Några av sju-åttaåringarna som är med i klubben är lite väl kaxiga, tycker jag. Inte precis dom jag tränar, men andra. Det är samma ungar som man skulle kunna tro är föräldralösa. I alla fall ser inte jag röken av några föräldrar. Det kan ju vara så att föräldrarna är rullstolsbundna eller nåt liknande, men den sorgliga sanningen är nog att dom inte bryr sig. Kanske är några av dom så där inlärt hjälplösa som en del är, kanske tycker man synd om sig själv, kanske har man sjunkit ner framför TV.n för gott. Alla dess ursäkter är kassa. Även om du är pank och har tråkigt, så kan du kolla upp vad dina ungar gör och engagera dig. Det är gratis.
På föräldramötet hos fyraåringen går chefen först igenom alla blanketter man skall fylla i och garantera attman inte överutnyttjar förskolan. Sedan pratar man om att barnen får hål i tänderna av godis och vi får ett papper om vikten att sätta gränser. Mer myndiga än så är vi inte i deras ögon än att vi får reda på allt vi skall göra.
Om samhället istället säger att vi förväntar oss att du sköter dig som förälder och att du tar reda på det du behöver så kanske vi gör det.
Och lite till. kanske fattar några fler också att det är bra att kollla vad ens ungar gör på kvällen. Och följer med dom till träningen, i alla fall nån gång.
På vägen hem stannar jag till vid netto. Lösgodiset kostar bara 2:95 och då är det ändå karamellpojkarna. Inte malaco, men ändå!
Är fortfarande förbannad för att Vita huset går klockan 19.00.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar