21 oktober 2005

Idag var en sån där dag då jag var glad utan nån speciell anledning.
Det går ju lite upp och ner. Det kan ju bero på att jag lättade min börda något i går kväll genom att verkligen gå igenom min kalender och föra in och stryka över och under. Och idag, som sagt glädje. Arbete och glädje. Och träning med fotbollskillarna. Arton stycken är dom och jag är ensam ledare ett tag till. Arton sjuåringar som skall passa, skjuta, dribbla och på coachning, gärna lite personlig, under en timme. Det funkar ändå ganska bra.
Efter träningen gick väl solen lite i moln nån stund.
Att träffa sin egen unge under en timme, se honom komma och försvinna, vänjer man sig inte vid.
Att den kvinna jag levde med för inte så länge sen kan vara ute efter att såra mig och kringskära min tid med barnen är svårt att acceptera.
Vi borde gå vidare var och en för sig. Ingen av oss mår bättre av konflikt. Så jag passar ner och sväljer och hoppas att tiden kan läka sår. Jag har varit med om det förut, så jag vet att det kan gå.

Nu är det natt. Det är kallt i lägenheten och sängen kallar. Inte ett ljud hörs från gatan eller från Värnhemstorget eller så är jag så tillvänjd att jag inte märker det.

Madonnas nya.

I morgon är det återigen fredag.

Inga kommentarer: