29 oktober 2009

Min kandidatpresentation inför valet!

När jag var ung och satt vid köksbordet och beklagade mig över sakernas tillstånd, så sa farsan alltid: ”Och vad har du tänkt att göra åt det?”
Där föddes engagemanget. Jag vill vara aktiv, vara med, ta personligt ansvar.
Tänka globalt och agera lokalt. Därför kandiderar jag i valet 2010.
Min kandidatur är till någon av platserna 3-6 på kf-listan, men det finns ingen prestige i det alls. Jag har redan varit på toppen..
För jag är ingen nybörjare; jag har varit med förr. Ingen malmögrön har stått så ofta i fullmäktiges talarstol som jag. Mellan 1994-2002 var jag gruppledare i kommunfullmäktige, vår representant i kommunstyrelsen och i några nämnder.
Internt har jag varit ordförande i mp-Malmö och ledamot i partistyrelsen på riksnivå.
Men allt det där är längesen.
Nu trivs jag bra som vår representant i tekniska nämnden. Blir jag invald i kommunfullmäktige, så jobbar jag nog med trafikfrågor, sett ur de oskyddade trafikanternas perspektiv. Vi ska bygga cykelbanor, spårvägar och ta plats från bilarna och ge till människor. Det feministiska perspektivet kommer inte att glömmas med mig i fullmäktige och genom jobbet påminns jag varje dag om orättvisor,och utanförskap.

Jag har blivit äldre och klokare. Min livsväg har innehållit både lyckträffar och blindskär och jag tror att jag har erfarenheter som partiet kan ha nytta av. Kanske kan jag också locka andra än de vanligaste väljargrupperna till partiet. Jag ska i alla fall jobba på det i valrörelsen. Mina arbetsdagar ägnar jag åt de allra mest åsidosatta barnen; dom som är såväl handikappade, osvenska som fattiga. Arbetet i Rosengård ger mig perspektiv på finrummen i stadshuset och kunskaper om världen och livet som jag aldrig kan läsa mig till.
Jag är ensamförälder till fyra barn, varav en utflugen, och förankrad mitt i stan. Jag är envis, men måste inte längre alltid ha sista ordet. Min gröna vision är den av stadsliv och mångfald. Jag försöker vara den förändring jag förespråkar. En fot på jorden och en i evigheten.

2 kommentarer:

helena sa...

Du glömmer det viktigaste; det privata är politiskt. Det är DET jag tänker på, när jag tänker på dig. Och ju äldre jag blir, desto mer förstår jag vad du menar.

Anders sa...

Jag säger ju det hela tiden, tycker jag. Denna gången inte i så många ord, kanske.