När vi går tvärs över Victoria square i Bristol, så ser vi en räv komma smygandes. Det är mitt livs första levande räv och först tror jag såklart att det är en katt. Det är väl typiskt mig att när jag äntligen får se en vild räv, så är det mitt i stan. Annars är det mest växter och växthus på resan och evighetslånga busstransfers däremellan. Det är studieresa å riktigt, ingen förtäckt nöjesresa. Bristol, alltså och jag ser ut genom fönstret ner på bilar som kör på fel sida och småfulla pubbesökare som tar sig hemåt i natten. I morgon ska jag springa över Clifton suspension bridge. Något annat hade varit omöjligt. Till England kan man alltid komma, det är ingen big deal. Man kan landet från TV-serier och filmer och språket funkar. Och vart vi kommer är den gröna dimensionen liksom gjuten. Det är inte vbara växter och fint, utan också klimatfrågan och ibland även dom globala frågorna. det har blivit en mainstreamad sanning nu, det som vi gröna sa redan för så många år sedan. Nu väntar vi bara på att besluten ska gå i samma riktning som orden.
för det pratas fortfarande asfalt, breda gator och stora parkeringar. Klimatfrågan sa såklart lösas av någon annan någon annanstans. Eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar