Vi väntar på våren.

Det är en trött födelsedagseftermiddag och jag lyssnar på Ola Magnell som sjunger rulltrappan rullar och jag plågas av musik som söver. Jag är inte speciellt glad och det är otacksamt som fan, jag vet. Jag borde se till det jag har och inte det jag saknar. Den närvarande sonen och jag ska äta middag ute och kolla widescreenfotboll alldeles snart. Jag hade behövt ett trollspö för att ställa allt tillrätta. Jag har bett om att nästa år inte skulle bli fullt så händelserikt, men på några punkter vill jag revidera den bönen. Men hur som helst så hjälper ju inga jävla böner, för det finns ingen gud i himlem, bara kristdemokrater och en trögrörlig psykiatri här på jorden. Men C bjöd på bakelse och kaffe i värmen inomhus, därute hukade Möllan och väntade på våren. Som vi andra.