Jag låg på min säng i pojkrummet, lyssnade på Sex Pistols nya skiva och drömde om att flytta till Christiania, eftersom jag läste boken "Christiania, et samfund i storbyen" och gillade det jag såg om att leva alternativt. Jag hatade min hemstad, hatade småstäder, småskurenhet och missunnsammhet. Varje dag planerade jag att sätta ut tummen uppe på stora vägen och till sist gjorde jag det. Malmö är en logisk hamn för radikaler och fria människor. Den enda i Sverige.
C var inte ens född då och igår gick vi runt på fristaden som klarat sig mot alla odds och korkade politiker och ett Danmark som är långt mer reaktionärt än vi vågade tro då. Jag är densamme som jag var då, lite ärrad, men lyckligtvis inte cynisk.. Jag ger kanske mina övertygelser andra namn trettio år senare, men visionen och målen är desamma. Det känns skönt. Jag har lärt mig och ska lära mig mer. Jag lever så länge jag lär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar