Så började den sommaren

Jag cyklade dit och tänkte att nu måste jag det jag måste. Tar jag inte chansen så glider den för alltid ur mina händer. Och jag gjorde det. Jag som så ofta fegat förr. Och hon svarade ja. Hon gjorde det och från och med då visste jag att allt är möjligt och att det är jag själv som bestämmer hur mitt liv skall se ut framöver. Ingen att skylla på, ingen som räddar mig, det är mina egna egna beslut som gäller.
Det blev inte så mycket av den där historien, när hon tänkte efter ville hon nog ändå inte. Men en ljuvlig sommarkväll var det, brisen smekte hennes långa ljusa hår och jag visste att jag jag förmådde, att dvalan var över.

Sen reste jag och kom tillbaka några veckor senare. Och Liverpools och Celtics vackra sång hördes ur högtalarna, varvat med Green Day och Totta.

Det fanns något bättre; det finns oftast det. Nu är jag hemma.