Morgonens första kaffekopp och dom funderingarna det föder.

Ingen kaffekopp är som den första på morgonen. När man cyklat genom en nattsvart kyrkogård och träffats av Rosengårds gatubelysning vid grindarna, skyndat förbi Apelgård, över viadukten och landat på jobbet vid sextiden, så är det kaffebryggaren som först hemsöks. Sen öppnar man avdelningen, slår på P1 och väntar in dagen. Jag är gärna ensam en stund, då. Funderar över dagen som är på väg och natten som passerat. Jag är en sån som gärna kollar framåt och bakåt. men mitt jobb kräver närvaro i nuet och det är bra för mig. Det är bra med nuet på jobbet och visionerna i politiken. Men det är såklart nu i politiken också och visioner på jobbet med. Om jag stärker den lille killens skelett nu genom trädklättring och långa promenader, så varar det hela livet. Om vi diffrentierar soptaxan just idag, så kan kanske dom fossila bränslena fasas ut senare. Så handlar vi lokalt och tänker globalt, så är det privata politiskt. Man lever sin ideologi. inte in i minsta detalj och inte så att allt handlar om att alltid göra rätt. Men i stort sett.