Ikväll kommer filmen om det feta grekiska bröllopet på TV. Typisk kärlekskomedi med latinoinslag. Mitt eget bröllop var typ raka motsatsen och än idag fattar jag inte varför vi gifte oss. Vi var väl romantiska, typ, då. Vi tror inte på Gud, så det var fjärran från kyrkor, men däremot i rådhuset, demokratins högborg, där jag sen kom att sitta i fullmäktige i en massa år. Vi var glada, både jag och dåvarande hustrun och hade festen hemma i sextiotalslägenheten med släkt och några vänner. Vi åt fisk vill jag minnas och marängsviss och drack vin och konjak till kaffet. På natten gick vi på nattklubb och min syrra blev tillsammans med min best man, men det höll inte mer än två månader.
Den före detta hustrun bär fortfarande vårt gemensamma efternamn och numera kan vi le åt minnen när vi träffas och vi samarbetar väl ganska bra om våra gemensamma barn (av vilka en är alldeles vuxen).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar