A streetcar named desire.

Göteborg, Stockholm, Norrköping, Malmö, Oslo, Trondheim, Helsingfors, Leningrad, Köpenhamn, Lidingö, Berlin, Köln, Wuppertal, Gdansk, Szczecin, Gdansk, Poznan, Warszawa, Wroclaw, Krakow, Bydgoszcz, Prag, Budapest, Zürich, Basel, Mulhouse, Barcelona, Rom. Lissabon, Porto. Museibanor oräknade. Mina spårvägsstäder. Nästa i raden lär bli Wien och Bratislava, eftersom ett hett tips är att det vankas en resa dit i början av nästa år. Fast det känns som om jag glömt någon eller några. Milano? Inlägget jag tänkte skriva finns här, jag har redan skrivit det. Första gången jag talade om spårvagnar och la förslag om det i Malmö kommunfullmäktige var hösten 1994. Det socialdemokratiska kommunalrådet gick upp på replik och hånade mig, minns jag. Det gör dom inte längre. Amsterdam, Rotterdam och Haag, hade jag glömt. Och Bryssel och Antwerpen. Det är säkert ännu fler.