18 december 2007

Därför.

Jag förlovade mig en gång och gifte mig senare på Israels nationaldag (ett tecken, om kommande konflikter, måhända). I förlovningsanonnsen i SDS, Arbetet och G-P, skrev jag en liten text som var en travesti på ett stycke ur Lundells kyssar och smek. Att vara förlovad och gift var totalt meningslöst i allt väsentligt. Vi blev varken trognare, snällare eller mer ämnade för en gemensam tvåsamhet av det. Däremot är jag förtjust i bröllop och förlovningsfester. Jag önskar en lagstiftning som jaämställer alla avtal om samlevnad, om man så två, tre eller sju älskande, man, kvinna eller något annat man kan kalla sig. Detta är agendan och det vet våra motståndare. De som idag säger nej till samkönade äktenskap sa nej till partnerskapet, sa nej till sambolagen, sa nej till möjligheten för ogifta att ha gemensam vårdnad. Därför är denna kampen så viktig.

2 kommentarer:

Anonym sa...

hejja! mot trånga kostymer och illasittande inskränktheter och deras innehåll. kan du komma med lite konkreta tips vad man som enskild kan göra? jag är ofta så lat och och trött när jag jobbat att jag inte orkar tänka.

Anders sa...

Det viktigaste är vardagen, att inte vika ner sig i diskussioner, att inte nöja sig med folks fördomar och okunskap. Det finns inget fog för åsikten att mammapappabarn är bättre än någon annan samlevnadsform. Swn kan man ju blogga och kommentera och så. Gå i demonstrationer. men det viktigaste är som sagt det vardagliga mötet mellan människor, tycker jag.