19 oktober 2005

Fotbollsspelaren

Förra torsdagen satt han tyst och lugnt på en stol mitt emot mig och läste bamse och ritade. I mer än fyra timmar. Ibland lyfte han blicken och lyssnade på vad ansvarkommitténs huvudsekreterare hade att säga eller vilka frågor vi hade att ställa. Flera av ledamöterna önskade att dom hade fått läsa Bamse istället för möteshandlingarna. Han är min andre son,mitt tredje barn och en kontrasternas person. För på planen är han en liten Claudio Gentile som hellre klipper benen på en anfallare än tar ett baklängesmål. Han kan vara envis och han tycker att han är sämst om han inte är bäst. Om han skal beskriva sina intressen så är det klättra och spela fotboll, trots att han som sagt kan sitta stilla i timmar.
När jag hämtar honom på fritids har han alltid så mycket att berätta. När han försvinner på söndagskvällen är tystnaden och saknaden total.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja, visst är det fantastiskt med komplexitet! Hur kul är det med nån som BARA är intresserad av t ex frimärken? Komplexitet hos människor är väl det som gör dom uthärdliga. Samtidigt blir man ofta förvånad när någon visar "andra" sidor av sig själv... Det är ju så tryggt med förutsägbarhet!

Förövrigt: fortsatt kul att läsa dina vardagspoetiska funderingar kring livet! Vi hörs!