S, modern och jag åker bil till skithålan och jag hoppas att inte träffa några gamla klasskamrater. Det blåser kallt och regnet hänger i luften. I prylboden vid torget föräras jag en mandolin och kvinnan i affären vet inte bara vem jag är, utan tycks vara glad att se mig till och med. Inga gamla klassisar i sikte, men högstadieskolan ligger där den låg och jag minns hur jag svor att aldrig sätta min fot där igen.
Det är första gången någon ur min första familj träffar S och vi har samma sneda och bruna ögon, konstaterar morsan. Vi äter gott och sen så skiljs vi regnet på Örebro central, hon åt sitt håll och jag åt mitt. Jag har mandolinen i en påse och läser det aftonblad som ingår i förstaklassbiljetten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar