Högt i tak, tack.

Följer intressanta samtal om queerdiktatur och så. Här, tex. Det finns såklart en gräns för hur politiskt det privata kan vara. Under tiden rullar Trojafilmen på TV:n och ungarna kollar storögt. Hjältarna är män och Helena så skön. Det är mycket som ska hänga ihop i en människas liv och vi som fostrar nya generationer har ett jävla ansvar. Viktigast är vi som förebilder. Och ägnar vi feminister och radikaler tiden åt att försöka korrigera varandra, så är vi kassa sådana. Och lugn i stormen. "Folk fattar inte ens feminismens ABC, då är queerfeminism en jävla överkurs", säger Tiina R och det är så jag tänker. Sa till C att kampen inte står på Möllan, utan på Rosengård. Men kanske är det snarare villamattorna och de mysiga husen med trädgård som vi ska sikta in oss på. Där folket tycker slöja är såå kvinnoförnedrande (vilket det är), samtidigt som det är så praktiskt för henne att gå ner i tid för att hon hinner med allt så mycket bättre då. Ja, ni fattar. En slöja hade inte gjort nån större skillnad. Strunta i sminket och klädena så länge, även om det är politiskt enligt din mening. Försök inte få dom att tycka att heterosexualiteten är en social konstruktion, öven om du tycker det aldrig så mycket. First things first. Och högt i tak, så lever rörelsen vidare. Och det måste den om vi ska vinna.