Marcus skriver om Gudrun, som skriver i NT om alkoholindustrin och om oss som måste avstå från att dricka. Intressant, intressant. Marcus har fel när han gör allt till en individsak och Gudrun lutar kanske i detta sammanhang för mycket åt det kollektiva. Som ledamot av tekniska nämndens presidium har jag varit med på studieresor där alla utom jag druckit vin eller öl både till lunch och middag och vid ett antal tillfällen däremellan och alltid på kommunens bekostnad. Som individ får jag vara stark för att stå emot. Utan alkoholindustrins påverkan hade inte boozen varit en sån självklar del av trevligheter och avkoppling i dessa sammanhang. För: pang, brännvinet slår emot en i avgångshallar och på matställen. Snygga loggor och vackert formgivna pavor. Men det är samma nervgift oavsett förpackning. Jag hade kunnat prata trafik och byggande, istället för att berätta om min alkoholism om inte industrin gjort drickandet till något så självklart.
Vi vet att vårt självskadebeteende skadar oss mindre, ju längre vi väntar med att inleda det och ju färre möjligheter vi får att ägna oss åt det. Men i slutändan sitter vi såklart ensamma med våra demoner. Inget snack om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar