Åh, jag älskar kärlekshistorian mellan August och Siri i Birros tappning.
Det ger fjärilar i magen och ett fånigt leende på mina läppar, som jag bara njuter av. Och klass- och genusperspektiven finns där, för dom finns alltid där, går aldrig att dölja någon gång någonstans. Man ska inte offra sig för andra i bemärkelsen vara tillags, för att det är enklast så. Man ska möjligen offra en del för kampen, för att hävda det som är rätt och sant. Och ett hatfyllt telefonsamtal på vägen mellan Möllevångstorget och Triangeln ändrar liksom inte på det. Man kan inte alltid få rätt. Men vet man att man har rätt kan man ändå vara trygg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar