud gett dom ett uppdrag att fösa hem kvinnorna till spisen eller döda araber eller vad det nu kan vara.
Andra som tycker sig höra röster får psykiatriska diagnoser.
Jag vet vilket jag föredrar.
Personligt ansvar går inte ihop med gudar och beläten.
Jag får i alla fall inte ihop det.
Inte minstebror heller och det bådar ju gott.

27 juni 2007

Det mesta regnar bort

Drömmer om Mälan framåt morgonen och visst fan finns hon på msn när jag kommer upp, för första gången på länge.
Hon planerar och fixar och lyckas hålla ihop ett distansförhållande och floder av kärlek efter vad det verkar.
Det klarade aldrig jag.
Här är inga floder av kärlek, jo till ungarna så klart, mer floder av regn.
Det mesta regnar bort, ni vet. Vi sticker till tekniska muséet och inte till folkets park. Det duger. Där byggs det om och det är på sin plats, eftersom samlingarna känns lite trista.
En utställning om livet i staden Malmö från 1850 fram till nu är precis perfekt. Som en skruv in i krysset. Inne på caroli city möter vi barnens moder och det funkar, neutralt, men ändå.
Kollar böcker, kläder och leksaker. Behöver handla brallor, men ids fan inte.
Vi äter middag på La empanada. Malmö, underbara mångkulturella.
Puss på dig, älskade hemstad.

26 juni 2007

Gitarr i sängen.

Sen blir det kväll igen.
Allsång på skansen och minstebror skriver ett brev till Ola Salo med en hjärta på och en inbjudan hit till familjen Vilse.
Mellanbror suckar och väntar på att få se Morden i midsummer.
Mitt under allsången ringer vännen L och vi snackar om ditt och datt som man gör.
Funderar på att besöka nåt baltland när jag ändå är där uppe om två veckor.
En snabbis till Riga, kanske, där har jag aldrig varit.
Inte Åland i alla fall, det är då säkert.
Det blir som det blir med det.
mellanbror tar med sig gitarren i sängen och sjunger och "spelar".
"Det låter faktiskt fint med gitarr, man kommer på saker att spela efterhand, liksom"
Och jag tänker att mitt sätt att leva ändå duger rätt så bra.
Här spelar vi gitarr i sängen och sover ihop eller i varandras sängar.
Ganska lite är fel och förbjudet.
Nä, jag är väl inte onödig, dårå.

Idag känner jag mig onödig.

Idag, eller i alla fall just nu, känner jag mig på ett sånt sätt att min anonyme hatare (fast jag tror att jag vet vem du är) kan nicka och tänka att det förstår man ju.

Nöjd, nu?

25 juni 2007

muséet.

Vi försöker igen med muséet.
I söndags var det stängt.
Treans buss och så är vi där efter lite meck.
Malmöhus är ett lustigt ställe.
Naturmuseum, historiskt museum och även konst.
Tre saker i en, det går ju inte!
Jo, det är som ett kinderägg.
När vi fikar på uteserveringen ser man får som betar uppe på fästningsvallen.
Åh, vi kollar fiskar (jovisst, emsan...) och historiska saker och frågorna haglar.
Gillar den nya avdelningen som sätte in saker i stadens och borgens história i ett sammanhang, däremot är pilspetsar och flintyxor väldigt tråkigt.
Undrar hur många hundra gånger jag varit här.
Halvvägs hem går vi in och provar dyra gitarrer på musikbörsen.
Drömma kan man ju.
däremot drömmer jag inte om gångna tider.
Blir trött när jag läser i SvD om kärnfamiljen som alltings botemedel.
Delar av högern drömmer sig tillbaka till nåt slags femtiotal med bullmammor och Lottas nya cykel och så där. Nej, nej, NEJ, säger jag.
Tycker muséet kunde bli bättre på att visa på hur kasst det är med enfald och hur bra det är med mångfald. Men det kanske kommer.

Utan titel.

Jag betämde oss för en tur till stranden, utan att kolla ut genom fönstret.
När vi kom ut var det mulet.
Vi träffade Anders och Malin (ja, fan, dom heter så, men är långtifrån tillsammans) och en till nere på vår lilla gata och gick i riktning mot trummor på torget.
Samba är inte så värst kul, tycker jag och inte barnen heller, så vi handlade näringsriktig lunch i form av kakor och cola på hemköp.
När vi kom till treans hållplats, började det regna, men framme på ribban var det soligt.
Det brukar lukta cocos och rutten tång där, men idag var det såklart folktomt.
Bara rutten tång idag då.
Jag lyckas aldrig tajma mina aktiviteter med övriga världen.
Det är skitsamma.
Kallt i vattnet med.
Jag läste färdigt Simone de Beuvoirs hjärta (stavar det olika varje gång) och den är sorglig som fan. Ungarna kom och gick och lekte och badade.
På vägen hem diskuterade vi skillnaden mellan registrerat partnerskap och äktenskap. Dvs jag och mellanbror, minstebror hoppade och skuttade mest och hittade pinnar.
Nu lyssnar jag på Mark och han spelar aldrig ska jag sluta älska dig.
Nä, jag ska inte det.
Fan också.

24 juni 2007

Inte så lite det.

Han har gett mig problem emellanåt. Ramqvist, ni vet och annat liknande.
Frukost på en främmande planet har jag inte ens vågat läsa av rädsla för att få min bild av honom nedsolkad. Men i gårdagens sommarprogram var det ingen risk för det.
I juppieeran var han min fyr och kompass och det kände jag igen i går.
Brinn hjärta, brinn, liksom. Stå för nåt.
Han vill se en grön i kostym, för miljön är värd det.
Han har så rätt.
De svenska gröna kan bli ett bredare parti om det ser lite mer ut som om vi anpassar oss.
Och om vi slutar hata att samarbete är att kompromissa, även i Europa.
UL pratar politik lika självklart som han spelar sin musik.
Kärlek och politik, det är ju det livet handlar om.
Min gamle bekant från skithålornas skithåla har gjort sin UL och debuterar.
I intervjun i sydsvenskan glimmar han till för mig när han säger att han kommer att börja gråta om han måste prata om sin väns död.
Brinn, hjärta brinn även där och en sån man vill jag sitta vid sidan av.
Kanske mina svårigheter att umgås med män beror på att jag träffat fel personer.
Men jag har manliga vänner - hej, Mikael, Åkesson och Stefan - men ändå.
Hoppas Johan Theorins bok säljer utav helvete, jag vet hur mycket och länge han skrivit.
Det enda i hans utseende jag känner igen efter en miljon år är ögonen.
Inte så lite det.

23 juni 2007

Pappa kom hem, för vi längtar efter dig.

Andelen pappor som tar ut förldraledighet utöver den lagstadgade älgjakts- och laga-verandan-ledigheten har inte nämvärt ökat sedan taken i försäkringen höjdes förra sommaren.
Hate to say "I told you so", men det gjorde jag.
Pappor till småbarn ser sig fortfarande som försörjare och mammor ser sig som mammor.
För oss är föräldraskapet något vi kan välja till eller bort, men för mammorna finns inte det alternativet. Ekonomi spelar ingen roll.
Sossarna vågade inte ta striden och halva borgeligheten vill inte, därför att dom verkligen tycker att kvinnans plats är i hemmet.
Så spräck alliansen i denna fråga och kör ett s, v, mp, fp-alternativ där åtminstone en fattig tredjedel av dagarna inte går att överlåta.
Pappa kom hem.
Nu.

Stackars Amanda

Amanda Rehnberg visar sin nakna rygg mot oss på tidningen Cafés omslag.
Det är visst en intervju och fler runkbilder längre in i tidningen.
Ids fan inte titta.
Vill inte höra om hur hon festar på Stureplan eller om huruvida hon verkligen knullade Persbrant eller om dom bara var vänner.
Det är så sorgligt, det hela.
Hipp hipp hora var en bra film som verkligen adresserade något viktigt i samhället.
Amanda gjorde en insats.
Nu ska samma grabbar som kanske fick sig en tankeställare av filmen runka till lättklädda bilder av henne i en skittidning.
Stackars Amanda.
Du sattes också på plats till sist.

Mina underbara ex

Minstebror vaknar i sin koja ven denna morgon och det stör mig som fan att jag tänker att detta hade hans mamma inte tyckt om. Trots att hon är iväg och midsomrar med boyfrienden, så känner jag hennes ande sväva över mig.
Önskar att jag sket i hennes åsikter precis så mycket som jag ibland hävdar.
Nu hör jag också hur några av er tycker att jag hackar på ex igen.
Men som vanligt handlar det mer om mig än om någon annan.
Det är inte du, det är jag, som klichén säger.

Annars måste jag säga att jag överlag haft tur och mött fantastiska kvinnor på min vandring. Hon den kloka med näsan, mina äldsta barns mamma med sitt vackra leendet, hon som hade oturen att möta mig just när jag bara hade plats för mig själv, hon som var som jag och inte minst trätosystern. Ja, det är ett privilegium att få uppleva kärleken.
Nu vilar den delen av mig, ett slitet hjärta samlar kraft, men tids nog.

22 juni 2007

Gnälligt

Midsommaraftons morgon och det regnar.
Nu blir väl bönderna glada för en gångs skull, tänker jag.
Annars måste väl Sveriges bönder slå nåtslags rekord i gnällighet.
Är det inte för många blanketter, så är det fel på vädret eller på miljövänner och vegon som inte "fattar nånting". Och låg avkastning och så där.
Hallå, är man bonde så driver man ett företag och då får man kunna det där med blanketter. Och vill man bo på 180 kvadrat så kostar det.
Så är det för alla.
Och alla har inte förmågan att driva företag.
Jag har det antagligen inte.

En annan sak.
Jag kommer inte att hacka på Littorin. inte för hans examen i alla fall.
Grabben har åkt på en blåsning och minister blir man inte på akademiska meriter, utan för sina idéer. Tycker att han har fel politiskt, men det är nåt annat.

Minstebror sov hela natten i sin koja.
Han är knäpp han med.
Han passar i denna klanen.

21 juni 2007

den ljusaste dagen.

Så är det kväll på årets ljusaste dag.
Jag och killarna sitter eller ligger framför datorer och TVn.
Varannan dag gör vi massor och varannan nästan ingenting på denna semester.
Det passar latmaskarna här perfekt.
I morse när jag suckandes tog mig upp ur sängen tittade minstebror allvarligt på mig och frågade: "är det jobbigt att vara pappa?".
Och det kunde jag bekräfta.
Föräldraskapet är inte bara en promenad i parken.
Det är mat varje dag, tvätt som ska sorteras, läxor, läggdagstider och inte minst den stora frågan om vad som är rätt och fel.
Och för oss som är ensamstående så är det en grej vi får köra helt utan bollplank och backup.
Men dagens fundering är varför vi är så jävla ensamma i vår fostran.
Kärnfamiljen (död åt den!) är en ganska ny stjärna på himlen.
Människan är gjord för att samarbeta med andra, så varför gör vi inte?
Varför ska vi vara så duktiga i varsitt hörn och tro att barnen är våra ägodelar som vi måste vårda, när de själva verket är människor som ska socialiseras?
Socialiseras OCH bli självständiga.

Jag tror inte på familjen, inte alls.
Blir mörkrädd av ordet familjepolitik och av snack om vårdnadsbidrag och sånt.
Familjen konserverar genus och maktordning.
Familjesnacket gör oss ensamstånde till andra klassens medborgare helt i onödan.


Dags att skapa nya nätverk, nya samlevnadsformer. Ensam är svag.
Men denna ljusaste dag när minstebror kollar Die hard och jag sitter med laptopen i knät och mellanbror googlar är det bara vi.
Den lilla gemenskapen.
Just idag är det helt okej.

Nu börjar minstebror göra en koja som han ska sova i i natt.
Livet går vidare, typ.

Anonyma angrepp raderas

Nu börjar jag härskna till på folk som gärna vill skriva kommentarer, men som inte vågar skylta med namn eller ett känt nick.
Mig kan alla identifiera lätt, så det blir aningens ojämt, kan man säga.
Därför kommer anonyma angrepp på mig att raderas framöver.
Snälla saker får man däremot säga hur anonymt som helst.
Och, ja, det är jag som subjektivt bedömer vad som är snällt och vad som är angrepp.
Gärna debatt och diskussion, men inte anonyma personangrepp.

Okej?

Jag hör att det är fel att jag "hoppar på henne" i min blogg.
Någon har rent av slutat tycka om mig av det skälet.
Men här hoppas inte på direkt.
Däremot tillåter jag mig att älta ett tag.
Det är inte varje vecka någon förklarar att man är deras liv och kärlek och samtidigt avlar barn med någon annan.
Liksom.
Det där kan väl fungera om det är dealen från början.
Jo, jag älskar dig, men han är en bättre far.
Så kan det ju vara.
Jag har dessutom fyra ungar.
Men tillit är inte min starka sida från början och då får alla ha förståelse för att jag behöver uttrycka det jag behöver uttrycka.
Okej?

Drömmer på riktigt.

Vaknar med ett ryck såhär dags och minns drömmar.
En handlar om att jag åker till Grekland på semester och på ett oklart sätt får huvudlöss, som jag rakar skallen för att undkomma..
Dagen efter åker jag hem.
Sen går drömmen över i att jag skrivit en massa böcker under annat namn som bara finns i ett ex vardera, alla gämda i ett album som jag förvarar i en strandhytt av de slag som finns i Ystad. En äldre förläggare bjuds in för att läsa de mödosamt hopknåpade böckerna och genomskådar direkt att det är jag som skrivit dem.
Sen vaknar jag. min sängkamrat (minstebror) andas tungt.
Fåglarna kvittrar och det kliar i huvudet på riktigt.
Det kommer in kylig luft från det öppna fönstret.

20 juni 2007

Det blir kebab-midsommar.

Småungarna och jag var på parktur idag efter biblioteket.
Dom snackade, snackade och sen messade jag en vän och frågade om jag kunde få skänka bort dom, när orden gick över i handgripligheter.
Men, nej.
Minstebror badade i fontänen på GA torg, precis som jag gjorde på min svensexa.
Det hade hans mamma INTE tyckt om, kan jag säga.
Vi pratade om midsommar.
Och, nej dom vill inte dansa runt nån stång och, nej dom vill inte äta sill.
Men när det talades om kebab sken dom upp.
Så det får bli en kebabmidsommar i år.
Jag och dom.
Och läsk, såklart.

Inte bättre än andra.

Det är alltid bra att ha lite lågt blodsocker ibland.
Då kan man gotta sig i lite ilska, sådär.
Inte bara idiotiska simskolor, utan anklagelser som man får slängda på sig.
Som detta: igår sa någon att jag tycker att jag är "bättre för att jag har gått på högskolan".
Ja, eller hur?
Jag har en då och då uppflammande sjukdom som heter depression.
Det har flera symptom, men inget av dom är att man tycker att man är bättre än andra eller ens bra.
Rätt så tvärtom, typ.

Och "gått på högskolan" har var och varannan människa, Göran Hägglund, Alf Svensson, Pastor Åke Green, fan och hans moster och jag vet inte alla reaktionärer och puckon.

Ska jag fortsätta?

Jag skrev för nån vecka sen en bloggpost om Alfred, min pappas morfar, som auktionerades bort som litet barn.
Jag vet vilket ursprung jag har och jag vore väl fan den sista som skulle tycka att vi med examen är bättre än andra. Däremot kan man inte använda sin bristade bildning för att motivera korkade, inskränkta, reaktionära åsikter.
Det är inte finare att vara obildad heller.

Fan ta dig, som sa så!

Och till sist.
Jag är inget jävla offer som man kan sparka på eller som man behöver tycka synd om.
Jag lever här och nu och i sanning.
Jag vågar vara ärlig mot mig själv och andra.
Vågar du det?

Högerns rätta ansikte.

Malmö kommer även i fortsättningen att ta emot flyktingar.
Dom nya moderaterna var visst inte så jävla nya, när det väl gällde.
Att sd vill rensa stan etniskt, att spi är allmänt senildementa och att kd inte vill se muslimer på svensk jord är knappast något som överraskar.
Men moderaterna skulle ju vara ny nya och fina, sas det.
Yeah, right.
Bra att veta var vi ha er.
Och puss till underbara Anna Norrman.
Malmö är rödgrönt, här händer det saker...

En annan av mina älsklingssatsningar är att Malmö är Sveriges första fairtradecity.
Lari Pitkä-Kangas, vårt gröna kommunalråd, kämpar på.

På min önskelista står sänkta kollektivtrafiktaxor och biltullar.
Men man kan inte få allt. På en gång.

Förresten var det längesen jag hörde kd prata om sitt största vallöfte.
Någon som minns vad det var?

Vill inte.

Ännu en sak som jag såg mycket av igår på badet var övervikt och dålig hållning.
Tur att jag redan häromdan återupptog mitt springande, för sån vill jag INTE vara eller bli.
Och så har jag ont i halsen.
Vill jag inte heller.

19 juni 2007

Eftermiddag på badet

På Segevångsbadet finns inte tiden som vi känner den i världen utanför.
Gräsmattorna fylls och avfolkas närmast slumpmässigt.
Mina ungar leker, badar och är självgående som uppskruvade råttor.
Och man får sällskap kloss intill sin blågula marimekkofilt av en glad mamma med tystlåtna barn.
Vill hon, nått kanske?
Och white-trashmammorna skriker åt Liam, Kevin och Robin att det är dags att gå hem, bara mamma får ta en cigg till.
Det går åt glasspengar, saft och kex.
Jag läser "Simone de Bovoirs hjärta" och den är sådär bra. Dricker kaffe.
Simskolan sköts av vävilliga, men sjukt opedagogiska simjuniorer, som nog riskerar att förstärka ungarnas vattenskräck, snarare än nåt annat.
Trist, trist.
Men så kommer E med följe.
Äntligen nån att gnälla tillsammans med.
Badet är värd vår hatkärlek och är ett outsinligt samtalsämne.

Pygmalion.

Postade det den här kommentaren i en annan blogg apropå matchmaking:
"Åh, sånt är så jävla svårt.
Inte ens som singel kan man veta om det är/var typen som var fel eller bara tajmingen eller just det exemplaret. Utstrålning är väl något att falla för, men knappast att bygga på.
Numera tror jag mer på likhet än på olikhet.
Det är ju inte en kollega som ska anställas, utan en någon att älska som man efterfrågar.
Men jag säger som andra. Fan vet jag, jag är ju singel."
Däremot har lagt lagt ner pygmaliongrejen. jag är ingen Higgins, som ska forma min Eliza.
På den fronten har det prövats både givande och tagande under åren och resultaten är alltid det beklämmande faktumet att man möjligen kan ändra på sig själv (svårt nog det), men aldrig någon annan. Sen kan man ju göra våld på sig själv för att vara tillags, men det är ju en annan historia. Idag ska äldstebror jobba och småbröderna och jag ska begå Segevång, om vädret tillåter. Hoppas E är där, så jag har nån vettig vuxen att interagera med. och måtte nu ingen ta detta inlägg personligt.

18 juni 2007

Gigantisk telefonräkning

Ett minne av det nyligen strypta förhållandet (eller vad vi ska kalla det) är en gigantisk mobiltelefonräkning. Åh, vi snackade ju jämt. Flera timmar om dan, när jag gick till jobbet, när jag gick hem, så ofta vi kunde...eller hon kunde rättare sagt, ända tills bomben föll den där mulna lördagen. Men det är värt pengarna. Inga ämnen var för svåra eller konstiga. Vi gick i tvillingsjälsmyten och njöt. Eller jag gjorde det, i alla fall. Sen hann världen ikapp. Den gör ju det. Men här blir ingen "Eternal sunshine of the spotless mind", ingen välförtjänt hämnd, inget sånt. Det är sorg och glada minnen i en sjuk mix.
Fan ta henne. Fan ta mig.
Men det är fan så långt till Hradcany och till Järnvägsmuséet och alla andra platser vi aldrig hann åka till. Långt till Humlegården och fiket vid almarna i Kungsan.
Ja, fan...

När jag lyfter blicken.

Efter en natt med lite sömn, men desto mer tankeverksamhet av den sorten som kallas omtugg, lyfter jag blicken och ser ut i världen och hamnar i Palestina och Israel.
Alla slås väl av tanken att det är märkligt att palestinier skjuter på varandra, istället för på Israeler. Nu tror jag ju inte att det senare är så smart heller, dels eftersom de inte kan besegra Israel militärt, men mest därför att det såklart är fel att ens försöka.
Inga idéer är värda att döda för.
Palestina finns, men som "stat" är det ett skämt.
Ett gigantiskt fångläger (Gaza) styrt av islamska fundamentalister och västbanken, en schweizerost med ibland självstyrande zoner, omgärdade av israeliska bosättningar och motorvägar. Och närhelst isrealerna vill rullar de sina tanks över "gränsen".
Så fortsätter våldet i en ändlös spiral och smarta människor på bägge sidor får stryk av fundisar med enkla lösningar på svåra problem.
Jag undrar om det är så smart av J att åka ner just nu. Men det vet hon säkert bäst själv.
Nån jag känner sa till mig att den som bär världen på sina axlar aldrig blir deprimerad, eftersom den inte har tid att tycka synd om sig. Det kan jag delvis hålla med om. Å andra sidan ska det inte vara nödvändigt att bära så mycket själv. Och det är välfärd när nyheter också kan handla om banala saker och inte bara kamp för överlevnad.

17 juni 2007

Hammarslagen ekar.

Åh, ont i bröstet och andnöd.
Ska inte fråga varför, för jag vet.
Mitt hjärta är aningens slitet och jag har inte varit rädd om mig. Inte det minsta.
Ska sova ut i morgon och sen ta killarna till helsingborg och fotboll.
Bada om det är väder.
Idag, tja vad ska jag säga?
Impulsiva människor får se intressanta platser.
Dessutom hälsade morsan på.

16 juni 2007

Aldrig får man vara riktigt glad.

Jag hinner inte jubla över att moderaternas PS sagt ja till könsneutral äktenskapslagstiftning, förrän samma högerspöken får ner mig på marken igen. En karensdag till skall vara ett botemedel bland flera för att få ner långtidssjukskrivningen. Det är fullständigt ologiskt, en karensdag till slår mot korttidsfrånvaro och gräver ett jävla hål i plånboken. Men, Anders Borg och Göran Hägglund, vi är inte idioter, vi VET vad det handlar om.
Att finansiera skattesänkningar.
Nu är det ju inte säkert att det blir vare sig det ena eller andra regeringsförslaget.
Folkpartiet har den ovanligt goda smaken att vara emot en extra karensdag, medan de kristna hycklarna är ensamma emot könsneutrala äktenskap. Kd lyckas alltså både med att vara emot det OCH vara för en extra karensdag. Wow, liksom. Så mycket för att bry sig om svaga och små. Här i hemmet upplever vi en asocial dag, jag har inte ens lämnat huset.
I morgon är jag dock mogen för social interaktion igen.
Vi får se hur det blir med det.

Jag dansar bara nykter.

Jag klarade testet.
Jag dansade nykter och höll för all del på att få en överdos loka med citron, men det kan jag härda ut.
Det är rätt, det är riktigt.
Och till er som noterar tidpunkten, kan jag bara säga att ångesten flög bort som ett cirrusmoln i vinden.
Jag hade kul.
Jag partade.
Och jag fixar det utan alko.
Mitt sargade ego fick en kick i ändan på förfesten.
En tröja där det står "TILLHÖR STOCK OCH STEN" och diverse rättvisemärkta och kravade saker gled ner i min ryggsäck.
Några tycker om mig, tillräckligt många.
Och sen fest med italiensk buffé och dans.
Livet funkar ibland.
Nu är det morgon och jag är hemma och sitter och skriver på min sprillans nya laptop. Sydsvenskan kommer dunsandes, men jag går och lägger mig.

15 juni 2007

Ensam, tvåsam, flersam och varför ska alla ha ungar?

Det finns inget som säger att barn till ensamstående blir sämre människor eller lyckas sämre i skolan eller så, tänker jag när jag promenerar genom Kirseberg i den ljumma sommarkvällen. Däremot är det ofta triiist att dra hela uppfostringslasset själv och inte ha någon att dela varken glädje eller tråkigheter med. Jag drömmer om stt samhälle utan patriarkala strukturer, där vi såklart får lov att vara ensamma, men också tvåsamma eller flersamma efter behag. Vi är rätt många som inte orkar leva med samma enda person hela livet, som inte har lust eller mår bäst med det. Låt oss hitta andra sätt att ändå ha det bra. Min nyss avslutade relation var med en person som på fullt allvar sa sig älska två män samtidigt. Såklart att det är möjligt. Jag älskar ju alla mina fyra barn lika mycket, så varför inte? Bara man vet vad man har varandra, ser varandra i ögonen och är ärlig med sina avsikter. Det är inte en västanfläkt att bryta mot konventionerna. Men det går. Sen fattar jag inte varför alla tvunget ska skaffa barn. Folk som inte vet vad dom vill med sina liv eller som inte är beredda att ta ansvaret, vare sig ensam eller tillsammans. Folk som ser barn som assesoarer att visa upp på födelsedagar och högtider. Låt då hellre bli. Eller vänta. Liv ditt liv som du vill och låt den du älskar få vara en fri människa. Oavsett om det är ett barn eller en vuxen person.

14 juni 2007

Eastern Malmoe Self Pity Club, som sagt.

Puss, söta emsan för att jag fick ligga på din filt och i din säng. Det är en jävla massa kvar att snacka om. För att inte tala om alla fältstudier som vi har framför oss på det där badet. För övrigt är du en jävel på att laga kaffe. Och boken verkar lika knäpp som du...eller jag.

13 juni 2007

Två röda rosor.

Två röda rosor står i en vas och väntar på att han ska storma in vilken sekund som helst, nu. Det och betyget är de synliga beviset på att nio år har gått sen den där dagen då han och jag stegade in i den lilla skolan som han då började i och fröken Ann-Britttog honom fint i hand. Jag är inte bitter, tvärtom förvånad över hur han faktiskt fixat att vara här och nu. Skolan har dåligt med plats och tid för en smart, nyfiken, men rörig kille som han. Och jag hävdar att det också varit en resursfråga. Sverige prioriterade och prioriterar sänkta skatter framför en optimal skola. Särskilt nu under alliansen, tyvärr, allt snyft om skola vård och omsorg till trots. Och det var under borgarnas första period som nedgången grundlades. Ja, allt är fan politik och sonen lär klara sig ändå i längden.

Till hösten börjar minstebror i förskoleklass. Som tur är i en röd/grön stad som inte kommer att sätta betyg på honom på länge än. men vi kommer att få kämpa motmajor Björklunds vinande rotting och starkare rop på straff och disciplinering åtminstone tills 2010. Men det ska vi göra. För hans och alla ungars skull.

Rosorna lyser vackert mörkröda i den vita vasen. Sonen roar sig bortom fars kontroll. Han fnös försktfullt åt den kyrkliga skolavslutningen och har ännu inte visat mig sitt betyg. Det är skitsamma ändå. Han är fan så mycket mer än några bokstäver på ett papper.

Skolavslutning och semesterplaner.

Tänkte ta med honom på restaurang, men han stack ut med kompisar istället.
Det är väl så det ska vara, tänker jag.
I augusti börjar han på barn och fritidsprogrammet.
Det är långt dit.
Och jag känner hur sommarstiltjen lägger sig, samtidigt som jag känner ångest över att jag som vanligt inte planerat nåt midsommarfirande eller nåt tjusigt semesterprogram.
Det lär bli ad hoc-lösningar i år med.
Och det blir kul.
Mina ungar kommer att vilja gå på Segevångsbadet och jag kommer att vilja gå till stranden.
Och mellanbror kommer att bli skitförbannad när han inte vinner varje gång i minigolfen.
Om det regnar kommer vi att göra utflykter till IKEA och äta middag där.
Jorå, det blir en bra sommar.

Och jag måste berätta att jag har fått fina mail av föräldrar, typ "med dig försvinner humorn från Stock och sten", "för oss är DU Stock och sten" och undebaraste kollegan H gav mig idag en kram som fortfarande sitter i. Det värmer ett slitet pedagoghjärta. Big time.

12 juni 2007

Be a sister, sister!

Och så har det hänt igen att jag i en grupp bestående av mig och fem-sju kvinnor har fått försvara tjejers rätt att klä sig snyggt, fult, smaklöst, sexigt eller i burka (nä, det pratade vi inte om) efter eget önskemål, UTAN att det ska heta att man "signalerar" att man vill bli våldtagen eller så. Nu sa ju ingen att det var rätt att våldta, men tjejer har också ett ANSVAR, sas det.
Fan heller.
Och fan ta er kvinnor som inte ställer upp på varandras rätt att signalera vad fan som helst utan att bli betraktade som lösaktiga eller så.

En som fattat är Frida som på ljuvlig kåtskånska sjunger "dunka mig gulåblå". Här bes det inte om ursäkt för sin kåthet. Här låtsas man inte vara nån ljuv liten sak som ska uppvaktas. Så befriande och i miina ögon otroligt attraktivt.

Be a sister, sister.

De vilda gässen,

Gässen är för många, utropar sydsvenskan.
Gässen, alltså.
Inte bilarna, inte utsläppen, inte sverigedemokraterna, inte de hemlösa, utan just gässen.
Nu orsakar de stackars gässen en oerhörd ekonomisk skada för jordbruket, sägs det (och här i stan klagar folk på att gässen bajsar i parkerna).
Det är sorglustigt på nåt sätt att man tar sig tid och energi att klaga på gäss, samtidigt som jordbruket vräker ut gifter och konstgödsel och bilarna bara blir fler och fler.
Kanske slutar detta med att man varje år har någon veckas gåsjakt här i Skåne. Och då givetvis inte för att det är kul att döda, uatan baaara för att vårda naturen. Yeah, right.

Irreligiös skolavslutning, tack!

em skriver det som behöver skrivas om skolavslutning och kyrkor.
Bra, bra.

11 juni 2007

Östergren utläst & premiärbadad.

Okej, Östergren är utläst och återlämnas till biblioteket i morgon.
Hon har inte fått mig att tycka att prostituerad är ett yrke som alla andra.
Jag vill inte att sex ska vara en handelsvara och även om det finns homoprostitution, så ser jag det som en del av kvinnors strukturella underordning. Så det hänger ihop med allt det andra - delad föräldraförssäkring, kvinnor i bolagsstyrelser och så där.
Trist, kanske. häromåret blev jag väldigt ovän med en kollega som ville ha "statliga bordeller".
Men märkligt nog ville hon inte jobba där själv eller att hennes dotter skulle göra det.
Varför inte, om det nu är ett jobb som alla andra och som alltid kommer att finnas?

Dagens dummaste uttalande är annars "Eftersom vi älskar varandra ordnar det sig", sagt av en bekant som är på väg att traska rakt in i värsta kvinnofällan, eftersom hon tror att hennes synnerligen traditionelle man som genom ett simsalabim ska förvandlas till rena rama Claes Borgström när de får barn. Inte mitt problem, förvisso, men synd på en sån rar blomma. Och det brukar bli raka motsatsen.

Nu: Cocacola och choklad. Premiärbadad i havet. The real thing.

Första dan på sista veckan

Och det är varmt, varmt, varmt i parker och på trottoarer.
Femåringarna från stadsdelens alla förskolor hade en bejublad konsert i parken och årets tröjfärg är grön. Jag pallrar mig igenom sista veckan på gamla jobbet sjöblöt av svett.
Det är långsamt, men utanför jobbet händer saker.
På onsdag slutar äldstebror skolan, på torsdag ska jag fika med en spännande bloggvän och på fredag är det avslutningsfest för hela Dammfri barn och ungdom.
Borde kanske hålla ett brandtal till chefen...men, nej jag äter, dansar och tar mig sedan hem i sommarnatten.

Sommarens projekt får annars bli detta att ta hand om sig, att inte rusa iväg.
Härånu. Detta jävla mantra.

Alfred

Morsan ringer och berättar detaljer ur morfar Alfreds liv. Morfar Alfred var min pappas morfar och jag minns honom som en ytterst vänlig man som påtade i jorden vid sin kolonistuga, där han också dog, lycklig, medan jag ännu var ett barn. Han var alltid mån om att vi skulle må bra och han lekte med oss, vilkret inte alla vuxna gjorde.
När han var fyra eller fem auktionerades han ut och blev gåsapåg, vilket innebar attt han passade gässen, barfota från mars till oktober, annars med träskor på fötterna. Han hittade säkert stunder då det var okej att leka, men fick knappast vara ett barn. Hans mamma var såklart betraktad som en hora, eftersom hon hade barn, men ingen man.
Far from familjefundamentalismen, kan man säga.
Alfred var en av dom som stod utanför.
Men han fixade det.
Med ärr i hjärtat överlevde han, trots at nya olyckor drabbade honom på vägen.
Han gick inte under, men han fattade att allt är politik och att inget är gratis.
Skulle han idag se att det finns människor som arbetar politiskt för att vrida tillbaka klockan några varv, eller att livet på landet förr i tiden romantiseras och blir till ett mysigt utflyktsmål som man besöker med en glass i munnen, skulle han inte bara bli förvånad, utan säkerligen känna klasshatet välla upp. Tur för Alfred att han dog i tid och tur för oss att vi kan bli påminda om att det fan inte var bättre förr. Inte på en fläck.

10 juni 2007

Plus och minus.

På pluskontot finns att jag faktiskt reder upp lite saker nu.
På minussidan att jag längtar efter småkillarna så det hugger i magen.
Puckoex världen över, förenen eder och hoppa i havet.

I morgon; vardag och jobb. Härånu, härånu.

Brunch på Element

Det är inte alls oävet att sitta under Kungsgatans träd och äta en vegetarisk brunch vid elvatiden på söndagen i trevligt sällskap.
Följ sen upp det med en promenad i sommarstaden, så är bilden komplett.
Sen kommer man hem och en tonåring dundrar in med ps2-spel och kompis.
Nu väntar en filt och Petra Östergrens bok, som jag bestämt mig för att läsa ut, trots att jag inte tycker om den. Så det så. Tur i alla fall att jag inte köpte den.

09 juni 2007

Fool such as I

Kunde skrivit "My baby left me", men det är inte riktigt sant.
Visserligen försvann hon i fysisk bemärkelse, men det är ändå jag som inte kan tänka mig att vara en sidekick åt någon annans kvinna.
"Fool such as I", möjligen, dårå, som trodde att hon verkligen skulle lämna honom och komma till mig.
Man kan väl säga att det blev raka motsatsen.
Men idag är det högsommar och havet får en särdeles härligt blå färg och jag träffar vänner, bekanta och gäss i parken, äter glass, dricker kaffe och cola och härdar ut väl.
Det är här mitt liv är.
Malmö har en särdeles god blandning av människor och möjligheter.
Och jag är med och bygger och påverkar.
Läser om feminism och om utanförskap.
Solen skiner.
Livet går vidare.
Nya möten, nya sidor.

07 juni 2007

Hellre ensam än traditionell.

Lyssnar på Cornelis på nederländska och äter brie.
Dricker apelsinjuice och funderar på om jag är en sån där snubbe som dom leker av sig med innan dom flyr in i konventionen igen.
Jag är nog rätt kul att vara med ibland, inbillar jag mig.
Diskuterar feminism och punk och pratar om falafel och trafikpolitik.
Äter middag i sängen och lyssnar på Caroline af Ugglas
Men när det ska dansas riktig tango tycks dom välja dom ordkarga händiga männen.
Ja, jävlar, självömkan vet ibland inga gränser.
Men när jag frågar om vad som skiljer mig från de som konkurrerat ut mig, så talas det om enkelhet, äkthet, naturlighet och så där.
Jag vet ett annat ord för det.
Traditionell.
Ja, jävlar.
Då får det vara så.
Då är jag hellre ensam.
Så tammefan.

06 juni 2007

Det snurrar i skallen.

Jag bryr mig lika mycket om nationaldagen som om scouternas världsårsdag eller nåt sånt.
Det jag bryr mig om är att allt som bara häromdagen var klart och tydligt just nu är ett snurrande kaos. Som klichén säger: jag trodde aldrig det skulle hända mig. Det börjar bli mycket sånt. Allt jag rör vid tycks bli bajs just nu.
Men i morgon ska jag och min älskade nämnd ha möte i turning jävla torso. Tydligare än så kan man knappast markera avståndet till vanligt folk och nu dessutom i rent bokstavlig bemärkelse.
Utsikten är fin, men man ser inte några människor, bara hus, bilar himmel och hav. Det är väl allt som behöver sägas.

04 juni 2007

Minstebrors halsband

Han knäpper på sig sitt snygga pärlhalsband.
Det passar till tröjan och jeansen.
Han tycker att han är fin i det och ingen av bröderna skulle nånsin säga något spydigt om det. Och inte förskolepersonalen och inte jag eller hans mamma heller.
På bussen möter vi en mamma till en dagiskompis till honom.
"Ja, han är ju en riktig kille, han", säger hon (antagligen utan att se halsbandet).
Tja, det är han väl.
Eller inte.
Hos oss är det ingen diskussion om pojkar är eller ska vara si eller så.
Man är väl människa och allt annat man definierar sig som.
Så ser det ut i mina söners verklighet.
Samtidigt vet jag att det finns gott om reaktionärer som hotar mina barns rena hjärtan.
Folk som får kraft och energi av att definiera ut andra som minoriteter, undantag och särlingar.
För vilka minstebrors halsband skulle vara rena rama dynamiten.
Men det är kanske det som behövs.

03 juni 2007

G8

En illuster samling herrar och damer som samlas bakom murar av stål för att bestämma världens öde.
Nu hör jag att man ska göra något åt klimatfrågan.
Det låter vackert.
Men det jublande media inte fattar är att själva den saken att åtta statsledarre kan ha en sådan makt över så många andra är själva felet.
Därför är det rätt att gatuparta och protestera.
Inte använda våld, såklart, nej usch (det får man bara göra mot MUSLIMER), utan fantasi, engagemang och kärlek till världen och framtiden.
Globalisering underifrån!

Skovet fadar ut.

Jag har slutat dricka. Vet inte om jag är alkoholist, men det är uppenbart att jag var på väg att bli det. Men jag har bromsat. Eftersom jag inte kör bil har jag alltid kunnat dricka på fester och middagar. Och här hemma, två kvarter från bolaget har tillgängligheten varit underbar. Och ingen frågar eller ifrågasätter. Och ångesten försvinner som genom ett trollslag efter första glaset vin. Eller andra eller tredje.

Sen har jag satt ner min fot, som sagt. Vill hon som jag var beredd att satsa på välja andra vägar, så får hon göra det. Jag vet vad jag tycker är rätt och självklart, men när argumenten presenterats och jag förklarat hur jag tänker ha det så är jag lugn i det

Nummer tre är nya jobbet. Utmaningen.

Så fadar skovet ut och jag kan finnas för andra igen.
Göra en skillnad.
Veta att utan mig vore världen sämre.

Drar till havet.

Idag är det en sån dag då jag vill se havet, så jag drar med ungarna ut till Västra hamnen, som inte är en hamn, utan Malmös nya stadsdel .
Vi ska sitta där på träet och spana ut över sundet och se DK på andra sidan och vår vackra bro som binder ihop oss.
Jag älskar berg, träd och hav och de två senare finns i överflöd i min stad.
Träden direkt utanför porten och havet på gångavstånd.
Den här helgen är stan full av militärer och igår "massakrerade" man av misstag ett milisfäste.
Inte ens på övning blir det rätt.
Ett namn i en födelseannons i tidningen fick hjärtat att hoppa till.
Annars handlar allt om danskar som springer in på planen i dag.
Och Poulsen, Danmarks Zidane. Inte lika bra, men lika våldsam och omdömeslös.

02 juni 2007

Ett eko från avgrunden.

Haha, några föredetta politiker (och några som borde vara det) skriver på DN-debatt om att det är ett biologiskt faktum att äktenskap skall vara förbehållet man och kvinnna i tvåsamheten. För barnens skull, dårå.
Okej?
Det är nämligen bara män och kvinnor tillsammans som kan avla barn, räknar reaktionärerna snabbt ut.
Nja.
Alla kan ju inte det.
Och var finns kärleken i föredettingarnas artikel?
Var finns fjärilarna i magen, passionen, kåtheten, närheten och viljan att dela allt?
Och borde inte några av författarna upplösa sina äktenskap, eftersom de rimligtvis passerat den ålder då barn kan avlas?
Och borde inte infertila och par som träffas efter kvinnans menopaus förbjudas att gifta sg?

Nä, det tycker ingen.
De flesta tycker att kärlek är en grundläggande förutsättning och att biologin kan hjälpas på traven genom adoptioner, provrör och donationer.

Nice try, jävla homofober, men det gick inte denna gången heller.
Lägg ner!

01 juni 2007

Jag och mina datum.

Idag är det den första juni.
Det är inte bara sommarens officiellt första dag, utan ett speciellt datum.
För två år sedan flyttade jag in i denna lägenheten och frihetens timme slog.
Äldstesonen och jag sov på madrasser och det var en enda röra.
Men det var varmt som nu och jag såg fram emot en spännande tillvaro där ingen skulle styra mitt liv. Hm, det blev inte så enkelt alla gånger, men livet är inte enkelt.
Kul, oftast, men inte enkelt.
För ett år sen blev jag lämnad av en kvinna jag trott och hoppats och satsat på, men som inte riktigt släppte in mig i sitt liv. Men det skulle bli fler turer.
Och i morgon, den andre är det två månader sen mitt liv förändrades helt och hållet, när en apa som liknar mig uppenbarade sig. Och en vecka sen förra lördagen, då jag nästan gick under av sorg och svek.

Jag och mina datum.
Jag har koll på min historia.

Soulbränna och soulskydd.

Åh, det är en varm dag i Pildammsparken.
När jag går under bokarnas lövverk känner jag hur det gröna slår emot mig.
Jag har ett fysiskt behov av grönska.
Som en slags förebyggande soulskydd, precis som jag smörjer in ungarna mot UV-strålningen.
Min hud är tjock nog att stå emot solen, men med närmast obefifintlig förmåga att stå emot det som söker sig in och bränner min själ.
Det är priset man får betala för passionen.