Ja, jag har haft relationer med upptagna kvinnor. En, två, tre gånger, det beror på hur man räknar. I samtliga fall har jag totalt struntat i den bedragne partnern, det är liksom inte min sak. I ett fall var min älskling och sambon så uppenbart oämnade för varandra att jag dessutom tyckte mig göra samtliga inblandade en tjänst (men dom bor fortfarande ihop, tyvärr).
Den enda anledningen till att jag ändå inte kan rekommendera det är att man:
1. bara får smulor av den man älskar ("nu kommer han, vi kan inte prata mer")
2. med 99% säkerhet lämnas helt åt sitt öde när det inte är så spännande längre ("man vet vad man har, aldrig vad man får").
Däremot betackar jag mig för moralsnacket. Jag tror inte på relationer som bygger på äganderätt, kontroll och svartsjuka. Det är väl därför jag hittills aldrig tänt på män, för vi män är ofta såna. Herregud, bara i år har åtminstone två kvinnor slutat umgås med mig, därför att deras män inte skulle bli svartsjuka (på simpelt kompisskap, alltså, inte avancerat sex eller så).
Naturligtvis är även detta politik. Det handlar om könsmaktsordning och den kontroll som följer av den. En kvinna har inte rätt att ha sex med vem hon vill eller välja vänner efter behag. En man är ingen Man om han låter "sin" kvinna löpa runt.
Ändra på det.
3 kommentarer:
Tack för det inlägget! Äganderätt är blä! Gott Nytt År lite i förskott/Kicki
Är nog böjd att hålla med. Vill man vara de enda för varandra så visst, känns det bra är det bra... men alla dessa regler.
Jag kan baxna ibland över hur relativt unga människor har stenhårda regler för hur ett förhållande ska se ut, och man får inte ditt, och man får inte datt, och taket är så lågt så lågt.
Sen måste jag nog ändå påpeka att man sorgligt nog även som kvinna löper stor risk att se manliga vänner försvinna in i förhållanden. Jag har ett par exempel själv. Det finns nog även en och annan kvinna som försvarar revir.
Så enkelt är det ju sällan. Att bli bedragen sätter spår som sitter kvar och att vara kumpanen i en otrohet är oxå förkastligt. Det handlar sällan om äganderätt utan om brist på respekt. Jag är gärna för vidsynthet i relationer ,man skapar sina egna ramar som passar just vårt liv. Men då det handlar om otrohet är det sällan ett gemensamt beslut. Jag tycker all form av otrohet i en relation är vidrig både den som är och den som glider på brevid.
Skicka en kommentar