Landskrona välkomnade oss en härlig höstdag. Löven snurrade runt i stadsparken och trådbussarna gick tysta och stilla. En småstadssöndag som vanligt. Men stan hade besök av några tusen larmande, skrålande GAIS:are. Jag bjöd ungarna på hamburgare och stripes och sen åkte vi bussen ut till idrottsplatsen och gick in. Och det var riktigt knökfullt, men glatt och livligt. andromeda kom med sina ungar och så stod vi där tillsammans, sjöng, hejade och det var så oerhört spännande.
Idrotten är en sån positiv kraft. Det är spänning, rörelse, engagemang och kärlek. Både när man idrottar själv och när man njuter av andra.
Det är framåt tillsammans.
När matchen var slut jublade alla tillresta medan lanskroniterna gick med böjd nacke under tystnad. Vi sa hejdå till Landskrona och tog tåget hem. När jag kom hem efter att ha lämnat ungarna hos sin mamma satte jag mig och betalde in mina räkningar.
Stunder av lycka blir så snart vardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar