Såg Baader-Meinhof-filmen igår. Rapp dialog på otextad tyska, så jag fick skärpa mig till mitt yttersta för att hänga med. Och Andreas var ju inte klok nånstans och Ulrike malde på med sina texter som man ju minns från sjuttiotalets solsken. Så komplett vansinnigt, men ändå med nån slags skruvad logik. Trots att den vänstraste vänstern satt inne med alla sanningar, så nådde man inte fram till vanligt folk. Då bankade man kapitalismen rakt i solar-plexus, så skulle väl folk fatta? Men, nä, det gjorde dom inte. Eller så var det precis vad dom gjorde. Marknadsekonomi är inget kul, för vissa blir fattiga och andra rika. Men vilket är alternativet? Marknader verkar alltid uppstå och likaså eliter. Såsmåningom kom RAF.s verksamhet snarare att handla om att få ut fångar än de mål man ville nå. Man kan gott säga att misslyckandet var totalt. Och tvärtemot vad somliga tror så minns jag inte att terroristerna hade stöd bland vänsterfolk i allmänhet. Snarare tvärtom.
Sen ordnade ju rasisterna i SD torgmöte här i stan igår, apropå våld och skruvat, men ingen kunde höra vad dom sa, för motdemonstranterna var fler (200), liksom poliserna (100).
Det är kanske ingen smart strategi att att stoppa rasister med burop, visselpipor och ägg, men ett parti som fysiskt hotar en tredjedel av Malmös befolkning kan kanske inte förväntas att bara möta ett motstånd som är fint i kanten och tar seriösa diskussioner. Nåja. Jag var i alla fall inte där och skulle inte kunna tänka mig att vara det heller. På vägen hem från biblioteket säger minstebror plötsligt att han tycker att man ska skita i andra människors känslor. Va? Ja, om man blir kär i en kille eller tjej eller så, svarar han.
Åh, jag är stolt över min minste och hans funderingar.
Kan stolthet över sina barn också betecknas som narcissism, måhända? ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar