Han vaknade först av dem och kom och la sig ute hos mig i bäddsoffan. Ja, när fler än två ungar är här, så är så jag sover. I en bäddsoffa i vardagsrummet. Han är den tankfulle sonen, känslomänniskan, tävlingsmänniskan som både kan klippa en anfallare rakt över benen och föra långa resoneman om allt stort och smått i världen. På våren blir hans hud brun, redan innan någon annan ens fått rosor på kinden. Lite närhet i väntan på att morgonbollibumpa börjar.
Snart måste jag veta om jag skall ställa upp i valet eller inte. Rätt politik och rätt attityd krävs. Och att någon nominerar mig, förstås. Ibland tycker jag att jag avviker för mycket från partiets linje. Inte bara EU-frågan, även om den är störst, utan också andra frågor som synen på arbete och jämställdhet.
Funderade också på det här med familjen. Några vill krossa kärnfamiljen och på samma sida står en del som är queer. Men vilket är problemet? De flesta väljer att leva i par med barn, andra vill inte eller kan inte av det ena eller andra skälet. Människor är olika. So what? Måste man krossa det man inte själv väljer, måste man bli ett omvänt kds för att vara radikal nog?
Nä, jag tror inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar