26 oktober 2009

Everybody says I love you

Men, lugna er lite. Det är ju inte som om Jimmie, ni vet bonnpojken med mormonkostymen, ska ta över landet i morgon. Eller Malmö. Sen 2002 har det suttit sverigedemokrater i fullmäktige hos oss. Min gamla stol nummer arton där mitt namn stod inbankat i mässing blev sittplats för en sällan närvarande ( i alla bemärkelser) Sten Andersson (SD). Det har betytt zipzero för malmöpolitiken att mormonrassarna gjorde entre och det kommer inte att ha nån betydelse framöver heller. Mötena blir kanske längre och mer off topic, men särskilt skadat är inte Malmö. Rassarna får helt enkelt inte vara med och bestämma.
Men i ord älskar alla oss gröna nu. Vi ser ut som vinnare och alla vill hänga med en vinnare. Bilda fungerande majoriteter som det heter. Och visst kommer vi i nästa fullmäktigegrupp i Malmö och vännerna i våra grupper i regionen och på riks att göra just det. Som vi gör nu (minus riksdagen). Vi köpslår för att få makt att förändra. Och socialdemokraterna i Malmö bör nog minnas att dom inte har egen majoritet och oppositionen i stan kanske skulle börja opponera en smula, istället för att försöka bilda hemliga pakter med S i korridorerna. Om man vill stoppa bonnnrassarna från att lyckas ska man göra det man är bra på. Debattera, diskutera och lösa politiska problem. det enda jag hör oppositionen säga är att parkeringarna borde vara fler och sånt. Lite gnäll om stadsdelarna, såklart. Det är ett ynkligt alternativ att gå till val på. Fler parkeringar och en ny kommunal organisation. Wow, vilken förändring det blir. Och våra koalitionskompisar, vad vill dom? Snart sagt allt nytt som gjorts i stan sen -06 är gröna saker. V har inte synts och S har...lyssnat på oss. Ibland. Alla älskar inte alla i politiken. Ingen kanske älskar någon på riktigt i politiken. Men visar vi var vi står och vart vi vill, så kan vi börja snacka.

Inga kommentarer: