Sabbat hela veckan under olika namn since 2005. Sanningar och överdrifter, kärleksförklaringar och en smula avsky
28 januari 2018
Ni kan lycka mig till med det
27 januari 2018
Pekfingrar eller långfingrar?
Det kan ni ju begrunda till morgonkaffet denna gråa lördag.
21 januari 2018
Välj Alice till partiledare
Om bara några dagar ska jag återkomma till er om min egen framtid i politiken. Visar det sig att jag har regionvalberedningens förtroende så är jag all in, annars är jag all out efter valet. Vill partiet ha mig, så får de välja mig till det jag kandiderar till. Jag är ingen B-lagsspelare. Föredrar de att höja upp gråa yrkesmiljöpartister framför mig, så är det utan mig i valstugan. Jag måste tro på dem som jag backar upp. Vi behöver folk längst fram som inte backar eller blir ledsna när det blåser och som varit med om något i livet.
Ja, jag är okej, men jag spelar inte i Champions League heller. Det finns det däremot andra som gör. På kippavandringen här i Malmö för några månader sedan var det ett särskilt leende och en ljus kappa som syntes mer än alla andra och då var vi ändå många som såg okej ut. Det var Alice Bah Kunhke som vi såg och det var henne vi hörde. Hon sken som en sol i höstkylan. Jag föreslår att de gröna (med eller utan mig) väljer henne till partiledare om de överlever valet till riksdagen och när Gustavs och Isabellas mandat går ut på kongressen 2019. Ingen skugga ska falla på någon. Gustav är historiens bästa svenska utbildningsminister och det vore bra om han fortsatte att vara det efter valet. Skillnaden mellan honom och den ignorante Björklund kunde inte vara större. Isabella bländar mig med sin kunskap i klimatfrågan för att inte tala om frågan om havens framtid. Men Alice är den lysande stjärnan. Partiet har inte råd att strunta i det. Samtidigt föreslår jag att partiet lägger ner det töntiga språkrörssystemet och kommer med i matchen, sådan som den är. Fronta den bästa personen, ser till att hon fortsätter klä sig uppseendeväckande snyggt, ler ofta och har de bästa gröna huvudena i organisationen bakom, så att orden blir de rätta, liksom platserna hon syns och fotograferas på. Klimatet förtjänar det. Solidariteten behöver det. Vi har ingen tid att förlora. Välj Alice till partiledare.
18 januari 2018
Klimat och kärlek, hjärna och hjärta
Låt hjärnan regera och sluta känna efter. Döda några älsklingar, men gå inte vilse, dra ner på köttkonsumtion, bilpendla inte, flyg mindre och bo inte för stort, men ännu mer: planera och genomför en omställning lokalt, regionalt och globalt, för individuella livsstilsförändringar är nödvändigt, men inte tillräckligt. Du kan inte bygga järnväg i din egen trädgård, liksom. Om de stora inköparna av livsmedel: skolor, äldreomsorg och vad det nu är går över till veg som norm och kött som undantag, så händer det ganska mycket ganska fort. Keep calm och förändra världen.
Det är långt ifrån kört. Hoppet är större än hoten. Det finns anledning att vara optimist och att hålla igång både hjärta och hjärna och att veta när det är det ena eller det andra som gäller.
17 januari 2018
Men vackert är det här ute
14 januari 2018
Det är för oss solen går upp
10 januari 2018
Dejting, lika kallt som januari
De viktiga sakerna i livet kan du inte räkna ut, det finns inga formler för ett gott liv. Du kan inte match.com-organisera ditt liv, det går inte att swipa fram en högre lycka. Du blir aldrig en lycklig pannkaka.
I alla fall inte jag. Nu när kuvertet från tingsrätten förkunnat att prövotiden är över och skilsmässan ett faktum, så förstår jag att normen är att jag ska jaga tvåsamhet igen. Men jag hittar aldrig något när jag jagar. Det får komma när det kommer, om det kommer. Kanske är tvåsamhet inget för mig.
Min erfarenhet av dejting är att det är lika kallt som månaden vi går runt i just nu och så behängt med falska förhoppningar och självbedrägeri att hälften kunde vara mycket nog. Jag gick som en urvriden trasa när jag försökte hitta något där. Nu har jag mot bättre vetande varit inne och tittat igen och det är samma hjärtklappning, samma ledsna desperados, samma ensamma hjärtan som förr, samma särskrivningar och illa formade klichéer. Det får räcka med en titt. Nätet är en källa för mycket nöje och sällskap, jag sitter väl mycket med telefonen i min hand, det vet jag. Men de viktiga sakerna i livet får jag hitta någon annanstans, i ett hörn av den verkliga världen. Eller så hittar det mig, eller så var det så här livet skulle vara.
08 januari 2018
Världens bästa jobb, så länge en orkar.
I december när vi hade budgetdebatt i kommunfullmäktige så stod ordföranden i förskolenämnden och lovprisade verksamheten. Allt fungerar bra, menade hon, utan att darra på manschetten. Hon må se det så, men själv tror jag att det är ett misstag att uttrycka sig så enbart positivt. Vi är många som ser bristerna. Vi blir inte peppade av att höra att allt är så bra i förskolan, för om detta är sommaren, hur ser då vintern ut? Uppdraget, som det lite slängigt kallas, blir svårare och svårare, därför att staten vill så mycket. För varje revidering blir läroplanen tjockare. Detta händer samtidigt som staten inte mäktar med att utbilda de förskollärare som behövs. Och fyramånadersregeln gör att det är kvantitet som räknas och inte kvalitet. Det är svårt att få tag i bra folk och dyrt att ge dem en rimlig lön. Och innan någon socialdemokrat hör av sig till Miljöpartiets kansli och ber dem ta mig i örat, så vill jag säga följande: jag röstade absolut för att anta vår kommunala budget. Jag står bakom den.
Det är rimligt att prioritera som vi gör. Men med jobbjackan på mig skulle jag vilja se att förvaltning och nämnd faktiskt erkände att vi inte klarar uppdraget med nuvarande förutsättningar. Det är verkligen inte säkert att vi är på väg mot barnens bästa förskola, som det så käckt basuneras ut, det kan vara så att vi är på alldeles fel spår. När förskollärarbristen är som störst inrättas en ny administrativ nivå och en yrkeskategori som heter försteförskollärare, som ska göra lite allt och ingenting utom att vara närvarande i barngruppen.
Och måndagen kommer och med den kramar från barn som är glada att se mig och från kollegor och vänner och leenden och uppdateringar från föräldrar. Det är världens bästa jobb. Så länge en orkar.
05 januari 2018
Jag tänker på henne ibland
04 januari 2018
Alla människor är från jorden
Köpte en vegetarisk vrap i gårkväll och diskuterade lite med mannen som sålde. Mitt blodsocker hade sjunkit en smula och jag var en sämre människa än på länge. Han hade fina mörka ögon och ett varmt leende och var genuint intresserad, men verkade inte förstå klimatfrågan alls. Kanske är den ingen större sak här på Malta, fast den borde det, för just öar kommer att bli hårt utsatta när havsytan höjs. Det med djurindustrin förstod han bättre. Alla fattar sånt. Du kan slå bort det och blunda, men du fattar. Det är i mötet med andra människor som saker händer. Helst öga mot öga, blick mot blick, men även i någon mån på det så dissade nätet. Problemet med nätet är förstås att en låter en drömbild av sig själv möta en drömbild av någon annan. Det kan lätt bli misslyckat. I en bokhandel i Valletta ser jag den gamla bestsellern om att kvinnor skulle vara från Venus och män från Mars. 15 miljoner köpare har fått lära sig den sensationella sanningen att män är si och kvinnor så och att det olika. Det är unket och hur trans- och homofobiskt det är orkar jag inte ens gå in på. Kanske säljer den fortfarande på det djupt katolska Malta, som är vackert, men lite efterblivet på flera sätt.
Jag tackar gud för alla spännande människor hen för i min väg och lovar, trots det jag sagt om att inte lova, att ta vara på dem som finns i min närhet och de som tillfälligtvis dyker upp.
Och alla människor är födda på jorden. Inte ens rasister, sexister och nyfikna wrapförsäljare är från andra planeter. Hur bekvämt det än skulle vara att förklara bort dumheter med det.
02 januari 2018
Att komma bort är att komma hem
Står en stund vid havet, på strandpromenaden och ser vågorna smälla in och skvätta ner förbipasserande som bara skrattar, för havet kan en bara älska. Det är trots allt januari och det är en liten ö mitt i Medelhavet, så det får storma lite om det behövs. Men också när det är så här upprört så är havet turkost och lugnar ner min häftiga själ. Aldrig blir jag så lugn som på såna här ställen. Ingen aning varför. Det kan vara något genetiskt. Jag stannar en stund, men sen går jag in på ett café och tar en kaffe och kollar på folk. Ett par sitter vid ett bord bredvid mitt. Italienska är språket jag hör, eller om det är en variant av maltesiska, jag blir inte klok på det där. Jag har varit här i tre dagar och redan känns det länge, samtidigt som tiden går fort. Det är konstigt och motsägelsefullt.
Att resa är det bästa som finns, nya platser, nya dofter, språk som inte går att förstå. En trygghet. Att komma bort är att komma hem för såna som jag.