Nu vet jag inte om jag skrivit om detta innan. Om att komma över och gå vidare och sånt där som brukar stå i kontaktannonser. "Skall vara över sitt ex", som det brukar heta. Komma över som i "glömma" och dömas att upprepa sina mönster, kanske. Jag har ingen önskan att glömma. Kanske har jag ibland önskat att jag aldrig skrev det där mailet och så där. Ångrar saker gör jag allt, däremot knappast mina kärlekar.
Och jag kollar bakåt och ser. Kärleksförklaringarna haglar på sina ställen i bloggen, men det är ofta ångestladdade rop på bekräftelse.
Men nånstans där i våras släppte jag alla slussar och lät det forsa fritt. Tvivlen dränkte jag i billigt vin och jag var sååååå lycklig.
Men jag är helt fel person för lek och svek. Jag har sjukt svårt för att ta detta med att bli övergiven. Håller fast i nästan alla som kommer i min väg, tycks det. Det sånt jag måste hålla koll på och acceptera. Dröja med att släppa någon så nära att risken för platt fall minimeras. Minns man inte historien är man dömd att upprepa den, kan man säga lite darrigt högtidligt. Kollar på på spåret, medan ungarna spelar ett nytt dataspel. Oldsberg frågar lagen om Gävle och man sjunger att vi bara har varandra. Skulle inte tro det, va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar