När jag går in i deras rum på morgonen och ser dom ligga där i våningssängen och hör deras snusningar så tänker jag igen "Herregud, är det sant är dom verkligen mina?" Efter så många år är det fortfarande lika fantastiskt att ha barn. Nu är ju inte alla ögonblick och dagar lika fantastiska, men de flesta är helt okej, som min än skulle sagt.. Igår slogs vi igen; jag och barnen. När vi slåss ligger vi i den stora sängen och brottas och killar varandra. Herr 14 satt vid datorn och suckade och stönade och ville att vi skulle vara tysta, men det var vi verkligen inte. Att slåss är härligt, men av någon anledning har vi inte gjort det sedan jag flyttade hit och dubbelsängen bytttes ut mot en bäddsoffa.
Men nu slåss vi alltså igen.
2 kommentarer:
inte så konstigt, den bäddsoffan flyttar ju på sig!
Kära andromeda, allting rör sig, åtminstone om man får tro Gallelei Gallelei.
Skicka en kommentar