Under mitt långa förhållande nummer ett fick jag fysiska symptom som försvann helt nästan i samma stund jag lämnade. I långa förhållande nummer två var det samma sak. Spooky och kanske för somliga en signal från Gud eller gudarna. Men inte för mig. Jag tror på kroppen och på min egen förmåga.
Men all religion bygger på att nån annan bestämmer eller kan bestämma om den/det vill. Jag har alltså i religionen ingen ansvar. Det kan jag inte tro på. Det vore förödande.
Desutom är det det där med Afrika.
Vilken gud låter barn födas med HIV-smitta?
1 kommentar:
Ja, du kanske har rätt. Det är möjligt att jag har en alltför fyrkantig syn på tro och religion. Det jag mest vill ha sagt är att jag värjer mig mot allt som fråntar mig ansvaret för mitt liv och mina handlingar.
Och ja, visst är det fascinerande att psyke och kropp sitter så tätt ihop. Märkligt också att jag inte fattade det förrän i efterhand.
Skicka en kommentar