Nötter som bomber.

I slottsträdgården på Torup faller valnötter som bomber från träden och folk går med stora påsar och samlar. En arg parkarbetare kör runt på sin fåniga traktor och verkar finna ett nöje i att skälla på utvecklingsstörda barn som inte kan läsa dom fåniga skyltarna. Kanske får han pluspoäng hos greven då, tänker jag. Men det är ingen greve som äger Torup, utan alla vi malmbor tillsammans. Grevefamiljen får bo där så länge, men dom ska veta att dom bor på vår mark. Det gör mig gott att komma ut en dag. Lite som att komma tillbaks till min gamla arbetsplats, med alla ryggsäckar och kåsor. Människan behöver grönska och tystnad. Också. Ungarna från Rosengård behöver se annat än gården, lägenheten, dagis och CityGross. Och det är vårt jobb att visa dom världen. Ja, vårt jobb är grön politik så det förslår, tänker jag när jag senare på dagen sitter i värmen och planerar. Vi ska odla, återanvända mjölkkartonger, laga vegetarisk mat varje fredag och ständigt röra på oss. Man kan undra vad blåa pedagoger gör. Lär barnen slåss om förstaplatsen och be til gud om lägre bensinskatter, kanske?