Dunsar in i lägenheten sent.
En helt vanlig jävla dag eller inte.
Den började med utvecklingssamtal. Minstebror är visst bra på allt.
Kan det vara sant?
Men jag ska väl inte vara otacksam.
Sen på cykeln ut till jobbet och peppochdeppsamtal med en ledsen mamma och en samlad pappa. Spaghetti och köttfärssås till lunch. Sen cykeln ner till stadshuset. Här är allting stillsamt, tycks det. Låååånga informationspunkter bland annat om att en Sjölundaviadukten, som den tunga trafiken kört sönder, såklart ska ersättas med en ny för hndratals miljoner. Bara jag invänder. Tycker inte att långtradare har på gamla Lundvägen att göra. Alls. En G/c-bro eller inget. (m) vill stoppa ombyggnaden av kiosken på Möllan. Det struntar vi i. Den blir av. När jag lämnar stadshuset är det rena natten. Föräldramötet har redan börjat och jag lättar upp stämningen med gitarrspel. Mammorna ler och dricker kaffe.
Vi pratar om utrustning och om temat VAD ÄR FRIHET?
Jag tänker på att en av mina hjältar lär ha slagit sin flickvän. Image är farligt ibland. Man ska liksom vara den man säger. Efter föräldramötet sticker jag hem till emsan och fikar. Vi löser alltid våra relationsproblem och alla världens stora frågor. Tydlighet, enas vi om, alltid tydlighet. Hemma läser jag ett blogginlägg nånstans som jag tror är riktat till mig och som handlar om inkonsekvens.
Jovars, jag bär på en större mångfald än jag vill, kanske.
I´m not mother-bloody-Teresa, you know.
Det får bli dagens sita förnumstiga budskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar