27 november 2007

Lyckliga gatan

Jag snöar in på gamla schlagers och så där. Laddade ner 48 svenska favoriter, eller vad den heter och plågade stackars C med den när vi lagade mat i fredags kväll. Anna-Lena sjunger om lyckliga gatan med kraft och mod som få. Har faktist ägt singeln en gång. Mina stora barns mamma och jag köpte den på skivmässa på gamla KB vid Erikslust en gång i tiden. Lyckliga gator är rätt mycket min grej, även om exet A och jag inte riktigt skulle komma att gå på samma lyckliga gata någon längre tid.
I morgon bestämmer tekniska nämnden om busskörfält vid infarten till stan så att bussarna till Lund (131, 170 och 171)kommer mellan fem och tio minuter snabbare till sin destination. Så jobbar vi med små steg för att stärka kollektivtrafikens ställning. Min lilla Ehrensvärdsgata är rätt lycklig, trots allt. Om det bara kunde bli lite liv i lokalen där lilla kaféet låg. Men så har vi den överjävliga Drottninggatan, ni vet där Marjaneh Bakthiaris familj flytttade in i underbara "Kalla det vad fan du vill", en barriär, morgon och kväll fylld med egoistiska inpendlare som gärna skickar kväveoxider rakt i skallen på mina ungar när vi går till skolan på morgonen.
Om fler lantisar jobbade ute i sina tråkiga monokulturella lågskattekommuner skulle mycket vara vunnet. Vi som föredrar mångkulturella, najsa lyckliga stadsgator kan själva behöva dom där jobben som varje dag skapas här.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Haha. Bra slutkläm. :-)

Dags för fler biltullar kanske? (Är varken för eller mot.)

Anders sa...

Biltullar/trängselavgifter/congestion charges är på sikt oundvikliga i Malmö och Göteborg, eftersom bilistena uppenbarligen tycker sig ha all rätt i världen att spy ner min stad. I Stockholm minskade biltrafiken med 15% på ett enda bräde när avgifterna kom. Det funkar alltså.