Att gå hemma en hel dag är att fem gånger få höra James Blunt sjunga "You´re beautiful, it´s true" på olika kanaler.
Fem gånger och då skall ni veta att jag även lyssnat på P1 en del och där spelas ju ingen musik alls.
Mest är jag i köket.
Det är där jag diskar, lagar mat och sitter och läser tidningen med kaffe i handen.
Jag gillar mitt kök.
Min köksinredning är i stort sett i original från 1935.
Fast kylen och spisen är förstås utbytt.
Och den fula strukturtapeten fanns nog inte då heller.
Jag har min mormors gamla köksbord och ovanför den har jag hängt foton, barnteckningar och Göteborgs trafikalmanacka.
Oktober månads bild är en spårvagn på linje nio på väg mot Saltholmen i samma månad 1975.
Det är en vacker höstbild.
I fönsterkarmen står radion och kaffebryggaren.
Utsikten är mot gatan, Ehrensvärdsgatan, min lilla pluttgata, mellan Kungsgatan och Drottninggatan. Om Drottninggatan skriver Marjaneh Bakhtiari i sin underbara bok "Kalla det vad fan du vill!"; familjen trodde att Drottninggatan var en trevlig adress, men det är en rätt obehaglig gata där bilarna kör för fort.
Kungsgatan, däremot är en lummig allé utan genomfartstrafik om man inte räknar cyklingen, som är oerhört intensiv morgon och kväll.
Mitt på Kungsgatan ligger en sexkantig kyrka och strax söder om den en härlig lekplats.
Nu är gatan en medelklassoas, men för trettio år sedan var det horstråket nummer ett.
Mitt torg är Värnhemstorget, ett stadstorg, busstorg som inte fjäskar för nån. Mataffärer, restauranger och en färgaffär. Videobutik och Burger King. Systemet.

Det är här mitt liv pågår, här gör jag mina val. Snart skall kycklingen i ugnen och fjortonåringen behöver aktiveras på något sätt. Småungarna ser på skattkammarplaneten.

Idag behöver inga viktiga ställningstaganden göras.