Jag kan inte tänka mig att vi människor ska ha som mål att acceptera en viss oro och tycka det är ok! Det finns alltid vägar att gå för att hitta sitt inre lugn och harmoni,frågan är bara om vi orkar anstränga oss att ta reda på hur. Det är bekvämt att tycka synd om sig själv, för då slipper man agera och ta tag i alla knutar som behöver granskas av oss själva, och det gör ont att se det vi inte vill se. Det krävs en oerhörd kraftansträngning att lära sig supporta sig själv,och att vara nöjd med det. Det är erfarenheten av att ta i tu med sig själv och sin oro,grubblerier osv, som i sin tur ger en erfarenheten i livet, att kunna gå vidare som en människa som inte jämt och ständigt behöver bekräftas. Vi måste tro att vi duger som vi är och tycka om att umgås med oss själva då och då. Sluta jaga lyckan, och lyckan kommer till dig.
Ja, jag tror ju förstås att vi måste lära oss att leva med att oron kommer och går, särskilt när barnen är små eller särskilt behövande. Om vi kan acceptera det som en del av livet så funkar det mesta bättre tror jag. Och jag vill betona att jag vet att mediciner kan behövas. Men det vet du att jag vet.
3 kommentarer:
Jag kan inte tänka mig att vi människor ska ha som mål att acceptera en viss oro och tycka det är ok!
Det finns alltid vägar att gå för att hitta sitt inre lugn och harmoni,frågan är bara om vi orkar anstränga oss att ta reda på hur.
Det är bekvämt att tycka synd om sig själv, för då slipper man agera och ta tag i alla knutar som behöver granskas av oss själva,
och det gör ont att se det vi inte vill se.
Det krävs en oerhörd kraftansträngning att lära sig supporta sig själv,och att vara nöjd med det.
Det är erfarenheten av att ta i tu med sig själv och sin oro,grubblerier osv, som i sin tur ger en erfarenheten i livet, att kunna gå vidare som en människa som inte jämt och ständigt behöver bekräftas.
Vi måste tro att vi duger som vi är och tycka om att umgås med oss själva då och då.
Sluta jaga lyckan, och lyckan kommer till dig.
Ja, jag tror ju förstås att vi måste lära oss att leva med att oron kommer och går, särskilt när barnen är små eller särskilt behövande. Om vi kan acceptera det som en del av livet så funkar det mesta bättre tror jag. Och jag vill betona att jag vet att mediciner kan behövas. Men det vet du att jag vet.
Du har förståss rätt,att oron kommer och går är bra att kunna acceptera ,men att tycka att det ska vara en del av ens vardag?
nä, det väljer jag bort.
Skicka en kommentar