13 november 2007

Lika extrem, jag.

Åh, morgonens kyla nyper mina öron på väg till jobbet. Kallt kallt. Tidningarna berättar att förskolan återigen har störst förtroende av alla offentliga verksamheter. Inte ett ord där heller, om att det bästa är om mamma är hemma så länge som möjligt och passar upp pappa och kokar välling.
En som jag trodde var min vän ropade på msn, inte för att höra om dotterns tillstånd, utan för att berätta för mig att jag minsann var lika "extrem" i mina uppfattningar som prästen Bonde, bara åt andra hållet, dårå.
Jo, jag har en vana att inta en ståndpunkt.
Att sätta sig in i saken, ta ställning och sen stå upp för det är den politiska aktivismens kännetecken. Att inte fumla i ett vagt å ena sidan det, å andra sidan det. I landet lagom utmanar raka ryggar.
Det finns inget lämpligt mellanting mellan tvång och frihet, mellan alla människors rätt och skavande normer. Man måste ta ställning. Och är du inte med, så är du i praktiken mot.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Du är bra! Jag får kraft när jag läser hos dig!

Anonym sa...

Håller med sofia,du skapar engagemang med dina ord.Det finns nått levande i alla dina känslomässiga tillstånd,aldrig likgiltigt.Kram !

Anonym sa...

1

Anonym sa...

Bush sa också att är ni inte med oss så är ni mot oss. Varför ska man alltid ta ställning? Är det för att garantera fortsatta krig och hat mellan människor

Anders sa...

Vissa saker måste ma göra för att visa att man inte är en liten lort, sa Jonathan Lejonhjärta. Och alla sorters fred är inte bra. Ibland är krig att föredra.