Lycka; inget nytt under solen.

Jag ber dig, snällasnällasnälla. Caroline av Ugglas och vår sorts glass, en billig sort, inte alls sånt vi åt i Rom. Kanske är det så lyckan ser ut. Ingen vet. Dom kristna säger ju att Gud kan vara en tiggare på gatan, så varför inte. Hade jag varit Gud hade jag snarare bott i en snygg bostadsrätt mitt i stan, men jag är inte gud, som ni vet. Deprimerad och alkoholiserad (jag har varit bägge) blir man inte för att det lyckliga är så sällsynt, utan för att normalläget är så gråtrist. Man är så ful där i spegeln och cykeln har dåligt med luft och det finns inga tvättider. Sånt. Även i depression och fylla hittar man lyckliga stunder. Så arbetet är att få vardagen uthärdligt. Förslagsvis löser man det genom att acceptera det man inte kan ändra på. Klocakn måste ringa, man måste upp på morgonen och man kan vara åtskilda mot sin vilja. Sen får man förändra det man kan: man kan flytta, byta jobb och brygga gott kaffe. Det ser ut att bli en jobbig vecka och exet är lika samarbetsinriktad som alltid. Inget nytt under solen.