Läser i bloggosfären att svenska kyrkans styrelse vill reservera ordet äktenskap för relationen mellan man och kvinna. Några tyckte dock att det var för gammaldags, medan andra tyckte att det var för släpphänt och okristet att alls godta samkönat sex. Kyrkan tycks mig väldigt sexfixerad och insnöad på att reglera våra privata liv eller i alla fall ha åsikter om det.
Jag är glad att jag inte kallar mig kristen eller troende. Kristendomen är en konstig religion. Treenigheten, jesu uppståndelse, den obefläckade avelsen och förlåtelsen är väl det som är specifikt kristet och det kan uppenbarligen tolkas lite hur som helst. Nästan vem som helst kan kalla sig kristen, men man måste så klart tro att det finns en gud. Denna gud bestämmer, men bara ibland. För det mesta får vi enligt de flesta kristna förlita oss på vårt eget omdöme. Bibeln sägs vara guds ord, men bara ibland och enligt många ska det ses i en "kontext", dvs så menar man inte vad man säger i skriften riktigt, utan man får se det utifrån att det skrevs för länge sen. Särskilt gäller det de sexistiska och homofoba inslagen. Dilemmat då blir väl att om det är guds ord, så är det inget som förändras och är det människors ord så är bibeln inte heligare än min blogg. Jag kan förstå tron och hoppet om något bättre än detta liv på jorden, verkligen. Även behovet av att samlas och prata om meningen med livet. Men för mig finns ingen annan trosbekännelse än den på vår förmåga att göra nytt och bra och inget annat hopp än att människor ska använda denna förmåga. Det är stort. Men störst av allt är kärleken, där är vi helt överens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar